Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 19:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/pawel-pawlikowski-de-var-hemska-foraldrar-men-fantastiska-personer/

Film

Pawel Pawlikowski: De var hemska föräldrar men fantastiska personer

Bild 1 av 2
Tomasz Kot och Joanna Kulig som Wiktor och Zula i Cold war”. Filmen visas på Stockholms filmfestival den 8, 9 och 11 november. Svensk bio­premiär 16/11.
Bild 2 av 2 Tomasz Kot och Joanna Kulig som Wiktor och Zula i Cold war”. Filmen visas på Stockholms filmfestival den 8, 9 och 11 november. Svensk bio­premiär 16/11. Foto: Lukasz Bak

Oscarsbelönade ”Ida”-regissören är tillbaka med en ­melankolisk kärlekshistoria från kalla krigets 50-tal. Hyllade ”Cold war”, som är inspirerad av Pawel Pawlikowskis egna föräldrar, visas på Stockholms filmfestival.

Rätta artikel

Pawel Pawlikowski tittar ut genom fönstret medan han vickar på stolen. Utanför duggar höstregnet över Hudson River. Han ser ut som en filmstjärna från 40-talet som skulle kunna ha trillat in från ”Casablanca”, en stilig gentleman med svart kavaj och skulpturalt ansikte. Den polske ­regissören har också en stark förkärlek till det förflutna. Aktuella ”Cold war” är ett svepande kärleksbrev till hans föräldrars stormiga relation under kalla kriget.

– Jag letar mig längre och längre tillbaka i tiden för att kunna berätta en historia. Jag är avundsjuk på Ruben Östlund som kan beskriva samtiden så bra, säger Pawel Pawlikowski när han gästar New York Film Festival. 

– Östlund är en av få i dag som har en originell röst och berättar om samtidens tillstånd på ett briljant och djärvt sätt. Han verkar inte ha så romantiska behov som jag har, ler Pawlikowski. 

Läs mer: Intervju med franske filmregissören Gaspar Noé 

Att föreviga sina föräldrars kärlekshistoria på vita duken var knepigt. Pawlikowski kände en viss ­irritation mot deras febriga relation. Efter deras död insåg han att den i själva verket var vacker. Det var också efter hans succéfilm ”Ida” (2013) som han hittade ett lämpligt filmspråk. Han var dessutom tvungen att förvandla sina föräldrar till fiktiva rollfigurer för att få det rätt.

– De var hemska föräldrar men fantastiska människor. ”Cold war” är egentligen bara ett eko av dem, det mesta är uppdiktat. De hade däre­mot samma karaktärsdrag som i filmen, var ett katastrofalt par och lämnade Polen. De dog lyckliga tillsammans strax innan Berlinmuren föll, för gamla och trötta för att bråka. Kalla krigets slut såg de aldrig. 

Pawel Pawlikowski.
Pawel Pawlikowski. Foto: IBL

”Cold war” har jämförts med filmhistoriens stora kärleksberättelser, en storslagen romantisk ballad som korsar musikaliska, existentiella och geografiska gränser. I skuggan av järnridån tar Pawlikowski tempen på den temperamentsfulla sångerskan Zulas och den kolugna kompositören Wiktors odyssé runt Europa. Warszawas folkdans­scener och Östberlins gator byts till Paris rökiga salonger mellan 1949 och mitten av 60-talet. De två själfulla sökarna letar efter ett bättre liv. ­Musiken håller dem tillsammans, från polsk folkmusik och Sovjethymner till rock och jazz.

– Mina föräldrar hade däremot inte musiken gemensamt. Men jag behövde den för att Zulu och Wiktor skulle kunna träffas, för att skilja dem åt, förföra och glömma.

Pawlikowski lämnade själv sitt ­Polen som fjortonåring när mamman träffade en ny man. Under största delen av livet har han bott i England men också i Tyskland och Italien.

– Jag har alltid varit en outsider. Det var ångestfyllt när jag var ung men i dag är det bara skönt. Filmer behöver utanförskap. I England klagade folk. Inte engelskt nog. Men när jag är någonstans försöker jag hålla mig en bit på avstånd. På ett tidlöst sätt.

All konst handlar om vad man utelämnar. Det ger en större genklang och aktiverar fantasin.

Den 61-årige regissören verkar trivas med att gå sin egen väg. Han började som dokumentärfilmare på BBC och efter sin första spelfilm ”Last Resort” (2000) gav han Emily Blunt hennes genombrott i ”My summer of love” (2004). Med sårat hjärta efter sin frus död återvände han så småningom till Polen och blev ett världsnamn med sin Oscarsbelönade ”Ida”. Filmen förändrade hans eget filmskapande. 

Läs mer: Tolv filmer att se på Stockholms filmfestival 

– Med ”Ida” lärde jag mig att göra stora, tysta hopp i berättandet. Man behöver inte vara långrandig för att berätta en lång historia. Jag insåg att publiken inte hade några problem med det. 

I ”Cold war” låter han åskådaren fylla i luckorna. 

– All konst handlar om vad man utelämnar. Det ger en större genklang och aktiverar fantasin. När jag till exempel läser T S Eliots dikter förstår jag inte allt, saker och ting före­slås. Jag älskar det. Det tvingar oss att bli involverade. När åskådarna lämnar biosalongen vill jag att de får känslan av att vara i sitt eget huvud.

Pawlikowski menar att han inte medvetet influerats av sina stora polska filmföregångare eller filmklassiker från Hollywood.

– Filmkritiker säger att ”Cold war” är lite Tarkovskij, lite ”Casablanca”, lite ”La la land”. Mina föräldrars kärlekshistoria var mycket bättre. Jag växte upp med Wajdas trilogi och älskar Kieslowskis tidiga filmer men mitt filmspråk ligger nog närmare Milos Formans tidiga filmer och den tjeckiska nya vågen. Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” gav mig lite mod att hoppa i tiden, även om den är väldigt ­annorlunda, säger Pawlikowski.

Joanna Kulig som Zula i ”Cold war”.
Joanna Kulig som Zula i ”Cold war”. Foto: Cannes filmfestival

Pawlikowski är känd för sina ovanligt många omtagningar. Under inspelningen läggar han manuset åt sidan.

– Jag behandlar en film som om den har ett eget liv. Så under inspelningarna skriver jag om, tar bort, lägger till och klipper, säger Pawlikowski som låter skådespelarna delvis delta i processen.

Joanna Kulig (Zula) har tidigare arbetat med honom i ”Ida” och ”The woman in the fifth” (2011). Det var första gången för Tomasz Kot (Wiktor).

– Jag visste vad Joanna kunde göra. Hon har ett tidlöst utseende, eller hur? Tomasz är som klippt ur en 50-talsfilm. Det är inte lätt att hitta några Gregory Peck i Polen, han är nog den enda. Jag försöker fly från nuet, från att vara begränsad till en referensram.

Läs mer: Joanna Kulig: Jag hade Amy Winehouse som förebild 

Pawlikowski säger sig inte vara nostalgisk men saknar det enkla, en värld som inte är fullproppad av ljud och bilder. Han tror inte att en kärlekshistoria som den i ”Cold war” kan vara förlagd till vår tid.

– I dag är människor upptagna med sina telefoner. De tittar inte mycket på varandra. Det gör det svårt att se hur världen stannar upp i ögonblicket någon blir förälskad.