Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 11:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/revolt-och-solidaritet-i-svts-julsatsning-1968-var-en-hall-kaften-kultur/

Film

Revolt och solidaritet i SVT:s julsatsning: ”1968 var en håll käften-kultur”

Maja Rung, Anna Åström och Mikaela Knapp spelar huvudrollerna i ”Systrar 1968”.
Maja Rung, Anna Åström och Mikaela Knapp spelar huvudrollerna i ”Systrar 1968”. Foto: Anette Nantell

Grupp 8 bildas, studenter ockuperar kårhuset och den kontroversiella “Jag är nyfiken - blå” har premiär – det revolutionsyra 1968 var ett omtumlande år. SVT:s julsatsning ”Systrar 1968” utspelar sig under märkesåret och kretsar kring jämställdhet, solidaritet och revolt som har likheter med dagens metoorörelse. 

Rätta artikel

Ljudet av fingrar som slår på skrivmaskinstangenter. Karin (Mikaela Knapp), en ung nyutexaminerad journalist, skriver en artikel i sitt kollektiv. En marxistisk affisch sitter på väggen. Mascaran är på plats, frisyren kort. Hon är klädd i en klarröd tröja – möjligtvis en symbol för vänstervågen som svepte över Sveriges unga på 1960-talet . ”Don’t you know?/This is my call/Don’t try to change me”, sjunger Irya Gmeyner hest i bakgrunden. När Karin går ut på gatan i Stockholm passerar hon en folkabubbla. “All I want is to feel alive/But I’m nothing without my sisters”.

Det är sommaren 1968 och det känns som att vad som helst är möjligt.

– Om man tittar på förändringen från det patriarkala till det mer jämställda samhället är det en sorts topografisk peak då. Det syns i modet, i frisyrerna, i allting. Det blir aldrig mer modernt än 1968, säger seriens regissör Kristina Humle. 

”Systrar 1968" handlar om Karin som får sommarjobb på en lokaltidning i Ystad. Med sig tar hon sina storstadstankar om jämställdhet, solidaritet och revolt. Kommer hon att kunna väcka de fogliga hemmafruarna i den sydliga skånska staden? Också Karins excentriska konstnärsvän Lottie (Maja Rung), som inte är ”så förtjust i det kapitalistiska systemet”, lämnar huvudstaden och bosätter sig i orten. De blir snart vänner med den långt mer traditionella Ingela (Anna Åström) som förbereder sig inför sitt bröllop. Seriens systrar är samlade.

Maja Rung och Mikaela Knapp studerade tidstypiska intervjuer med Lena Nyman och Marie-Louise Ekman för att fånga den säviga dialekten som förevigades i bland annat Vilgot Sjömans ”Jag är nyfiken”-filmer. Regissören Humle bannlyste även färgerna grönt och gult samt stora tidstypiska mönster för att skapa ett 1968 som kändes starkt modernt.

– Att sätta en look handlar väldigt mycket om att ta bort saker, som har synts mycket i tidigare skildringar av tiden. Ledordet var att det skulle kännas modernt och inte nostalgiskt, säger hon. 

I dag präglas film och tv- industrin av snabba produktioner och steadicams: därför valde Humle en annan väg för att spegla stilen från 1960-talets filmer.

Anna Åström, Mikaela Knapp och Maja Rung.
Anna Åström, Mikaela Knapp och Maja Rung. Foto: Anette Nantell

– Redan innan jag hade en fotograf visste jag att jag ville hitta ett bildspråk som man känner igen från då. Allting är filmat med en fast kamera med antingen en åkning eller på stativ, vilket gör att man nästan måste ha en koreograferad rörelse hos skådespelarna. Det är inte många som jobbar så längre, påpekar hon.

Manusförfattaren Martina Bigert, som har skrivit serien tillsammans med den ständiga partnern Maria Thulin, fick bland annat inspiration från en biografi om Lena Nyman. 

– Hon tillförde så mycket till “Jag är nyfiken – gul”, men fick i princip ingen kredd i jämförelse med regissören Vilgot Sjöman. Hur jag upplevade att hon utnyttjades var en stor inspirationskälla för vårt manus, säger Bigert som bland annat har skrivit tv-serien "Gynekologen från Askim" tillsammans med Maria Thulin.  

Läs mer: På filmmusikalisk tidsresa till 1968. 

Att “Systrar 1968” premiärvisas femtio år efter märkesåret, var inte planerat. Arbetet med manuset påbörjades redan för sju år sedan och var redan klart när metoo svepte över världen förra hösten.  

– Om vi nu, fram till metoo, har haft en tystnadskultur så var det 1968 en ”håll käften”-kultur, säger Kristina Humle. 

Trots frihetsvindarna och känslan att vad som helst var möjligt så var ändå dåtidens samhälle mycket olikt dagens: sambeskattningen gällde fortfarande. Kvinnor hade inte rätt till fri abort. Normen var att kvinnan bara skulle ta hand om hemmet och barnen. 

– Nu finns återigen krafter som vill att vi ska backa tiden, som vill ta ifrån kvinnor rättigheter som människor har kämpat så hårt för att vi ska få. Vi visar en liten, liten, glimt in i det arbete som har gjorts för kvinnors rättigheter som man inte kan ta för givet, säger Maja Rung och fortsätter:

– 68-rörelsen utlöstes när kvinnor förstod att deras ”små” problem egentligen var ett politiskt problem. Kvinnor insåg att enskilda personliga, ofta skamfyllda, upplevelser var en del av en hel tystnadskultur. Precis som under metoo blev det privata politiskt. Det är som vi säger i serien: ”Ta oss på allvar, inte på brösten”.

Behövs det en revoltanda i dagens samhälle? 

– Det är friskt att lyfta blicken som man gjorde då. Att prata om ett världssamvete, världsmedborgare, att man sympatiserade med folk över nationsgränser. I min generation har vi svårt att lyfta blicken, vi har skådat in i oss själva. Även bildligt i våra mobiltelefoner, säger Rung och tillägger: 

– Det är nog dags att börja engagera oss utanför vårt eget flöde och filterbubblor.