Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

”Sexuell och politisk revolution hänger ihop mer än man tror”

Maryam Keshavarz sökte över hela världen för att få tag i lämpliga skådespelare som kunde tala både flytande farsi och ha två pass.
Maryam Keshavarz sökte över hela världen för att få tag i lämpliga skådespelare som kunde tala både flytande farsi och ha två pass. Foto: Victoria Will
Maryam Keshavarz kan inte återvända till Iran. Hennes regidebut ”Förbjuden kärlek” har upprört och älskats världen över, men i landet där hon har sina rötter tolereras inte en film om förtryck och flator.

– Det var ett svårt att beslut att ta. Nu är jag jätterädd för vad som ska hända, säger hon.

Tonårstjejerna Atafeh och Shireen flyr en förtryckande kultur genom att festa runt i Teherans undergroundkretsar och lever ett till synes bekymmerslöst liv. Men de är ständigt övervakade och när Atafehs bror kommer hem från en drogrehabilitering som nyfrälst muslim förändras allt. Tillsammans drömmer sig de två bort till frihetens Dubai där de kan leva ut sin förälskelse och ta kontrollen över sina egna liv.

– Berättelsen är baserad på mitt eget förflutna. Jag är själv uppväxt i USA, men min morbror som har samma liberala värderingar flyttade tillbaka till Iran. Jag har länge funderat över hur det kan vara att ha en sådan livssyn men leva i den iranska kulturen, säger Maryam Keshavarz och förklarar att processen att göra berättelsen till film var svår.

– När jag började skriva manus så var det inte särskilt ärligt. Jag förhöll mig till vad som skulle kunna visas på de iranska biograferna, men det kändes inte verkligt. Eftersom jag själv växt upp bland starka iranska kvinnor kände jag att det inte skulle göra dem eller någon annan rättvisa. Jag ville vara ärlig.

När filmen hade premiär i augusti i år var den iransk-amerikanska publiken splittrad.

– På visningen i Los Angeles blev det storbråk under en frågestund efteråt. En kvinna sa att allt i filmen bara var skitsnack och att den på inget sätt representerade Iran. Då ställde sig en kille upp och sa att det här är så nära Iran och kulturen som man kan komma. Att det är det här som är verkligheten. Det var mycket starka känslor.

Maryam Keshavarz förstår båda lägren. Hennes film är bara en av många verkligheter.

– Finns det någon film som gjorts som representerar USA? Nej. En film är alltid ett perspektiv och det finns inga möjligheter att alla kan dela det.

Som väntat gav kärleksrelationen mellan huvudrollerna upphov till stark kritik. Även om filmen inte direkt innehåller några sexscener att prata om är de intima scenerna väldigt sensuella.

– Folk har mycket svårare för det. Att sätta kvinnors sensualitet i en kontext som den iranska kulturen existerar inte. Man pratar inte om kvinnors sexualitet, säger Maryam Keshavarz och förklarar att den känslomässiga ärligheten karaktärerna emellan är den största provokationen.

– Det finns ingen skam hos personerna i filmen. Tjejerna skäms inte och är inte obekväma i sin sexualitet. Den är bara en del av mycket annat som händer i deras unga liv. För dem handlar det bara om kärlek.

Att filmatisera berättelsen var ett väldigt svårt beslut för Maryam Keshavarz. Efter att ha levt hela sitt liv med dubbla pass i byrålådan kan hon aldrig mer återvända till sina föräldrars födelseland. Den 13 december släpps ”Förbjuden kärlek” på dvd. Då kommer den att spridas till den iranska publiken.

– Jag är jätterädd. Inte för själva reaktionerna utan för hur myndigheterna kommer att agera. De har självklart redan sett den, men det blir värre när den sprids bland folket. Det blir problematiskt.

Samtidigt gläds hon åt att de unga äntligen ska få ta del av hennes berättelse. Maryam Keshavarz växte själv upp i ett djupt religiöst hem och tvingades läsa böcker i smyg under täcket.

– En av anledningarna till att jag ville att detta skulle komma fram var just för att jag själv inte fick se något liknande när jag växte upp, säger hon och reflekterar över filmens återkommande referenser till filmen ”Milk”, som baseras på homoaktivisten Harvey Milks kamp för sexuella rättigheter.

– Jag såg den för första gången när jag gick på universitetet och kunde inte fatta att jag hade missat den under alla år. Hur kan jag ha gått i skola i i hela mitt liv och läst historia utan att höra talas om ”Milk”? Sedan dess har den filmen betytt oerhört mycket för mig. Många tycker att politiska revolutioner och sexuella revolutioner är helt skilda saker, men det där hänger ihop mycket mer än vad man tror.

Filmen får svensk biopremiär den 2 december.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.