Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Smärtfri resa från bok till bio

Inget kan uppröra bokfans så mycket som en dålig filmatisering. Men trots sina miljontals läsare har Harry Potter-sagan gjort en triumfartad resa till filmduken, med publikrekord och fina recensioner.

David Yates, som har regisserat de sista fyra filmerna, tror att framgången beror på att filmerna liksom böckerna har tillåtits att vara olika. Även om historierna har varit trogna originaltexten så har alla de fyra regissörerna – Chris Columbus, Alfonso Cuarón, Mike Newell och Yates själv – fått sätta sin prägel på stämningen.

Hur har ni fyra präglat filmerna?

– Chris gjorde berättelsen tillgänglig och populär med massor av charm och förundran, Alfonso vågade ta en massa risker med sin film, Mike hade ohämmat kul med sin. Jag bestämde jag mig för att min uppgift skulle vara att låta alltihop mogna – precis som böckerna har gjort - och göra det lite mer vuxet, mörkare och mer laddat.

Författaren J K Rowling har också satt ett starkt avtryck i filmerna. Det var hon som insisterade på att Harry skulle spelas av en engelsman i stället för Spielbergs förslag, amerikanen Haley Joel Osment ("Sjätte sinnet").

Filmerna har också påverkat böckerna. När Rowling skrev de sista böckerna såg hon Daniel Radcliffe framför sig som Harry Potter - och många läsare gjorde det samma.

Så beskrivs det i boken – så blev det på film:

"Harry Potter och de vises sten" (1997), sidan 149:
Då Harry steg fram, bröt det plötsligt ut viskningar som små väsande eldar runtom i salen.
"Vad det Potter hon sa?"
"Den Harry Potter?"
Det sista Harry såg innan hatten föll ner över ögonen på honom var hur alla i hela salen sträckte på halsen för att få sig en ordentlig titt på honom. I nästa sekund tittade han på den svarta insidan av hatten. Han väntade.
"Hmm", sade en tunn röst i hans öra. "Svårt. Mycket svårt."

"Harry Potter och hemligheternas kammare" (2000), sidan 21:
Harry lyckades avhålla sig från att skrika till, men det var nära ögat. Den lilla varelsen på sängen hade stora, fladdermusliknande öron och utstående gröna ögon, stora som tennisbollar. (...) Varelsen gled ner från sängen och bugade sig så djupt att spetsen på den långa, smala näsan vidrörde mattan. Harry lade märke till att den var klädd i något som såg ut som ett gammalt örngott, med uppslitsade öppningar för armar och ben.

"Harry Potter och fången från Azkaban" (1999), sidan 132:
Harrys första intryck var av en stor glittrande insekt. Professor Trelawney steg in i ljuset från brasan, och de kunde se att hon var mycket smal. De tjocka glasögonen förstora hennes ögon till flera gången deras naturliga storlek, och hon var insvept i en flortunn, paljetterad schal. Mängder av kedjor och pärlor hängde runt hennes spindeltunna hals, och armarna och händerna var täckta av armband och ringar.

"Harry Potter och den flammande bägaren" (2000), sidan 435:
"Hur går det?" frågade Harry Ron. Han satte sig ner och öppnade en flaska honungsöl. Ron svarade inte. Han blängde ilsket på Hermione och Krum, som just dansade förbi. Padma satt med korslagda armar och ben och vippade med ena foten i takt med musiken. Med jämna mellanrum kastade hon en missnöjd blick på Ron, som totalt struntade i henne. Parvati slog sig ner på Harrys andra sida och lade armarna och benen i kors på samma missnöjda sätt som sin syster.

"Harry Potter och Fenixorden" (2003), sidan 531:
Cho gav ifrån sig ett konstigt ljud, halvvägs mellan snyftning och skratt. Hon var ännu närmare honom nu. Han kunde ha räknat fräknarna på hennes näsa.
"Jag tycker verkligen om dig, Harry."
Han kunde inte tänka. En pirrande känsla spred sig genom honom, förlamade armarna, benen och hjärnan. Hon var alldeles för nära. Han kunde se varenda liten tår som satt fast i hennes ögonfransar...

"Harry Potter och halvblodsprinsen" (2005), sidan 598:
"Min käre gosse, låt oss vara uppriktiga nu. Om du hade tänkt döda mig hade du gjort det redan när du avväpnade mig, du hade inte låtit dig hindras av det här trevliga lilla samtalet om metoder och utvägar."
"Jag har inga alternativ!" sa Malfoy, och plötsligt var han lika blek som Dumbledore. "Jag måste göra det! Han kommer att döda mig! Han kommer att döda hela min familj!"

"Harry Potter och dödsrelikerna" (2007), sidan 61:
Det kom ett väldigt rytande från motorcykeln och Harry kände hur sidovagnen krängde till på ett obehagligt sätt. Runt omkring honom susade kvastar också uppåt, en testrals långa svarta svans flaxade förbi. Han for snabbt upp genom luften, ögonen tårades lätt och håret piskades bakåt. Hans ben, som klämdes åt av Hedwigs bur och ryggsäcken, började domna. Han hade det så besvärligt att han nästan glömde att ta en sista titt på Privet Drive nummer fyra.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.