Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 12:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/steven-soderbergh-jag-vill-vara-meryl-streep/

Film

Steven Soderbergh: Jag vill vara Meryl Streep

Steven Soderbergh med sin favorit Meryl Streep på Venedigs filmfestival nyligen. Foto: Venedigs filmfestival

VENEDIG. Trettio år efter succédebuten med ”Sex, lögner och videoband” vill Steven Soderbergh tvätta finansvärldens smutsiga byk med Netflixfilmen ”The laundromat”. Nicholas Wennö träffade den sprudlande kreativa Oscarsregissören som fått en nytändning tillsammans med Meryl Streep.

Steven Soderberghs sensationella långfilmsdebut ”Sex, lögner och videoband” slog ner som en bomb när den hade världspremiär på Cannesfestivalen 1989. Den vann Guldpalmen, Oscarsnominerades för bästa film och blev en snackis långt utanför independentkretsarna. 

I det voyeuristiska dramat spelar James Spader en plågad man som videofilmar kvinnor (däribland Andie MacDowell) medan de diskuterar sina liv, relationer och sexualitet. En smart och subtil studie av hur vi ljuger för oss själva och andra när det handlar om alltifrån relationer, begär och politik. 

Titelns vhs-band tolkades bland annat som ett symtom för problem med relationer och alienerad sexualitet, men väckte också frågor om det finns något perverst – eller kanske rent av smygerotiskt – med själva filmandet i sig.

Trettio år senare sitter Steven Soderbergh i rum 227 på lyxhotellet Excelsior i Venedig och funderar på vilket avtryck hans debutfilm har satt i filmhistorien. Efter en kort betänketid väljer han att citera Zhou Enlai som var premiärminister i Kina från 1949 till 1976.

Steven Soderbergh på filmfestivalen i Venedig. Foto: Tony Clifton/SplashNews

– När Enlai fick frågan om han ansåg att franska revolutionen var befogad och framgångsrik, svarade han: ”Det är för tidigt att säga”, säger Steven Soderbergh självironiskt innan han fortsätter:   

– ”Sex, lögner…” lyckades nog fånga tidsandan, men vi hade också turen att komma vid just rätt tidpunkt. Publiken törstade efter filmer som kändes handgjorda när de stora bolagen hade tagit tillbaka kontrollen från regissörerna. Och eftersom min lilla independentfilm råkade dra in pengar så banade den väg för andra eftersom filmbossarna insåg: ”Oh, här finns det affärer att göra!”

– Men i grunden var ”Sex, lögner…” bara ett intimt drama om två människor i ett rum som pratar. Och egentligen är det fortfarande detta som intresserar mig mest, säger den 56-årige regissören.

Man får nog ändå ta hans uttalande med en nypa salt. Under åren har Soderbergh knappast gjort sig känd för att spotta ur sig psykologiska kammarspel, däremot har han dragits till verkliga nyhetshändelser och brännande samhällsämnen som flugor till en sockerbit. 

I verklighetsbaserade ”Erin Brockovich” spelade Julia Roberts trebarnsmamman som avslöjade tidernas miljöskandal, i ”Traffic” tog han hjälp av Benicio del Toro för att skildra det tröstlösa kriget mot drogerna. Han har också skildrat pandemiskräcken i virusthrillern ”Contagion”, biverkningarna av en cynisk läkemedelsindustri i den psykologiska thrillern ”Side effects” och priskartellbildning i ”The informant!” där Matt Damon spelar en visselblåsare från verkligheten. 

Albert Finney och Julia Roberts i ”Erin Brokovich” (2000). Foto: Universal/Kobal/REX

I senaste filmen skildrar han den internationella penningtvätten i spåren av de så kallade Panamadokumenten 2016. ”The laundromat” är en både satirisk, pedagogisk och kalejdoskopisk attack på korruptionen inom finansvärlden. 

– Enda sättet att skildra ett så här komplext och allvarligt ämne var att göra en svart komedi. Jag fick uppbåda all min erfarenhet, använda varje muskel för att skildra detta knepiga ämne. Vid sidan av klimatkrisen är korruptionen en ödesfråga för oss alla, säger Soderbergh som tillsammans med manusförfattaren Scott Z Burns inspirerades av alltifrån Stanley Kubricks ”Dr Strangelove” till den utflippade argentinska antologifilmen ”Wild tales”.

För säkerhets skull har förtexterna till ”The laundromat” försetts med den ironiska brasklappen: ”baserad på en faktisk hemlighet”. Filmen baseras på boken ”Secrecy world” av Jack Bernstein, en av de drygt 350 journalister världen över som granskade de cirka 11,5 miljoner dokument som läckte från den Panamabaserade advokatbyrån Mossack Fonseca 2016. 

Det måste finnas en vettig relation och balans mellan personlig frihet och gemensamt samhällsansvar. Systemen måste förändras.

Gary Oldman och Antonio Banderas spelar de ökända advokaterna som river fjärde väggen mot publiken och avslöjar hur det gick till när rika personer, banker och bolag fick hjälp att gömma tillgångar genom så kallade brevlådeföretag. Meryl Streep spelar en nybliven änka som upptäcker att parets livförsäkringar är värdelösa – spåren leder till Mossack Fonseca.

– Jag blev kanske inte förvånad över att detta pågår, men däremot blev jag genuint överraskad över skalan, att det finns så många människor som letar efter varje möjlighet att gömma undan sina pengar från beskattning. Jag tror att vi måste ha en ordentlig diskussion om vad som är rättvist och schyst. 

– Om man rycker en väska från en gammal dam på gatan så hamnar man i fängelse. Men om ett företag roffar åt sig pengar i en betydligt större skala så räcker inte våra lagar till för att komma åt det. Det måste finnas en vettig relation och balans mellan personlig frihet och gemensamt samhällsansvar. Systemen måste förändras. Jag hoppas att min film kan vara ett sätt att starta ett samtal om detta, säger Soderbergh.

Steven Soderbergh bakom kameran. Foto: Moviestore/REX

Den samhällsengagerade regissören är djupt frustrerad över det politiska klimatet i USA och får högt blodtryck när han tänker på hur populismen breder ut sig. 

– Jag önskar att det fanns en magisk ordramsa som kunde vaccinera människor mot dumhet och dåligt beteende. Tyvärr så räcker det ofta med ett enda rövhål för att på nolltid riva ner saker som det har tagit lång tid att bygga upp. Rövhålen är som giftiga, cancerogena celler i samhällsorganismen, säger Soderbergh och börjar en utläggning om Aaron James bok ”Asshole: a theory” och fördjupar sig i förhållandet mellan reptilhjärnan (amygdala) och storhjärnan (cortex).

– Tyvärr så kan amygdalan kidnappa din cortex blixtsnabbt. Med risk för att låta pretentiös, så är jag intresserad av att berätta historier som visar de destruktiva följderna av amygdala-drivna idéer, säger Soderbergh. 

– Tyvärr så sprids de dåliga idéerna som tilltalar reptilhjärnan snabbare än de goda idéerna. De dåliga idéerna är ofta kraftfulla eftersom de erbjuder enkla lösningar på komplexa frågor. I den sekulära västvärlden har vi en föreställning om att alla vill ha valfrihet, medan många snarare vill stå fria från att göra egna val, säger Steven Soderbergh.  

För sex år sedan meddelade Soderbergh att han skulle pensionera sig som regissör. Men redan året därpå gjorde han comeback som regissör för den magstarka tv-serien ”The knick” där Clive Owen spelade en kokain- och opiumberoende läkare på Manhattan under förra sekelskiftet.

Sedan dess har han gjort en handfull produktioner, däribland långfilmer som stora stöten-komedin ”Logan Lucky” och den psykologiska rysaren ”Unsane” med Claire Foy som spelades in med mobiltelefon. 

Jag kan inte fatta att jag inte jobbade med Meryl Streep redan efter ”Sex, lögner och videoband”. Vad i helvete tänkte jag på?

Han menar att pensionsbeslutet var otroligt förhastat: 

– Så här i efterhand har jag insett att jag var frustrerad. Jag gjorde misstaget att blanda ihop en bransch som jag hatar med ett jobb som jag älskar. Så fort jag började regissera ”The knick” så insåg jag att det är detta jag är ämnad att göra, säger Steven Soderbergh.  

Han menar att den snabba tekniska utvecklingen har gett honom ny arbetslust.  

– Nu kan jag resa lätt och snabbt, använda kameran som en penna och ”skriva” i realtid. Det passar mig så mycket bättre eftersom jag gillar spontanitet och att följa min magkänsla. Numera kan vi klippa dagstagningarna samma kväll, se hur filmen växer fram och korrigera sådant som inte fungerar, skriva om, omstrukturera, finkalibrera. Om jag hade haft tillgång till samma arbetsprocess när jag var yngre hade mina filmer blivit mycket bättre, säger Soderbergh utan att kokettera. 

Oavsett sin självkritiska hållning så är han en av världens skickligaste och mest produktiva regissörer. Samtidigt tillhör han en liten krets av filmskapare som faller mellan stolarna i den alltmer segregerade filmbranschen – mellan de stora superhjältefilmerna och arthousefilmer med små budgetar. 

Soderberghs uttalade vision är att göra ”medelbudgetfilmer för vuxna”. För de stora filmbolagen är han också en bångstyrig regissör som inte är särskilt intresserad av pengar och därmed inte kan köpas. 

– ”The laundromat” är det perfekta exemplet på en film som de stora Hollywoodbolagen aldrig skulle vilja ta i med tång. Tack vare Netflix kan jag fortsätta att göra filmer inom denna ”mellanzon”, säger Steven Soderbergh. 

– Med det sagt, så kan Netflix inte bara fortsätta att odla ett varumärke efter principen ”vi har allt och gör allt”. Jag tror att de måste jobba mer som en curator och sovra i det enorma utbudet. Plattformsgrejen innebär en guldålder för en regissör som jag, men jag tror att det är en bubbla. Det är vilda västern men kommer att korrigeras eftersom det inte finns tillräckligt mycket talang för att göra så många produktioner som görs. Å andra sidan har jag haft fel så ofta att det inte ens påverkar blodtrycket längre, haha…

Meryl Streep i ”The laundromat”. Foto: Netflix

Vid 56 års ålder har han hunnit jobba med några av planetens största filmstjärnor ­– från Julia Roberts, Kate Winslet och Gwyneth Paltrow till Brad Pitt, Michael Douglas och Daniel Craig. Men hans nya stora passion på jobbet stavas ”S-t-r-e-e-p”. ”The laundromat” är deras första gemensamma film. 

– Meryl Streeps rollfigur är filmens emotionella center. Hon är utomvärldslig! Ett geni som förstår allting på en filminspelning och inte slösar bort en enda kalori på det som inte betyder något. Hon har inget entourage, inget ego och är den minst fåfänga skådespelare jag någonsin träffat. Om det finns något fel med henne så har jag inte hittat det än, säger Soderbergh exalterat och utbrister:

– Jag vill vara hon! 

Läs mer: Meryl Streep och Steven Soderbergh om ”The laundromat” 

Under slutet av inspelningen av ”The laundromat” passade han på att värva henne också till nästa film, komedin ”Let them all talk” som ska visas på HBO Max (den nya strömningssajten från Warner Media). 

I filmen spelar Streep en berömd författare som samlar sina gamla vänner (spelade av Gemma Chan, Candice Bergen, Dianne Wiest och Lucas Hedges) på en kryssning för att ”ha lite kul och läka gamla sår”. 

– Jag kan inte fatta att jag inte jobbade med henne redan efter ”Sex, lögner och videoband”. Vad i helvete tänkte jag på? Jag slösade bort 29 år – och nu försöker jag gottgöra för all förlorad tid. 

”The laundromat” har premiär på Netflix den 18 oktober.

Bild 1 av 3 Jennifer Lopez och George Clooney i ”Out of sight” (1998).
Foto: Alamy
Bild 2 av 3 Catherine Zeta Jones i ”Traffic” (2000).
Foto: Alamy
Bild 3 av 3 ”Ocean’s eleven” (2001).
Foto: Alamy