Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

Tio skräckfilmer som gör dig vettskrämd

Läskigaste skräckfilmen?
Läskigaste skräckfilmen?

DN:s filmredaktör Helena Lindblad tipsar om tio sevärda rysare som ger garanterat kalla kårar.

1. "The shining"
Regi: Stanley Kubrick (1980)
En författare anländer med fru och liten son till det säsongstängda, hotell Overlook, som de ska vakta över vintern. Men det insnöade, imposanta hotellet visar sig knappast vara tomt, det kryllar av mystiska små lekflickor, cyniskt leende bartendrar och förföriska damer med tvivelaktiga utseenden. Problemet är bara att de inte är levande. Inte undra på att familjefadern Jack Torrance (Jack Nicholson i sitt livs roll) drabbas av en förödande och destruktiv skaparkris....

2. "Psycho"
Regi: Alfred Hitchcock (1960)
Den brittiske skräckmästarens mandomsprov utspelar sig också på ett hemsökt hotell där den bisarrt modersbundne motellägaren Norman Bates huserar. Den berömda duschscenen, till tonerna av Bernard Herrmanns legendariska musik, är lika skräckinjagande oavsett hur många gånger man än ser den.

3. "The Blair witch project"
Regi: Daniel Myrick, Eduardo Sánchez (1999)
Lågbudget-indie som bildade skräckskola med sin skendokumentära stil och hotfullt skakiga kamera. Tre unga filmstudenter ger sig ut på hajk i en skog som enligt sägen hyst en särdeles otäck häxa. Snart är trion både hemsökta och hopplöst förlorade djupt inne i under trädens dunkel.

4. "De oskyldiga"
Regi: Jack Clayton. (1961)
Förstklassig och elegant skräckis baserad på Henry James kortroman "Skruvens vridning" som utspelar sig i hjärtat av det viktorianska England. En hämmad guvernant (Deborah Kerr) får hand om två föräldralösa barn som beter sig alltmer underligt och skräckinjagande. Hon får snart en bestämd känsla av att barnen är besatta av onda andar.

5. "The others"
Regi: Alejandro Aménabar (2001)
Barn som har förmågan att se döda människor, framför allt andra
barn, är ett lika rysligt som klassiskt skräckfilmsgrepp. Bergman
använde det i "Fanny och Alexander", liksom Kubrick i "The shining".
Den spanske regissören Aménabar förnyar effektivt
det slitna greppet. Och lyckas över förväntan med sin kallakårarframkallande saga om en ensamstående mor (Nicole Kidman i en av sina bästa roller) och hennes ljuskänsliga barn i ett ödsligt, engelskt gods på landet.

6. "Ringu"
Regi: Hideo Nakata (1998)
Japanskt skräckfilmsfenomen som nästan blivit en egen genre. Avskalad, raffinerad och djupt oroande psykologisk rysare om en "förbannad" videofilm som sägs döda alla som ser den – inom en vecka. Följer de metafysiska japanska spökhistoriernas tradition där en obarmhärtig förnimmelse av fasa sakta byggs upp.

7. "Nosferatu"
Regi: F W Murnau (1922)
Expressionistiskt, stumt mästerverk som är filmkonstens själva urversion av berättelsen om den odödlige vampyren Dracula som lämnar sig borg i Transylvanien och sprider sin smitta runt Europa. Oerhört kuslig film trots sin ålder och Max Schreck gör tidernas mest motbjudande blodsugare

8. "Seven"
Regi: David Fincher (1997)
Visuellt stilbildande seriemördarthriller om en psykopat som
satt Bibelns sju dödssynder i system när det gäller att välja offer.
Sofistikerat och kons­tant överraskande manus, bra skådespeleri och en
nedtonad stämning som kyler både märg och ben.

9. "Låt den rätte komma in"
Regi: Tomas Alfredson (2008)
Stämningsladdad filmatisering i snövitt och blodrött av John Ajvide Lindqvists vampyrroman. Filmen lyckas med konststycket att både göra boken rättvisa och stå på egna ben. Ungt skådespeleri på hög nivå när vänskapen utvecklas mellan en mobbad 12-åring i en svensk 80-talsförort och en ålderslös vampyr fångad i en ung flickas kropp.

10. "Lost highway"
Regi: David Lynch (1997)
Har Bill Pullmans svartsjuka jazzmusiker dödat sin hustru, spelad av Patricia Arquette? Han är gravt misstänkt, men är han därmed skyldig? Vem är vem i dubbelrollerna? Och vem är den vitsminkat mardrömslike gestalten, spelad av Robert "Baretta" Blake? Frågorna är många, svaren får man klura ut själv. Regissören David Lynch prioriterar, som alla fans vet, atmosfären framför klargörande berättande. Mardrömslikt och konstant fantasieggande.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.