Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 17:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/tv-recension-brexit-the-uncivil-war-ar-en-vass-politisk-rysare-fran-verkligheten/

Film

Tv-recension: ”Brexit: the uncivil war” är en vass politisk rysare från verkligheten

Benedict Cumberbatch som valstrategen Dominic Cummings
Bild 1 av 2 Benedict Cumberbatch som valstrategen Dominic Cummings
Foto: Channel 4/HBO
Boris Johnson, Michael Gove och Dominic Cummings.
Bild 2 av 2 Boris Johnson, Michael Gove och Dominic Cummings.
Foto: Andrew Parsons

Pr-spinn, manipulationer och lögner. ”Brexit: the uncivil war” med Benedict Cumberbatch är en fängslande mix av politiskt skräckdrama och sedelärande svart komedi. En vecka före omröstningen av Theresa Mays skilsmässoavtal med EU strör filmen salt i Brexit-såret.  

Nicholas Wennö
Rätta artikel

Allt börjar i en städskrubb på ett oglamoröst kampanjkontor: “Alla vet vem som vann. Men inte alla vet hur”, säger Benedict Cumberbatchs demoniska chefsstrateg i öppningen av ”Brexit: the uncivil war”. I den högaktuella tv-filmen spelar han Dominic Cummings, en av chefsarkitekterna bakom den Leavekampanj som orsakade den kraftigaste politiska jordbävningen i Storbritanniens moderna historia. 

I filmens dystopiska prolog från 2020 hänger baksmällan fortfarande blytung över det lilla öriket – fyra år efter den uppslitande Brexit-omröstningen. Vi möter en deprimerad och misantropisk strateg med svår bakfylleångest, plågad av samvetskval över att hans draksådd  skapat politiskt kaos. I några fantasiscener förhörs Cummings av en parlamentarisk kommission som bland annat försöker utreda hur personuppgifter använts i kampanjen. 

Resten av ”Brexit: the uncivil war” är en färd till Brexit-kampanjens mörka hjärta i samband med folkomröstningen 2016. Bakom det vassa manuset står den heta politiska pjäsförfattaren James Graham, som också, bland annat, skrivit teateruppsättningen “Labour of love” med Martin Freeman och tv-filmen ”Coalition” som skildrade efterspelet till det brittiska valet 2010. Förutom intervjuer med Cummings och andra nyckelpersoner bygger filmen på böckerna ”All out war” av Sunday Times politiska redaktör Tim Shipman, samt ”Unleashing demons” av Craig Oliver som varit kommunikatör åt David Cameron. 

I förtexterna gör Graham anspråk på att berätta sanningen samtidigt som han öppet erkänner att han tagit sig konstnärliga friheter för att maxa dramat. Regissören Toby Hayes (“Sherlock” och “Black mirror”) har precis det rätta handlaget för att ge storyn en känsla av autenticitet, en nervös energi och en svart humor som påminner om Armando Iannuccis ”The thick of it” och ”In the loop”. 

Och, förstås, Benedict Cumberbatch. En superb skådespelare med spetskompetens när det handlar om asociala universalgenier och neurotiska outsiders – Sherlock Holmes, Alan Turing, Patrick Melrose, Hamlet, Julian Assange. Även om Cummings både har beskrivits som en ”briljant excentriker” till ”ondskans genius” visar Cumberbatch att han är en alltför skicklig skådespelare för att göra sin rollfigur till en själlös pappdocka. 

I tv-filmen ger han den oglamorösa Cummings en lika mystisk som alldaglig laddning med sitt skyhöga hårfäste, skrikgula reflexväst och cykelhjälm. I några av filmens mer poetiska scener blir Cummings en levande seismograf som bokstavligen lägger örat mot asfalten för att lyssna efter det ”brummande, stönande, jämrande ljudet” från underjorden – det folkliga missnöjet och förbittringen som jäser och måste få utlopp: ”Europa är bara en symbol, ett chiffer för allting dåligt som händer, som har hänt…”, säger Cummings i en monolog som skulle kunna vara hämtad ur "House of cards". 

“Brexit: the uncivil war” är en kittlande bakom-kulisserna-tripp i det nya politiska landskap som styrs av smarta algoritmer och statistiska analyser baserade på väljarnas personliga data. Under verklighetens Brexitkampanj lät Cummings bland annat skicka ut enorma mängder riktade mikroannonser på sociala medier till osäkra väljare. Filmen skildrar också det mytomspunna Heureka-ögonblicket när Cummings hittade på Leave-kampanjens vinnande slogan: ”vote leave, take control” som senare vässades till ”vote leave, take back control”. En säljfras som Boris Johnson använde sju gånger på en minut under sitt öppningsanförande i en valdebatt juni 2016. Till skillnad från Cummings framstår filmens Boris Johnson (spelad av Richard Goulding) som en putslustig karikatyr. 

Oavsett vilket politiskt läger man tillhör bör alla titta med uppspärrade ögon.

Det gäller i ännu högre grad för Ukip-ledaren Nigel Farage (Paul Ryan) som framställs som en överklassfånig smilfink. Hans bullriga finansiär Arron Banks (Lee Boardman) skildras som en vulgär högerhuligan med en burköl i handen. I Storbritannien har Graham fått kritik för att han gjort detta radarpar till ett slags oförargliga pajaser när de i själva verket spelade avgörande roller för valresultatet. (Banks har bland annat anklagats för olagliga kampanjdonationer, ryskt samröre och har själv medgett att han tagit hjälp av Cambridge Analytica.) 

Det är uppenbart att filmen har hjärtat på Remain-sidan, hårdvinklar på Cummings och överdriver hans betydelse. I slutändan är det imponerande hur man kan skapa något så viktigt och underhållande ur något så osexigt som en folkomröstning om EU. Titeln till trots handlar filmen mindre om de hätska motsättningarna mellan Leave- och Remain som om hur en uppstickare i gul reflexväst beväpnad med personlig data och algoritmer kan vinna en politisk strid mot det gamla Westminster-etablissemanget i kritstrecksrandig Savile Row-kostym. 

Oavsett vilket politiskt läger man tillhör bör alla titta med uppspärrade ögon. “Brexit: the uncivil war” är en osedvanligt sedelärande lektion i hur snabbt det går att förgifta ett politiskt klimat och tjuvkoppla demokratin. Det är ett politiskt skräckdrama som passande nog ackompanjeras av en kuslig, kakofonisk version av Edward Elgars klassiska slagdänga “Land of hope and glory”. 

I eftertexterna står det, i vitt på svart: “Historien fortsätter att veckla ut sig.”

Indeed. Brexit-rysaren fortsätter...