Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 18:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/tv-recension-spanning-mellankrigsmagi-och-dekadens-i-babylon-berlin/

Film

Tv-recension: Spänning, mellankrigsmagi och dekadens i ”Babylon Berlin”

Volker Bruch spelar huvudrollen i ”Babylon Berlin” Foto: SVT

SVT:s seriesatsning i sommar är en sexton timmar lång djupdykning i den tyska mellankrigstiden. Rekorddyra ”Babylon Berlin” blandar kriminalhistoria med en genomlysning av den kaotiska Weimarrepubliken. Imponerande visuell magi, skriver Johan Croneman.

Det är inte helt lätt att veta vilken tråd man skall dra i först, eller ens i vilken ände man skall börja – Weimarrepublikens kaos är inte lätt att sortera, trots att snart 100 år passerat.

Vi ramlar rätt in i denna politiska och sociala härdsmälta i ”Babylon Berlin”. Vi hamnar i ett Tyskland klämt mellan traumat efter första världskriget och den stundande katastrofen; kraschen på Wall Street, nazisternas rekordresa mot makten och Den Stora Katastrofen: Kriget som kommer att äta allt och alla, lämna Europa i ruiner. Nedräkningen har börjat.

Det är våren 1929, Berlin sjuder, på väg mot kokpunkten som sagt, när den unge Köln-kriminalaren Gereon Rath (spelad av en fantastisk Volker Bruch) anländer till Berlin på jakt efter en utpressarliga. 

Hans äldre kollega Bruno (spelad av Peter Kurth – som ständigt får mig att tänka på Franz Biberkopf i Fassbinders ”Berlin Alexanderplatz” från 1980), är en misstänksam, korrumperad polis, fylld av obehagliga överraskningar, men han utvecklar också allt eftersom en mer humanitär sida som kommer att förvåna oss positivt. Ingen karaktär är ristad i sten.

Läs mer: Tio sevärda tyska tv-serier  

Flera fint parallellt berättade historier flyter sida vid sida, men skall snart hitta ett gemensamt flöde, och det är strömt och man är ute på livsfarliga bråddjup, och många går under vad det lider.

Gereon försöker sköta sitt ursprungliga uppdrag, men dras också in i andra kriminella och politiska kretsar; en grupp trotskister kapar ett ryskt tåg fullastat med en guldreserv på drift, här blandas stalinistiska agenter med tyska beväpnade och revanschistiska frikårer (som här kallas Black Reichwehr), blodiga kommunistiska första maj-demonstrationer och industrikapitalister som inbillar sig att de har full politisk kontroll på läget.

Guldtransporten kommer så småningom att bli huvudspåret i berättelsen, och Gereon stöter också snart på en tredje huvudperson i serien, unga Charlotte Ritter (Liv Lisa Fries, också mycket bra). Hon har sina rötter bland Berlins fattigproletärer, knäcker extra på den dekadenta nattklubben Moka Efti och har snart ännu ett deltidsjobb som maskinskriverska på Berlinkriminalen.

”Babylon Berlin” Foto: SVT

Charlotte är lite av seriens dynamo, men är kanske också ”Babylon Berlins” minst trovärdiga karaktär; kombinationen proletär, prostituerad och polisaspirant blir lite mer än man kan ta in. På något märkligt sätt lyckas ändå manus- och regitrion Tykwer-Handloegten-Borries få oss att till och med köpa hennes lite för käcka Kalle Blomqvistande. Det är överraskande vasst gjort.

”Babylon Berlin” bygger på Volker Kutschers bästsäljande romansvit i tio delar (I Sverige visas säsong 1-2 tillsammans). Det är den dyraste tyska tv-serien någonsin, med en budget på nästan 40 miljoner euro – och jag kan lova er att det både syns och märks.

Läs mer: Volker Kutscher böcker gestaltar dristigt Weimarepokens tyska huvudstad  

Både de digitalt skapade miljöerna och de rena studiobyggena är otroligt imponerande – i slutet av seriens första avsnitt ser vi Severija Janusauskaite (som Svetlana Sorokina) göra ett magiskt sång- och dansframträdande på just den dekadenta nattklubben Moka Efti – förutom den rena magin refererar numret också till både den Hollywoodera man snart kliver in i, men man blinkar också i riktning mot till exempel Bob Fosses odödliga film ”Cabaret” (1972).

Den posttraumatiska stress som huvudpersonen Gereon Rath lider av efter sitt liv som tysk soldat i första världskrigets skyttevärn är ett annat av seriens huvudspår – upplösningen på hans terapeutiska resa mot befrielse är också seriens sista scen, och jag lovar: Den är värd att vänta 16 timmar på.

Den finns nog anledning att tro att nazisterna och nazismen kommer att spela en mer framträdande roll i uppföljaren, här lever de delvis maskerade i det fördolda, och några av er finner nog det lite märkligt. Och lite märkligt är det ju. 

Här är i stället kommunisterna i gatustrider med polis och militär, och det var de förvisso, men redan 1929 var det nog ändå de brunskjortade SA-busarna som dominerade gatubilden.

Weimarrepubliken (1919-1933) betraktas av många som en politisk parentes, men en mer historiskt ödesmättad sådan är svår att finna i modern tid. ”Babylon Berlin” brukar allvar i sin beskrivning - och för den påminnelsen skall vi visa stor tacksamhet.