Det krusar och kraspar från grottans inre. Dova viskningar blandas med skrämda rop. Windens ungdomar låter ficklamporna oroligt svepa över och de trånga vrårna inne i mörkrets hjärta. Plötsligt tänds ljuset. 

– Achtung!, ropar produktionsledaren och det blir dags för omtagning. 

Vi befinner oss i den anrika filmparken Babelsberg utanför Berlin där inspelningen av den andra säsongen av ”Dark” – Netflixs första originalproduktion på tyska – pågår. Serien utspelar sig i den fiktiva tyska småstaden Winden som har förvandlas till en tryckkokare. Först begår en man självmord. Sedan försvinner ett barn spårlöst.  Döda fåglar regnar från himlen, ett hotande kärnkraftverk kastar mörka skuggor över den lilla orten där invånarna kämpar mot sina egna lögner. 

Produktionsledaren knackar på 'grottan' som spelar en central roll under hela serien som tyvärr har hållit undertecknad sömnlös i veckor. Varken det faktum att den är tillverkad av plast eller att den visas upp i dagsljus gör hålet mindre skräckinjagande. 

Om den första säsongen av ”Dark” bjöd på en filosofisk resa rakt in i mörkret, laddar den andra säsongen med premiär 21 juni inför apokalypsen. 

– Vi är väldigt melankoliska människor, säger regissören Baran bo Odar och skruvar på sig i fåtöljen. 

”Dark”, som har jämförts med både ”Twin Peaks” och ”Stranger things”, är en av Netflix mest framgångsrika icke-engelskspråkiga serier hittills. Nio av tio tittare fanns utanför Tyskland. Att tittare över hela världen fängslades av de mystiska händelserna i en tysk håla har förvånat filmskaparna. 

– Vi trodde väl att ett par knäppa och nördiga tonåringar skulle titta. Men vi förväntade oss inte en sådan global succé, säger manusförfattaren Jantje Friese.

Baran bo Odar och Jantje Friese, som även privat är ett par, nämns ofta som två av framtidsnamnen för tysk dramaproduktion i behov av en uppfräschning. Mediokra försök att härma skandinaviska deckare och släng-i-dörrar-dramer har gett tysk tv-produktion ett något skamfilat rykte. 

– Men i och med ”Dark” har man insett att det går att göra en annan typ av historier än de kriminalfilmer som visas på tysk tv varje söndag. Och att tyska produktioner kan fungera även internationellt, säger bo Odar. 

Inför andra säsongen är förväntningarna ännu högre. 

– Tvåan är mycket svårare att göra, säger Baran bo Odar.

Den psykologiska thrillern utspelar sig i flera olika tidsepoker där allting tycks hänga samman. Övernaturliga inslag blandas med en krass tysk socialrealism som väcker frågor om hur verkligheten – och mänskligheten – är beskaffad. Har det närliggande atomkraftverket något med barnens försvinnande att göra? Varför beter sig invånarna så konstigt mot varandra? Och varför tycks det som inträffade 33 år tidigare utspela sig på nytt? 

 – Allt vi gör handlar om något som hänt i det förgångna och som någon sedan ångrar. Den här gången skapade vi en historia där folk faktiskt kan resa i tiden, säger Baran bo Odar.

Dark kräver tittarens fulla uppmärksamhet och är alltså inget att slökolla på medan man lagar mat. Serien är fullspäckad med filosofiska referenser och vetenskapliga teorier som väcker fler frågor än svar. 

– Jag får nya bokleveranser varje dag och läser mycket filosofi, vetenskap och kvantfysik, säger Jantje Friese. 

– Och kvantspiritualitet. Jag visste inte ens att det fanns något som hette så. Men det är mycket intressant. 

Inte undra på att nätforumen svämmar över med fansens många teorier om hur de olika karaktärerna är förbundna med varandra. Men för filmskaparna är det framför allt ett spörsmål som håller dem vakna om nätterna. 

– Vi är besatta av frågan om vad som kom först: hönan eller ägget. Frågan kan driva en till vansinne, för det finns inget svar, säger Baran bo Odar. 

Jag tror att vi tyskar ofta ses antingen som en grupp bayrare som antingen klär sig i Lederhosen, dricker öl och äter hela tiden. Eller som ett seriöst och trist folk. Men det är annorlunda nu.

Mellan två tagningar pustar skådespelarna ut på gårdsplanen mellan barackerna. För en tysk publik är många ansikten välkända, men utanför den tyskspråkiga världen är de flesta doldisar. Karoline Eichhorn, som spelar den lågmälda polischefen Charlotte Doppler, hoppas att ”Dark” kan förändra bilden av tyskt drama i omvärlden. 

– Jag tror att vi tyskar ofta ses antingen som en grupp bayrare som antingen klär sig i Lederhosen, dricker öl och äter hela tiden. Eller som ett seriöst och trist folk. Men det är annorlunda nu. 

Den mesta tyska tv- och filmproduktionen som går på export tar avstamp i den brutala tyska historien. Internationella succéer som ”De andras liv”, ”Undergången” och ”Weissensee” utspelar sig alla under någon av de två tyska diktaturerna och landar under genren 'Nazi och Stasi'. 

– Men den här historien skulle kunna utspela sig varsomhelst och skulle kunna handla om vem som helst, säger Karoline Eichhorn. 

Finessen är att det inte handlar om att lista ut vem som är mördaren, anser Mark Waschke som spelar prästen Noah.  

– Serien handlar inte om vem som är skyldig. Utan vad karaktärerna gör mot varandra och varför. Det slutar liksom inte med att någon grips och straffas, så att tittaren kan pusta ut och gå och lägga sig. 

Mark Waschke säger att han alltid har älskat historier om att resa i tiden. 

– Och att ha möjligheten att fly från sin egen tid.  

Även ett besök i filmparken i Babelsberg är en sorts tidsresa, eller åtminstone en resa genom den europeiska filmhistorien. Vi befinner oss i huset som är döpt efter Marlene Dietrich och som bland annat tjänstgjorde som studio under inspelningarna av Fritz Langs Metropolis i mitten av 1920-talet. Babelsberg är en av världens äldsta filmstudios och har skiftat karaktär allteftersom de estetiska och politiska idealen avlöst varandra.  Från Weimarrepublikens expressionism, till Nazitysklands heroism för att sedan bli till Östtysklands film- och propagandafabrik. Bland filmerna som spelades in här under den kommunistiska diktaturen hör bland andra förbundskansler Angela Merkels favoritfilm Die Legende von Paul und Paula från 1973. 

Men nu rymmer de låga tegelbarackerna hemmen där Dark utspelar sig. Vi vandrar runt hemma hos familjen Tiedemann, slår oss ner i vardagsrummet hos Nielsens och botaniserar i den mystiska klockaffären. Serieskaparna är mycket hemlighetsfulla om handlingen i den andra säsongen som spelas in i studion bakom oss, men de råkar motvilligt avslöja att den utspelar sig under sommaren.  

– Många skämtade om att det regnade så mycket i den förra säsongen. Så nu gjorde vi tvärtom, säger han. 

Trots att nya säsongen utspelar sig under årets ljusaste månader är mörkret inte mindre kompakt. Trailern ger en föraning om apokalypsen. 

Läs mer: Här är Netflix bästa europeiska serier