Nära 15 år efter Oscarsnominerade ”The squid and the whale” kommer Noah Baumbach med ännu ett mästerligt skilsmässodrama. Bergmaninspirerade ”Marriage story” är en intim studie av ett sönderfallande äktenskap mellan en framgångsrik teaterregissör (Adam Driver) och en skådespelare från Los Angeles (Scarlett Johansson). 

– Jag gillade idén att skildra ett äktenskap genom en skilsmässa. När jag skrev manuset upptäckte jag att man ofta först blir varse något när det slutar att fungera. Om man ska gå genom en dörr som plötsligt är låst, blir man väldigt medveten om dess existens. Och på ett liknande sätt blir man varse en relation först när den är över, sa Noah Baumbach när han mötte en entusiastisk världspress i Venedig. 

Efter fjolårets succéartade världspremiär för Alfonso Cuarons självbiografiskt färgade ”Roma” är det ännu en triumf för Netflix på Venedigfestivalen. Med ”Marriage story” är det också frestande att dra paralleller till regissörens egen skilsmässa från Jennifer Jason Leigh 2010 strax efter att paret fick en son. Baumbach medger att ”Marriage story” är djupt personlig men ändå inte ska ses som någon självbiografisk skildring. 

– Eftersom jag både har upplevt en skilsmässa som barn och vuxen så har jag naturligtvis stoff att ösa från. Men jag tycker att filmen är allmängiltig. Dialogen jag hade med Scarlett och Adam pushade mig att skriva en ny sorts dialog som jag inte hade kunnat göra på egen hand, säger Baumbach och sneglar åt sina skådespelare.

– Hela ”Marriage story” känns personlig. Det finns mycket av oss alla i den här filmen, säger Scarlett Johansson som fick sitt stora genombrott i Venedig 2003 när hon vann pris för bästa skådespelare i ”Lost in translation”. 

Ironiskt nog var hon mitt uppe i en skilsmässoprocess när hon erbjöds att spela huvudrollen i ”Marriage story”.

– Jag och Noah är ju visserligen gamla kompisar, men eftersom vi inte hade setts på länge visste han absolut inget om min separation när vi träffades. Vårt möte började med att jag genast beställde in ett glas vin och började beklaga mig. Noah lyssnade uppmärksamt och sa sedan att han hade ett projekt som jag ”kanske varken skulle vilja göra eller se, men kanske ändå vilja vara med i”. Det var en underbar erfarenhet att dela med honom som kom vid rätt tillfälle för mig, säger Johansson. 

I de starka öppningsscenerna av ”Marriage story” berättar rollfigurerna vilka sorts egenskaper som gjorde att de föll för varandra – något som visar sig vara ett beställningsjobb av deras parterapeut.

– Det började med att jag skrev dem för att sätta mig in i rollfigurernas liv en alldeles vanlig dag – även om allas liv är extraordinära. Genom detta hittade jag en musikalitet som gjorde att manuset tog en annan väg. Det var ett sätt att skildra hur deras kärlek ändå existerar som ett fundament i varje scen, säger Baumbach som återanvänder fotografen Robbie Ryan och kompositören Randy Newman från ”The Meyerowitz stories” (2017). 

Brooklynregissören har bland annat låtit sig inspireras av skilsmässoklassikern ”Kramer mot Kramer” (1979) med Dustin Hoffman och Meryl Streep men också ”Shoot the moon” (1982) med Diane Keaton och Albert Finney. Det finns också en övertydlig blinkning till Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” när kameran zoomar in en tidningsartikel om filmens konstnärspar med rubriken ”Scenes from a marriage”. 

– Visst, fast allra mest lutade jag mig mot ”Persona”. När jag såg den första gången i college visste jag att den var fantastisk, men inte riktigt varför. Nu ser jag den inför varje film jag ska spela in – allt finns här. Om man vill ha närbilder av skådespelarnas ansikten så finns det ingen bättre film att studera. Men jag älskar också filmer som ”E.T” som fick mig att gråta störtfloder, berättar Baumbach. 

Filmens klimax är en grälsjuk scen som slutar med en total känslomässig härdsmälta. Scenen spelades in under två dagar i en lägenhet. 

– Jag och Scarlett varken analyserade eller pratade inte med varandra under inspelningen. Vi hade var sitt rum att dra oss tillbaka till. Scenen var ganska krävande att spela in om och om igen med en kamera som rörde sig omkring oss. Det var som att spela i en teaterpjäs, vi ändrade inte ett enda ord, berättar Adam Driver som även framför en Steven Sondheim-låt i en av filmens allra mest gripande ögonblick. 

Dramat skildrar hur ex-makarna gradvis hamnar i händerna på Kaliforniens teatrala skilsmässocirkus med skrupelfria advokater som ruinerar allt och alla som kommer i deras väg. Laura Dern gör en minnesvärd insats som en manipulativ advokat som blandar en inkännande stil med stenhård mördarinstinkt i rättssalen. Bland annat håller hon en sanslös monolog över den invanda könsordningen genom att bland annat referera till Jungfru Maria och Gud. 

– Det går inte att få någon mer delikat julklapp än en monolog av Noah Baumbach. De här könsrollerna är inte bara något som angår Hollywood utan finns överallt där vi spelar ut vårt dna. Kanske kan vi åstadkomma ett paradigmskifte om vi alla jobbar tillsammans. Jag gillar att filmen tittar på båda sidorna utan att döma någon av dem.