Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 12:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/vi-ar-fullstandigt-livradda-for-haxkonster/

Film

”Vi är fullständigt livrädda för häxkonster”

Bild 1 av 5 Abdelhamid Bouchnak står bakom Tunisiens första skräckfilm.
Foto: Cinemafrica
Bild 2 av 5 Ur ”Yomeddine”.
Foto: Cinemafrica
Bild 3 av 5 Ur ”The burial of Kojo”.
Foto: Cinemafrica
Bild 4 av 5
Foto: Cinemafrica
Bild 5 av 5
Foto: Cinemafrica

Häxkonster, ritualmord och kannibalism. Abdelhamid Bouchnaks ”Dachra” är Tunisiens första skräckfilm någonsin. Nästa vecka visas filmen på Cinemafricafestivalen i Stockholm. 

Den ockulta skräckfilmen ”Dachra” börjar med en ironisk samtidskommentar. I en av öppningsscenerna får tre tunisiska journaliststudenter uppgiften att hitta en ”extremt exklusiv story från verkligheten – bara det inte handlar om revolutionen”. 

Deras lärare understryker att han menar allvar genom att peka mot en vägg som är helt täckt med tjocka luntor av ”identiska” skolarbeten som alla behandlar den tunisiska jasminrevolutionen – den tändande gnistan för arabiska våren 2011. 

– ”Dachra” är i första hand en skräckfilm, men naturligtvis kan man också se den som en politisk allegori, även om det var undermedvetet snarare än avsiktligt. Det pågår en allvarlig generationskonflikt som splittrar mitt land. Vi ser helt enkelt verkligheten på helt olika sätt. De äldres budskap till de unga är så här: Leta inte efter sanningen för mycket eftersom det kan vara livsfarligt, säger den 35-årige Abdelhamid Bouchnak på telefon hemifrån Tunisien. 

Det är också något som de tre huvudpersonerna får erfara när de börjar nysta i ett makabert scoop om en ung kvinna som tjugo år tidigare hittats i ett öde landskap med halva halsen avskuren. Hon överlevde mirakulöst men har sedan dess hållits inspärrad på ett mentalsjukhus där hon bland annat attackerat sin sköterska. 

Jag vill att publiken ska uppleva samma chockerande känsla som jag själv gjorde när jag såg David Cronenbergs ”Rabid” för 30 år sedan.

Spåren leder så småningom till en makaber sekt på den tunisiska landsbygden som praktiserar svart magi i form av morbida häxritualer med kannibalistiska inslag. 

– Vi som kommer från Tunisien – och resten av den afrikanska kontinenten – kan inte riktigt relatera till vampyrer eller varulvar. Däremot blir vi fullständigt vettskrämda över allt som rör religiösa och rituella häxkonster, berättar Abdelhamid Bouchnak som också skrivit manuset. 

”Dachra” är inspirerad av verkliga händelser, bland annat ett makabert rättsfall för fyra år sedan där en ung pojke knivhöggs ett trettiotal gånger för att några i hans närhet fått för sig att han var nyckeln till en skatt som vaktas av onda andar.

– Det var ett makabert fall som chockade hela Tunisien. Tyvärr är det ett sorgligt fenomen att så många brott begås i häxkonstens namn. Efter revolutionen blev vi mer fria att prata om denna typ av hemska brott som också förekommer i Marocko och Algeriet, säger Bouchnak och understryker en extra gång att ”Dachra” inte är någon true crime-historia. 

Som gammal inbiten skräckfantast är han mäkta stolt över att ha gjort Tunisiens första horrorfilm.

– Jag vill att publiken ska uppleva samma chockerande känsla som jag själv gjorde när jag såg David Cronenbergs ”Rabid” för 30 år sedan, förklarar han. 

Scen ur ”Dachra”. Foto: Cinemafrica

Inte helt oväntat har ”Dachra” jämförts med bland annat ”The Blair Witch project”, lågbudgetrysaren som blev en global biosuccé.  

– Visst, det kan jag förstå, men ”The Blair Witch project” var ju i sin tur inspirerad av ”Cannibal Holocaust”, så det finns alltid förebilder. Jag har många inspirationskällor – däribland Nicolas Roegs ”Don’t look now” och Stanley Kubricks ”The shining” som är en av tidernas bästa filmer. När det handlar om det estetiska så är jag inspirerad av Tarkovskijs ”Stalker”, säger han. 

Den tunisiska filmen har upplevt en ny vår i spåren av den revolutionen. För tre år sedan blev Mohamed Ben Attias ”Min arabiska vår” (”Hedi”) den första arabiska filmen på 20 år som vann pris på filmfestivalen i Berlin. Andra verk som gjort avtryck utanför landets gränser är Leyla Bouzids ”As I open my eyes”, Kaouther Ben Hanias ”Skönheten och odjuret” och Néjib Belkadhis ”Look at me”. Samtliga av dem är inom dramagenren.

Att det inte har producerats så mycket genrefilm i Tunisien tidigare skyller Bouchnak delvis på det franska inflytandet. 

Unga tunisier älskar utländska skräckfilmer, men ingen har tidigare på allvar trott att det skulle kunna göras något trovärdigt på vårt eget språk utan att det skulle kännas krystat och löjligt.

– Precis som i Frankrike så har vi nästan bara gjort antingen lättsamma komedier eller auteurdrivna dramer i samma tradition som Jean-Luc Godard och Ingmar Bergman. Genrefilm finns inte i den tunisiska filmens dna, men jag tog chansen att försöka förändra vår arvsmassa, säger Bouchnak.  

På hemmaplan har ”Dachra” blivit en publiksuccé som slagit biljettrekord i biosalongerna.  

– Unga tunisier älskar utländska skräckfilmer, men ingen har tidigare på allvar trott att det skulle kunna göras något trovärdigt på vårt eget språk utan att det skulle kännas krystat och löjligt. Jag var inte säker på att ”Dachra” skulle bli succé, men visste i alla fall att den skulle bli annorlunda, säger han. 

– Tidigare har man ursäktat sig med att man måste ha en Marvelbudget för att göra genrefilm, men jag visade att det inte är en pengafråga utan att det handlar om att få fram en bra story. Jag betalade den själv, och det visade sig vara det bästa sättet att förbättra den tunisiska filmen. 

Efter framgången för ”Dachra” har den tunisiske regissören fått blodad tand för genrefilm. 

– Min nästa film blir ett far-son-drama inom fantasygenren. Den kretsar kring en pojke som håller på att förlora synen och handlar om hur hans pappa tar med honom för att se speciella platser i Tunisien innan han blir blind, berättar Abdelhamid Bouchnak. 

Om även denna film kan tolkas som en politisk metafor vill han låta vara osagt. Han är i alla fall säker på att jasminrevolutionen har lett till ett öppnare samhällsklimat med ökad yttrandefrihet. 

– Jag skulle antagligen aldrig ha kunnat göra ”Dachra” före revolutionen. Den gav oss en tilltro till vår egen förmåga och våra drömmar, att vi också en dag kan gå upp på scenen under Oscarsgalan. Fast ekonomiskt är det värre nu. Så om man ska sammanfatta: Vi har alltså fortfarande ingenting, men nu kan vi i alla fall prata om det, haha…

Läs om oroligheterna i Tunisien