Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Filmbranschen har fått smak för veganer

Steven Yeun och Ahn Seo-Hyun i filmen ”Okja”.
Steven Yeun och Ahn Seo-Hyun i filmen ”Okja”. Foto: Netflix/Courtesy Everett Collection / Everett Collection/IBL

Netflixproduktionen ”Okja” har kallats för det första veganska actionäventyret. Och det finns fler som utnyttjar filmmediets kraft i hopp om att omvända köttfolket. DN:s Jacob Lundström synar årets djurvänliga filmtrend.

”Tajmningen för den här filmen är perfekt, speciellt i mitt land där vi rent politiskt tar steg bakåt.” Det låter som ett obligatoriskt uttalande av en skådespelare på pressturné, ett kontraktsbundet försök att placera den aktuella filmen mitt i zeitgeisten, men kanske har Jake Gyllenhaal en poäng i intervjun med TT.

Filmen ifråga, Bong Joon-hos Netflixproduktion ”Okja”, har beskrivits som det första veganska actionäventyret. Och med sin kritik av multinationella företag i allmänhet och köttindustrin i synnerhet befinner sig ”Okja” onekligen i opposition mot allt som Donald Trump står för.

Trump har positionerat sig som köttätandets ansikte utåt. Som affärsman har han fiaskot med biffsatsningen Trump Steaks på sitt cv och som president har han blivit ökänd för sin strikta diet på utländska statsbesök: en well-done steak med ketchup.

För hans väljare är det kanske rent av en del av hans attraktionskraft – en traditionell amerikansk diet utan experimentella hälsokurer eller kulinariska utsvävningar – till skillnad från Obamafamiljen som odlade grönsaker i Vita husets trädgård och har uppmanat världen att äta mindre kött.

Trumps val av chef till den amerikanska miljömyndigheten EPA, Scott Pruitt, är en man som beskriver sig själv som en motståndare till miljömyndighetens ”aktivistiska agenda” och bland annat har omskrivits för sina band till USA:s köttindustri.

Lägg därtill de makabra bilderna från Trumpsönernas troféjakt i Afrika, poserande med en avskuren elefantsvans respektive en död leopard i famnen, och den amerikanska presidentfamiljen framstår som djurvännernas värsta mardröm.

Då är det kanske inte så konstigt att Bong Joon-hos spralliga djurrättsaction kan presenteras som angelägen Trumpkritik.

Foto: Netflix/Courtesy Everett Collection / Everett Collection/IBLDen genmanipulerade jättegrisen och den elvaåriga flickan Mija (Ahn Seo-Hyun) i ”Okja”. Foto: Netflix/Courtesy Everett Collection

Kan ”Okja” vara den första i raden av påkostade presidentattacker med gröna budskap? Det finns i alla fall gott om ekologiska evangelister i den amerikanska filmbranschen.

Flera av Hollywoods mest namnkunniga har redan engagerat sig i veganrörelsen på olika sätt. Klimataktivisten Leonardo DiCaprio har stöttat den kommande dokumentärfilmen ”Eating our way to extinction”, som pekar på fördelarna med en växtbaserad diet, medan James Cameron producerar ”The game changers”, som lyfter fram olika veganpionjärer.

Det verkar inte vara några filmer som bryter mot mallen – i den moderna vegotrenden utnyttjas filmmediet framför allt för dylika kampanjdokumentärer.

För den som tycker att veganism verkar bra på papperet men saknar den rätta övertygelsen eller viljestyrkan, har den amerikanska djurrättsorganisationen Peta rent av sammanställt en praktisk strömningsguide med titeln: ”De här filmerna på Netflix, HBO och Amazon kommer att göra dig till vegan”. På listan finns dokumentärer som ”Food, Inc.” och ”Super size me”.

Att människor måste omvändas till veganism är ett tecken på att köttnormen fortfarande är stark, vilket ger veganaktivism ett missionerande drag, men listan säger också något om vilka förhoppningar som knyts till filmmediet. Att allt som krävs för att ta steget över till en grön livsstil är en ögonöppnande skärmupplevelse.

Vilken filmretorik lämpar sig då bäst för att starta konverteringsprocessen? Dokumentär eller fiktion? Filmer som vädjar till vår empati, hotar med planetens undergång eller appellerar till mer egennyttiga intressen?

Inom den veganvänliga subgenren av framför allt amerikanska dokumentärer finns alla varianter: filmer som avslöjar köttindustrins grymhet, argumenterar för veganismens miljömässiga fördelar eller intar ett mer individcentrerat hälsoperspektiv.

Den tyska dokumentärfilmen ”Vårt dagliga bröd” från 2005 (tyvärr otillgänglig för strömning) är fortfarande oöverträffad när det kommer till att glänta på dörren till köttfabriken och med enkla medel servera chockverkande bilder. ”Cowspiracy” från 2014 (med DiCaprio som producent) pekade i stället på den ekologiska ohållbarheten i storskalig boskapsskötsel medan samma regissörer i ”What the health” från 2017 tittar närmare på hälsoepidemier i köttkonsumtionens kölvatten.

Inom den veganvänliga subgenren av framför allt amerikanska dokumentärer finns alla varianter: filmer som avslöjar köttindustrins grymhet, argumenterar för veganismens miljömässiga fördelar eller intar ett mer individcentrerat hälsoperspektiv.

Det handlar om dokumentärfilmer som blandar patos med kalla fakta, som har inspirerat en bokstavlig gräsrotsrörelse, men kanske krävs ändå spelfilmens emotionella övertalningsförmåga för att uppnå masskonvertering.

Filmvärldens förhållande till veganism är inte nytt. Många filmskapare har genom åren riktat empatiska blickar mot våra fyrfotade vänner eller behandlat naturen med ekologisk respekt. Redan innan den brittiske djurrättsförespråkaren Donald Watson myntade begreppet veganism 1944 hade filmhistoriens kanske mest gråtmilda djurrättspropaganda haft premiär. Jag syftar naturligtvis på Disneyklassikern ”Bambi” från 1942, som hade en jägare i rollen som den osynliga skräcken. Det finns fler exempel ur Disneys produktion som mycket väl kan fungera som en inkörsport till veganism. Eller vad sägs om antipälsbudskapet i ”Pongo och de 101 dalmatinerna” (1961) och cirkuskritiska ”Dumbo” (1941).

Foto: Walt Disney / Courtesy: Everett Collection/IBLFilmhistoriens kanske mest gråtmilda djurrättspropaganda, ”Bambi”, hade premiär 1942. Foto: Walt Disney/Courtesy Everett Collection/IBL

I det ljuset är Bong Joon-hos ”Okja” fascinerande som en kombination av barnfilmens hudnära sentimentalitet och dokumentärfilmens kritiskt avslöjande blick. En kritiker beskrev träffande filmen som en blandning mellan Hayao Miyazakis magiskt mysiga ”Min granne Totoro” och Georges Franjus beryktade slakteridokumentär ”Djurens blod”.

Franjus film från 1949 är bara 22 minuter lång (och saknas bland Peta-filmtipsen) men räcker gott och väl för den som vill tappa köttlusten. Den konspiratoriskt lagde kan väl ta det som intäkt för att den totalförbjöds av den svenska filmcensuren i slutet av 50-talet. Genrebeteckningarna i filmdatabasen Imdb säger allt: Dokumentär, kortfilm, skräck.

Den odramatiska skildringen av ett slakteri i utkanterna av Paris visar ingen pardon och ”Djurens blod” är minst sagt skräckinjagande. Förmodligen väntade sig inte de franska slakteriarbetarna att deras skallkrossande rutiner skulle väcka anstöt.

Foto: Forces Et Voix De La France/KobaGeorges Franjus film ”Djurens blod” från 1949 totalförbjöds av den svenska filmcensuren i slutet av 50-talet. Foto: Forces Et Voix De La France/Koba

Sedan dess har djurhållning blivit en desto mer politisk fråga och numera är köttindustrin på sin vakt mot dålig publicitet, inte minst efter att djurrättsaktivister har använt avslöjande bilder inifrån slakterier som en av sina viktigaste metoder för att väcka debatt.

Den senaste tiden har till exempel den franska organisationen L214 kommit med avslöjanden som visar hur djur har blivit illa behandlade. Som en direkt följd röstade Frankrikes parlament i våras igenom ett förslag om obligatorisk kameraövervakning på franska slakterier. Det är onekligen ett erkännande för filmmediet som verktyg för djurrätt.

Taktiken återkommer i ”Okja”. I filmen engagerar sig Animal liberation front (en organisation som också finns på riktigt) i den genmanipulerade jättegrisen Okjas öde. Deras andra morot är ett eget ”Uppdrag granskning” som inbegriper dolda kameror på köttjättens hemliga laboratorier. Förhoppningen är att omvärlden ska rasa.

Utan att avslöja för mycket blir inte slutet på ”Okja” helt igenom lyckligt. Det är en film som sympatiserar med men inte fullt ut tror på djurrättsaktivisternas metoder, och som faktiskt liknar en sorgesång snarare än en uppmaning till kamp.

Och om inte söta djur är tillräckligt empativäckande för att omvända köttfolket får filmskaparna kanske ta till skarpare skrämselpropaganda. Häromveckan presenterade forskare vid Lunds universitet en rapport om hur man mest effektivt kan minska sitt koldioxidavtryck och pekade på fördelarna med att äta vegetariskt. Efter det första veganska actionäventyret är det kanske dags för den första veganska katastroffilmen med klimatet som insats?

Hoppet står till redan nämnde James Cameron, som är Hollywoods mäktigaste vegan tillika Trumpmotståndare. Den första ”Avatar”-filmen från 2009 utspelade sig mot bakgrund av en ekologisk kris, där jorden plundrats på sina resurser. Sedan dess har Cameron blivit omvänd till veganismen. Visst borde det påverka förberedelserna av de fyra (!) planerade uppföljarna?

Visserligen dröjer premiären för ”Avatar 2” till december 2020, det vill säga efter nästa amerikanska presidentval. Redan nu spekulerar Forbes magazine att det kan bli den första post-Trump-blockbustern. Vi som ängslas över klimatet får väl hoppas att det inte är för sent.

Aktuella veganfilmer.

”What the health” (2017)

Regissörerna bakom “Cowspiracy” (2014), som pekade på kopplingar mellan köttproduktion och klimatförändringar, har gjort ännu en kontroversiell dokumentär. ”What the health” fokuserar på hälsoriskerna med att äta kött och har bland annat blivit kritiserad för antydningar om att vegetarisk kost kan bota cancer. Finns på Netflix.

Okja” (2017)

I Bong Joon-hos film får vi följa den elvaåriga flickan Mija som en dag plötsligt upptäcker att hennes älskade jättegris Okja är en del av ett cyniskt pr-trick för genmanipulerad djuruppfödning. Hon tar genast upp kampen mot de vinstmaximerande bedragarna på Mirando corporation. Producerades av Brad Pitt. Finns på Netflix.

Carnage. Swallowing the past” (2017)

Den brittiske komikern Simon Amstells mockumentär hade premiär på BBC tidigare i år. Filmen utspelar sig 2067 när Storbritannien har blivit hundra procent veganskt och innehåller intervjuer med den äldre generationen som får tala ut om sitt karnivoriska förflutna – och be allmänheten om förlåtelse.

”Eating our way to extinction” (2018)

Kommande dokumentär som finansierats via crowdfounding och väckte uppmärksamhet genom ett viralt klipp. “En video som framtida generationer kommer önska att alla hade sett i dag”, kommenterade Leonardo DiCaprio. Handlar om klimatfarorna med köttkonsumtion.

”The game changers” (2018)

James Cameron producerar dokumentären om vegetariska förebilder. Möten med UFC-slagkämpar, hårdtränande specialsoldater och populärkulturella ikoner utlovas. Regisserar gör Louie Psihoyos som låg bakom den omdiskuterade djurrättsdokumentären “The cove” (2009), om brutal delfinjakt i Japan.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.