Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-15 04:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmklassikern-the-swimmer-en-av-60-talets-mest-hemliga-och-mystiska-filmer/

Filmrecensioner

Filmklassikern: ”The swimmer” - en av 60-talets mest hemliga och mystiska filmer

Bild 1 av 3 Burt Lancaster i ”The swimmer”.
Foto: Columbia/Kobal/REX
Bild 2 av 3
Foto: Courtesy Everett Collection
Bild 3 av 3
Foto: Rights Managed

DN:s Helena Lindblad återupptäcker en lite förbisedd sommarklassiker i ”The Swimmer” som fortfarande känns okonventionellt hypnotisk.

En medelålders man dyker upp i en blommande villaträdgård, som från ingenstans. Han är avspänt klädd i tajta badbyxor. Inget mer. Kroppen är brunbränd och ännu fast. Ögonen glänser blå och matchar den lockande, turkosglimrande poolen. Barfotamannen heter Ned Merrill och välkomnas varmt, trots sitt spontanbesök. Husets ägare, ett fritidsklätt och präktigt bakfullt par, låter konvenans och gammal vänskap ange tonen.

Ned Merrill, som uppenbarligen varit borta ett tag från sällskapslivet, försöker förgäves locka ned sina bekanta i det svalkande vattnet. De avböjer trött. Han undviker smidigt alla nyfikna frågor. Plötsligt får Merrill en idé som matchar hans okonventionella apparition. Han berättar för vännerna att han ska ”simma hem” via grannarnas pooler. Frun och de tennisspelande döttrarna väntar ju på honom i hans egen villa, en bit bort... Paret får något oroligt i ögonen, utbyter menande blickar. De ser lättade ut när han skuttar vidare.

”The swimmer” är gjord revolutionsåret 1968, men kom till Sverige först året efter och med den sällsynt missvisande svenska titeln ”Avslöjad”. Det är en film som mellan raderna har en hel del vasst att säga om ett amerikanskt suburbia i den övre klasskalan. Ett stenhårt ironiserande över borgerligt förstadsliv upstate New York som luktar gamla utspillda drinkar, sexism och vibrerar av dåliga äktenskap, livslögner och social konkurrens. Samtidigt är det en av 60-talets mest hemliga och mystiska filmer som nogsamt håller inne med detaljerna kring Ned Merrills märkliga uppdykande.

Filmen bygger på en novell av den pregnanta villaförortsskildraren John Cheever, en mästare på litterära cocktails mixade med både realism och surrealism. En författare passande nog förevigad i det 48:e avsnittet av ”Seinfeld” med titeln ”The Cheever letters”.

Burt Lancaster, den romantiska storstjärnan från ”Härifrån till evigheten” och Viscontis ”Leoparden” hade några av sina bästa år bakom sig när han gjorde ”The swimmer” men hade i alla fall hunnit skaffat sig en persona som passar perfekt för den avklädda och i flera bemärkelser nakna huvudrollen. Han har ett robust yttre men en skör och lagom galen blick. Ett kroppsspråk som skickligt förändras gradvis. Den potenta manligheten hans rollfigur utstrålar vittrar sönder när sommar går mot höst, gamla skulder ska betalas och Merrills ”verkliga” öde gör sig påmint. 

Jag såg ”The swimmer” som tonåring på SVT. Lika lockad av det mytiska, soliga partylivet vid härliga pooler (en nästan ofattbar lyx) som grundligt skakad av den tragedi som tycktes dölja sig precis utanför bildramen. 

Filmpodden Salong 3:s (Martin Degrell och Susanna Bernstrup) matiga avsnitt om ”The swimmer” fick mig att vända tillbaka och återupptäcka en lite förbisedd sommarklassiker som fortfarande känns okonventionellt hypnotisk men också märkligt välbekant. Kanske för att man, som Salong 3 påpekar, har ”Mad men” på näthinnan, en tv-serie som delar dna med ”The swimmer”, men också andra filmer och serier som lika drömskt och stilfullt återkallar sextiotalets speciella brytningstid.

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt