Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Filmrecension: Full pott för svenska landsbygdsskildringen ”Amatörer”

”Amatörer” är en samhällsskildring med många bottnar. Skelett ramlar ur garderoben så att det skramlar om det. Det är gruvligt, det är roligt, och ingen skonas, skriver en förtjust Mårten Blomkvist.

5
Drama
”Amatörer”
Regi: Gabriela Pichler.
Manus: Jonas Hassen Khemiri , Gabriela Pichler. I rollerna: Zahraa Aldoujaili , Yara Aliadotter, Fredrik Dahl m fl . Längd: 1 tim 42 min (från 7 år)

I en scen i ”Amatörer” förklarar en man sittande bredvid komplicerad apparatur med stora linser vad man sysslar med på hans företag: ”Det som vi är experter på, det är att förstora små, små kryp”.

Det är en nyckelreplik. Sådan upptäcktsfärd med förstoringsglas är just vad regissören Gabriela Pichler och hennes medmanusförfattare Jonas Hassen Khemiri ägnar sig åt i Pichlers andra film, efter succédebuten med ”Äta sova dö” 2012.

Läs DN:s intervju med duon Gabriela Pichler-Jonas Hassen Khemiri

 ”Kryp” kan uppfattas som nedsättande men det behöver inte vara det. Vad vi får se i ”Amatörer” är vad som händer när man granskar ett litet samhälle i stark förstoring. Saker framträder som man annars inte ser.

Det fiktiva lilla Lafors hankar sig fram. Storhetstiden som industriort har man bakom sig.

Men tyska lågpriskedjan Superbilly funderar på att öppna ett varuhus här. För att övertyga tyskarna vill kommunledningen göra en reklamfilm om staden. Första tanken: skolungdomarna kan göra den, gratis och allt! Låt dem tävla om att göra bästa Laforsfilmen.

Pubertetsauteurerna har dock inte alltid den rätta peppen: ”Varför skiner solen när allt gör ont inombords?” inleder berättarrösten ett av filmförsöken, som kunde heta ”Fucking Lafors”. Kommunledningen inser att det var en dum idé att släppa lös högstadieelever med mobiler. Ett sävligt proffs hyrs in istället.

Så lätt får man inte stopp på Aida (Zahraa Aldoujaili) och hennes kompis Dana (Yara Aliadotter). De fortsätter att bränna runt på moppen, peta in sin selfiepinne överallt, och fånga det Lafors de känner till: ”Här är Lafors fontän. Den får man inte hälla diskmedel i.”

Parallellt produceras den officiella Laforsfilmen.

Hur väl håller ett litet svenskt samhälle för några dagars intensivbevakning av två konkurrerande filmteam? Inte så värst, tydligen. Vem kunde tro att det fanns så mycket som var olämpligt att filma, så många frågor som Laforsbor fan inte ville ha om sina lågprisinköp, och att en rumänsk tiggare kunde bli så förbannad när han ombads att flytta sig från stenbron som ska med i kommunens film? 

På ställe efter ställe upptäcker Pichler-Khemiri sprickor i glasyren när kameran riktas mot förhållanden mellan samhället och medborgarna, och mellan medborgare och medborgare. Den progressiva beställningsfilmaren går med på att mörk hudfärg inte hör hemma i reklam för Sverige. Invandraren som städar talar ilsket om invandraren som är politisk flykting och har PH-lampa i vardagsrummet som ”den där kurdiskan”.

Det är gruvligt, det är roligt, och ingen skonas. ”Amatörer” är en samhällsskildring med många bottnar. Skelett ramlar ur garderoben så att det skramlar om det.

Pichler lyckas hålla uppe trycket från öppningen, en av de bästa jag sett i en svensk film: Lee Hazlewoods och Nancy Sinatras 1960-talshit ”Summer wine” dånar ut i biosalongen till fotografen Johan Lundborgs bilder av Laforsbor – invandrade och infödda – som dansar squaredans och roar sig på stadens ”Westernhelg”. 

En god sida av Lafors-granskningen: Vem kunde tro att Pichler skulle hitta så många personligheter man inte kunde sluta titta på? Aldoujaili – med drag av en ung Harriet Andersson – och Aliadotter är långt ifrån de enda fynden.

 ”Amatörer” berättar också historien om Musse (Fredrik Dahl), en av de yngre i kommunledningen, en sprudlande familjeförpackning entusiasm. Ingen är mer Lafors än han. Tror han. Tills Musse, som har indiska eller kanske srilankesiska rötter, ombeds att för kommunens bästa låta en ljushyad kollega i filmen vara Lafors ansikte utåt. ”Jag köper det helt” säger Musse tappert. Bara vi och mikrovågsugnen i lunchrummet får se hur ledsen han blir. Musse talar inte ens tamil, och kan inte längre prata med gamla mamma som tappat all svenska.

Dahl, egentligen näringslivsstrateg i Svenljunga kommun, är lysande. Det skulle inte förvåna om ”Amatörers” Musse blir ett begrepp som bild av vilken svårknäckt nöt Sverige är, efter år av integrationsiver.

När den tyska delegationen anländer visar sig ledaren vara en kvinna i slöja. Det är också typiskt för ”Amatörer”. Den handlar om bildens makt och den berättar i skarpa, snärtiga bilder.

”Amatörer” är tydlig, men med en blick för komik som gör att den inte är övertydlig.

Se mer - fler minnesvärda småstadsporträtt: Bill Forsyths ”Local hero – byns hjälte” (1983), Malin Skjölds och Jenny Bergmans ”Plötsligt i Vinslöv” (2000), Ron Underwoods ”Hotet från underjorden” (1989).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.