Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Animerade Mitt liv som Zucchini med Anton Bennetter, Thea Gotensjö och Edvin Ryding

Foto: Folkets bio

Med sina filmer om uppväxt och snårigt identitetssökande har den franska regissören Céline Sciamma etablerat sig som Europas främsta ungdomsskildrare. Och med manus till den schweiziske regissören och animatören Claude Barras långfilmsdebut ”Mitt liv som Zucchini” visar Sciamma att hon inte har några problem att med bibehållen känsla handskas med svåra frågor också längre ner i åldrarna.

Animation
4

”Mitt liv som Zucchini”

Regi: Claude Barras

Manus: Céline Sciamma. Svenska röster: Anton Bennetter, Thea Gotensjö, Edvin Ryding m fl. Längd: 1 tim 6 min (från 7 år).

Efter en olycka hos sin alkoholiserade mamma hamnar lille Zucchini på barnhem. Den 9-årige pojken, som egentligen heter Liam, dimper ner i den fruktade institutionsmiljön. Mobbaren Simon, vars föräldrar är narkomaner, ger sig på honom direkt och de andra barnen hukar för översittaren. Men snart visar det sig att både personalen och barnen med sina trasiga historier – deporterade föräldrar, utnyttjande föräldrar, kriminella eller bara försvunna – är rätt schysta. Och så en dag dyker Camille upp...

I en tid där ”barnfilm” allt för ofta är tillrättalagda historier som skyggar för livets törnen är ”Mitt liv som Zucchini” lika befriande som Martina Montelius fantasihyllande teaterpjäs ”Ensam och Esmeralda”.

Barn får tänka själva, även på sådant som inte alltid stryker medhårs, och barnhemmet skildras utan det sedvanliga mörkret. Tvärtom: kanske finns det ibland platser och personer som är bättre lämpade än biologiska föräldrar att ta hand om barn och kanske är familjen inget enkelt eller statiskt.

När Camille och Zucchini ligger i snön en natt och pratar om livet glömmer jag att de är av lera. För under de stop-motion-animerade figurerna (som med sina stora ögon påminner om Tim Burtons och Mike Johnsons samarbeten) knirrar och knarrar inte bara det vaggande ljudet av en tramporgel i ett subtilt vackert musikspår – där bultar mer mänsklighet än jag har sett i en barnfilm på åratal.

Se mer. Tre andra filmer av Céline Sciamma:

”Naissance des pieuvres” (2007),

”Tomboy” (2011),

”Girlhood” (2014).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.