Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Aquarius av Kleber Mendonça Filho

Det finns inte en ruta i filmen utan Sonia Bragas magnifika spel.
Det finns inte en ruta i filmen utan Sonia Bragas magnifika spel. Other: Njutafilm

Musikalisk nostalgi. I ”Aquarius” kämpar 65-åriga Clara mot sedlar och svågerpolitik.

4

DRAMA

”Aquarius”

Regi & Manus: Kleber Mendonça Filho

I rollerna: Sonia Braga, Humberto Carrão, Zoraide Coleto m fl. Längd: 2 tim 20 min (barntillåten).

Kleber Mendonça Filho dränktes i priser och utmärkelser för sin debut 2012, ”Neighboring sounds”. Nu är han tillbaka med ”Aquarius”, en vacker och musikalisk film, i en expansiv, men också mycket sammanhållen berättelse om den lätt excentriske 65-åriga musikkritikern Clara (Sonia Braga).

Hon tillhör den övre medelklassen, bor i Recife i nordöstra Brasilien (en stad av Stockholms storlek), ett stenkast från stranden och havet, i en älskad våning som länge tillhörde en avhållen släkting.

Här är Claras barn födda, här har hon hela sin minnesbank organiserad – framför allt i form en väldig vinylsamling – här har hon kämpat mot cancern, hon har brutit upp och lämnat familjen, återvänt och återförenats, försonats och förlåtits. Och förlåtit.

En människas hela liv koncentrerat på 75 kvadrat.

Berättelsen kommer till oss som minnena uppsöker Clara, i en dröm, i en blick, i en doft, en påminnelse om något vackert, något skrämmande, en mardröm, en älskare, ett barn – hennes nu tre vuxna ungar har både kärlek och goda råd att dela med sig av. När Clara ställs mot ett mäktigt byggbolag som köper upp husets alla lägenheter, när Clara som enda hyresgäst vägrar flytta, och ständigt konfronteras med allehanda skamliga trick och försök att skrämma bort henne, ja då står hon likväl relativt ensam.

Varför inte bara ta bolagets generösa bud, slippa besväret och stressen, acceptera ”verkligheten”?

Clara försöker pedagogiskt förklara att det inte handlar om pengar eller bekvämlighet, cancern som ätit Clara inifrån, sprider sig också runt om i samhället i form av girighet och maktfullkomlighet. Men: Har hon besegrat sin egen sjukdom så tar hon mer än gärna också kampen mot det som hotar att käka upp hela samhället och dess medborgare inifrån. Claras blick avslöjar oss i vår egen bekvämlighet – Kleber Mendonça Filho fyller försiktigt på med politik, korruption och ett system som styrs av sedelbuntar och svågerpolitik.

Han tar ibland lite väl långa omvägar, hovrar lite för länge ovanför sin egen historia, vill så gärna berätta något både privat, personligt och politiskt. Samtidigt. Mycket vill han få skrivet mellan raderna, 140 minuters sakframställan är kanske något mer information än nöden kräver.

Med vidunderligt och rytmiskt foto, med en finfin ensemble, och med mycket musikalisk nostalgi, lyckas han ändå alltid återfinna skärpan, precis när man tror att han är ur både fas och fokus.

Det är en sällsynt skicklig balansakt, utan Sonia Bragas magnifika spel hade det förmodligen inte varit möjligt. Finns inte en ruta utan hennes mystik, hennes vidöppna sinnen, hennes åldrande skönhet.

Se mer. Andra brasilianska filmer: Fernando Meirelles ”Guds stad” (2002), ”Orfeu negro” (1959) av Marcel Camus, ”Central do Brasil ” (1998) av Walter Salles.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.