Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Ceyda Torun: Kedi

I Ceyda Toruns turkiska succédokumentär spelar katterna huvudrollen, skriver Eva af Geijerstam.

4

”Kedi”

Regi: Ceyda Torun

Längd: 1 tim 19 min (barntillåten).
Språk: turkiska.

”Den som inte älskar djur, älskar inte heller människor”, säger en grovhuggen man och smeker med mjuka händer den katt som just fött sina ungar i en skamfilad kartong på verkstadshyllan.

Det är bara en av de många kärleksfulla händer som möter de många gatukatter som lever i Istanbul.

Kameran i denna utmärkta dokumentär följer dem mestadels på kattnivå, ständigt rörlig, förbi mänskliga fötter och ben, biltrafik, marknadsstånd, på matjakt vid gatuserveringarna eller revirstrid.

Det är ett rent nöje att träffa på alla dessa äkta katter och människor, så långt från Youtubes extremt populära klipp på kattlustifikationer.

Och dessutom i en dokumentär, i stället för alla dessa animerade barnfilmer.

Ibland lyfter kameran till fågelperspektiv över Istanbuls gränder och gator och när människorna kommer till tals blir perspektivet människans. Allt till Kira Fontanas kvillrande musik, som aldrig dramatiserar eller sentimentaliserar utan endast ackompanjerar utan att höja rösten och befalla fram känslor.

Där finns många människor. Mannen som en gång kollapsat och tagit på sig kattvården som terapi. Fiskaren som matar en hel kull övergivna små med nappflaska, som tack för att en gång ha räddats från ekonomisk ruin av en katt. Den hippa restaurangen som serverar fin och välavvägd kost när den förnäma grå katten behöver mat och krafsar på fönstret vid uteserveringen: ”Han vägrar alltid att gå in. När han kom hit var han överviktig.”

Eller ”kvarterets psykopat”, den stridbara svartvita honkatten som äter först och sen låter hankatten komma till maten.

”Att vara vän med en katt är som att vara vän med en utomjording”, ”Hundar ser människor som gud, det gör inte katter”, ”Kan du uppskatta en katt, en fågel, en blomma är världen din.”

Finns viss oro: Istanbul är i förändring, grönområden försvinner, kvarter rivs, katternas utrymme krymper. Det vore synd, som ”Kedi” vältaligt vittnar om.

Se mer.

Tre andra filmer med katter:

”De animerade katterna i Felidae” (1994),

”En katt i Paris” (2010),

”Mästerkatten” (2011).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.