Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Dottern – drama från Australien

”Dottern” gifter ihop klassisk dramatik med ett komplext familjedrama i nutid. Den australiska filmstjärneliten går på högvarv i Simon Stones imponerande debut om livslögner, svek och beroenden över generationerna.

Drama
4

”Dottern”

Regi, manus: Simon Stone

I rollerna: Odessa Young, Geoffrey Rush, Miranda Otto, Anna Torv. Längd: 1 tim 36 min (från 11 år).

En liten stad präglad av ett sågverk, betydelsebärande sociala skiktningar och väldigt många hemligheter. Det låter kanske lite som en ny ”Twin Peaks”. Men det aktuella australiska familjedramat ”Dottern” får sin laddning från en dramatiskt förhöjd vardagsrealism i spåren av den traditionella industrins kollaps, snarare än från övernaturlig ondska i människohamn.

I centrum står en medelålders arbetare och hans familj – lärarhustru och älskad tonårsdotter vid namn Hedwig. Oliver har just blivit av med jobbet sedan byns starke man, Henry, beslutat sig lägga ner sitt gamla familjeföretag sågen.

Mitt i krisen kommer Olivers barndomsvän och Henrys son, Christian, tillbaka efter många år i amerikansk exil. Det är ingen vidare lycklig, homerisk hemkomst, ingen kvinna väntar. Hans far ska däremot gifta om sig med sin hälften så gamla hushållerska Anna. Minnen av en tidigare familjekatastrof som långt tidigare drev isär far och son skapar ingen direkt partystämning.

Det stundande och i sammanhanget rätt osmakliga societetsbröllopet aktiverar dessutom en lång rad hemligheter och lögner som framför allt kommer att påverka Hedwig.

Foto: Mark RogersFoto: Mark Rogers

Om jag säger att hon dels försöker förföra sin skolkärlek genom att locka med ett stulet gevär – och söker tröst hos sitt udda husdjur, en skottskadad vildand, så förstår ni kanske dramats genetik.

Den unge skådespelaren och teaterregissören Simon Stone gjorde en uppmärksammad uppsättning av Henrik Ibsens ”Vildanden” i Sydney för några år sedan. Hans nästan skrämmande mogna långfilmsdebut – killen är 32 år gammal – är klart färgad av Ibsens familjedrama som han jobbat med för scenen, men lever i hög grad sitt eget liv. Det är dock ingen slump att just Hedwig är den enda karaktär som är namngiven efter pjäsens rollista.

Ibsens grundfråga, om det är bäst att leva med eller utan livslögner, får en ganska extrem tolkning i filmen när det inledningsvis rätt avspända och vänliga dramat mörknar i tonen.

”Dottern” är som gjord för alla som längtar efter moget, välspelat, högintensivt drama med mycket lokalfärg. Skådespelarna tillhör den australiska gräddan. Sam Neill gör en liten men pregnant roll som Hedwigs engagerade men lätt förvirrade farfar som är präglad av ett långt fängelsestraff. För att göra storyn än mer komplex har han en gång åkt dit för fula affärer tillsammans med ex-kollegan Henry.

Anna Torv från tv-serien ”Fringe” – ett kärt återseende – spelar den giftaslystna hushållerskan. Miranda Otto, som spelade iskall dubbelagent i ”Homeland”, gör en fin och helt annorlunda roll som Olivers skuldbenägna hustru.

Den karismatiske superaktören Geoffrey Rush (”The king’s speech”) spelar i sin tur den egocentriske och okänslige miljonären med maximal, kylig träffsäkerhet.

”Dottern” är som gjord för alla som längtar efter moget, välspelat, högintensivt drama med mycket lokalfärg och skådespelare från den australiska gräddan.

Visuellt är ”Dottern” granne med Jane Campions atmosfärrika tv-serie ”Top of the lake” och excellerar i snygga bilder av mörkt blånande skyar över reliefer av mörka skogar.

Det australiska landskapet är kanske inte lika dramatiskt som det nyzeeländska i Campions thrillerserie, men Stone gör det mesta av de natursköna scenerierna som omger staden där dramat utspelar sig.

Dramaturgiskt följer ”Dottern” i spåren på andra australiska kvalitetsdramer från senare tid, som ”Lantana” från 2001 och ”Jindabyne” från 2006 – i den sistnämdna hade Stone för övrigt en mindre roll.

Filmen sällar sig till den traditionsbundna sorts filmdramatik av hög kvalitet som förlitar sig på kvalificerat skådespeleri och gedigna manus av manliga dramatiker. Sådana som kan imponera men också lätt duka under av duktighetskomplex.

Simon Stone tycks lyckligtvis ha varit väl medveten om de farorna. Han frigör sig tämligen effektivt från den teatralitet som finns i inbyggd i berättelsen om svek, dåligt samvete, svaga karaktärer och destruktiva beroenden. Handhållen kamera och ett kreativt ljudarbete frigör dramat från de mest kvävande konventionerna. Imponerande på ett frisinnat sätt.

Se mer.Tre andra Ibsenfilmatiseringar

  1. Victor Sjöströms banbrytande stumfilm ”Terje Vigen” från 1917 där regissören själv spelade huvudrollen.
  2. 1970-talsversionen av ”Ett dockhem” med Jane Fonda
  3. ”Hedda” (1975) med Glenda Jackson som Hedda Gabler

Filmrecension. ”Dottern”

Foto: Drama
”Dottern”
Regi, manus: Simon Stone
I rollerna: Odessa Young, Geoffrey Rush, Miranda Otto, Anna Torv. 
Längd: 1 tim 36 min (från 11 år).
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.