Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Dröm vidare av Rojda Sekersöz

Gizem Erdogan, Evin Ahmad, Segen Tesfai och Malin Persson.
Gizem Erdogan, Evin Ahmad, Segen Tesfai och Malin Persson. Foto: Alexandra Aristarhova

En lysande debutfilm. Rojda Sekersöz film ”Dröm vidare” är starkt och sårigt om systerskap.

4

Drama

”Dröm vidare”

Regi: Rojda Sekersöz

Manus: Johanna Emanuelsson. I rollerna: Evin Ahmad, Gizem Erdogan, Malin Persson, Segen Tesfai, Ella Åhman, Anna Bjelkerud, Outi Mäenpää m fl. Längd: 1 tim 32 min (från 11 år).

Redan innan ”Dröm vidare” ens börjar på riktigt hörs det klonkande ljudet av tunga metalldörrar som öppnas. Det typiska filmfängelseljudet. Så står plötsligt en ung kvinna i tofs och mjukiskläder i den kala korridoren och gör en ironisk hovbugning till avsked. Utanför gallergrindarna välkomnar en brådmogen lillasyster med cigg i mungipan. Där finns också tjejkompisarna som ställt sina egna på liv på vänt för att Mirja (Evin Ahmad från ”Ett öga rött” och ”I nöd och lust”) ska bli fri så deras gamla gäng äntligen kan dra från allt, till sina drömmars Montevideo. Frihetens pris är ju bara en sista stöt. Och de alla är ju bara tillfälliga gäster i sin egen förortsverklighet. Eller?

”Dröm vidare” handlar inte otippat om drömmar. För stora. För små. För orealistiska. För glammiga. För egoistiska. För farliga. För illojala.

När Mirja kommer hem är det som om verkligheten kommer kraschande över henne. Den enda som inte tycks ha väntat eller längtat efter Mirja är hennes mamma (Outi Mäenpää från ”Svinalängorna”) som låtit sina egna drömmar gå upp i livshotande cigarettrök i en instängd lägenhet. Valet mellan mamman och Montevideo är plötsligt inte längre solklart.

Liksom i Gabriela Pichlers närbesläktade film ”Äta sova dö” från 2012 porträtteras jobbsökandets byråkrati med mycket svart ironi i ”Dröm vidare”. Det känns som om arbetsförmedlingen behöver jobba rejält på sitt varumärke, med tanke på hur unga svenska filmare tolkar deras kompetens.

Överlag har regissören Rojda Sekersöz och hennes manusförfattare sällsynt skarpa blickar för de strukturer i det svenska samhället som gör att det kanske inte alltid är så lätt att välja ”rätt” – även om man vill det. Den hala hotellägaren Paul (Michael Lindgren) – som gärna ger Mirja jobb men inget kontrakt – får på ett isande sätt representera den fördomsfullhet som baseras på kön, etnicitet och klass i dagens Sverige.

”Pata, para, deg...” säger han när han ska prata lön i sitt ljusa direktörsrum och försöker på något sätt både bonda med Mirja och sätta sig på henne på samma gång.

”Du menar... pengar?” svarar hon iskallt och sticker på en sekund hål på hans uppblåsthet i en av filmens svart komiska höjdpunkter. En briljant scen i all enkelhet.

Evid Ahmads kaxiga men också sårbara maskrosbarn i centrum är själva motorn i ”Dröm vidare”. En självlysande och laddad rolltolkning som lär sticka ut lång tid framöver. Men hon backas också upp av många fina biroller, inte minst Anna Bjelkeruds slitstarka hotellstäderska som osjälviskt och systerligt tar Mirja under sina vingars beskydd.

”Dröm vidare” lyfter på underbart klichébefriat och viktlöst sätt fram kvinnliga erfarenheter av komplicerat systerskap och omvårdnadskrav. Den lättflytande dialogen med poetisk verkshöjd är i sin tur pricken över i:et. En glödande stark långfilmsdebut.

Se mer.

Tre andra filmer med liknande tema: ”Fishtank” (2009), ”Winter’s bone” (2010), ”Girlhood” (2014).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.