Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Edgar Wright: Baby Driver

Bilarna dansar och snurrar som cirkuspudlar i Edgar Wrights adrenalinstinna rånarjaktsthriller. Fast egentligen hör "Baby driver" mer hemma i musikalernas drömvärld än bland actionfilmerna.

4

Action
”Baby driver”
Manus och regi: Edgar Wright
I rollerna: Ansel Elgort, Kevin Spacey, Jon Hamm, Jamie Foxx, Lily James m fl. Längd: 1 tim 52 minuter (från 11 år i vuxens sällskap, annars från 15 år). Språk: engelska.

 

I ”Nu blåser vi snuten” från 1977 sitter Burt Reynolds i cowboyhatt och rattar sin Pontiac Firebird Trans Am när liftaren Sally Field frågar vad han har för yrke.

”I just go from place to place”, säger Reynolds, ”and...do what I do best”.

”What's that”, undrar Field.

Han vänder sig mot henne med ett grin:

”Show off”.

Den före detta stuntmannen Hal Needhams ”Nu blåser vi snuten” blev den mest framgångsrika av det biljaktfilmstokiga 1970-talets alla biljaktfilmer. Den var genomsyrad av insikten att publiken gillade att se fräcka typer som Burt trycka gasen i botten och ”show off”, glänsa.

Quiz: Vad kan du om biljaktsfilmer?

Samma tanke ligger bakom ”Baby driver”. Den hade också kunnat heta ”Nu blåser vi snuten”, fast manusförfattaren och regissören - ”Hot fuzz” (2007), ”Scott Pilgrim vs. the world” (2010) med mera - Edgar Wright skulle aldrig vilja ha en så okomplicerad titel. Han siktar på en publik som vill ha sin action serverad med ironi.

Kevin Spacey gör kriminella geniet ”Doc”, och är med sin kamrer-look praktiskt taget ett levande citattecken.

Den som blåser på här (Ansel Elgort, 23) är så ung att han kunde vara son till de bankrånare vars flyktbilar han kör. Han kallar sig följaktligen ”Baby”. Smeknamnet möts med många höjda ögonbryn och kommentarer.

I biljaktsfilmer är det tradition med huvudpersoner som döljer sig bakom täcknamn: ”Bandit” (”Nu blåser vi snuten”), ”The Driver” (”Driver”, 1978), ”Rubber Duck” (”Konvoj”, 1978), och så vidare. Bilföraren ska vara mystisk, utan identitet, en rotlös själ som valt att leva och troligen dö farande omkring på vägarna. "Baby" är så fåordig att han retar upp sina hetlevrade passagerare. Han säger helst inte ett ord.

Läs mer: Självkörande bilar ett hot mot motorrebellens status

Walter Hill var nog då han gjorde "Driver" först med att göra bilföraren till en modern, stiliserad variant av västernfilmernas starka, tysta man. Nicolas Winding Refns "Drive" (2011) var mycket inspirerad av "Driver" och så är även Edgar Wrights film. I "Driver" gjorde Ryan O'Neal huvudrollen och förströdde sig med att lyssna på countrymusik i en skrällig liten transistor. Wright tar idén med en musikintresserad bilförare och maxar den. Baby har ständigt ett par iPod-lurar i öronen. Han väljer i förväg låtar att lyssna på när han speedar iväg efter ett rån, och kan knappt starta bilen när han i ett kritiskt ögonblick är utan musik.

”Baby driver” är uppbyggd kring musik. När det är dags för Baby att köra så att rånarna i baksätet far som fröna i ett par maracas och polisbilarna snurrar som fidget spinners, dansar bilderna fram i takt med musiken. Wrights film hör egentligen mer hemma i musikalernas drömvärld än bland actionfilmerna med sina hårda kanter. Det är "La La Land" (2016) med rånare istället för musiker.

Tyvärr också med en tråkigare romans; Lily James kan inte göra mycket med sin tunna roll som käck flicka som Baby faller för. Kärlekshistorien är en av några ansatser Edgar Wright gör för att få med lite allvar i "Baby driver". Där finns också en döv gamling Baby månar om, och en tragedi i hans bakgrund.

Allt sådant ter sig pliktskyldigt jämfört med inslag som en tidig lång tagning där Elgort följs på sin väg att köpa kaffe, och alla biljakter där Elgort får bilen att dansa och snurra som en cirkuspudel.

Allt tyder på att Edgar Wright, som Burt Reynolds, lever för att glänsa. Det är han bra på.

  • Se mer.

Tre andra filmer med berömd biljakt: ”Bullitt” (1968), ”French connection - Lagens våldsamma män” (1971), ”Thelma & Louise” (1991).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.