Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Exfrun av Katja Wik med Maria Sundbom

Maria Sundbom spelar den frånskilda mamman Vera.
Maria Sundbom spelar den frånskilda mamman Vera. Other: Martin Top Jacobsen

Relationskaos. Satiriskt om intimitet, skuld och narcissism.

3

Drama

”Exfrun”

Regi och manus: Katja Wik

I rollerna: Maria Sundbom, Nina Zanjani, Ellen Olaison, Robin Keller, Karl Linnertorp m fl. Längd: 1 tim 29 min (barntillåten).

1969 gjorde regissören Allan King den banbrytande relationsdokumentären ”A married couple”. King intresserade sig för hur intimitet födde dysfunktionalitet.

I flera månaders tid följde han ett äktenskap där han lät frukostbordsscener ta så mycket plats och tid att de etablerade könsrollerna och sprickorna som de gav upphov till obönhörligen började synas.

Kings lika underhållande som obehagliga pionjärverk dyker upp i huvudet när jag ser Katja Wiks långfilmsdebut ”Exfrun”. Wik närmar sig samma frågeställning, men med ett omvänt berättarperspektiv baserat i fiktion.

Enligt regivisionen i pressmaterialet kommer idén från forskning om tvåsamhet som visar att gifta män är mer framgångsrika och lyckligare än ogifta, medan situationen är den omvända för kvinnor.

Redan i kortfilmen med det briljanta namnet ”Offerrollsretorik” (2012) visade Wik att hon kan det här med att skildra beståndsdelar som bidrar till att cementera negativa mönster i relationer.

I ”Exfrun” använder hon samma typ av avindividualisering som i kortfilmen. Hon berättar om beteenden genom nedslag i relationsstadier och åldrar. Här finns unga nyförälskade Klara (Olaison) som först talar om att ”vägra anpassa sig” med sin kompis, för att sedan låta sig psykas till tystnad när hennes efterfesttrubadur till pojkvän tycker hon tar för mycket plats. Den kontrollerande tvåbarnsmamman Anna (Zanjani) tar i sin tur tid på sin make när han kokar välling. Varpå han super ner sig på ett kalas och ska bada tunna med festens hetaste singel.

Kanske, kan man tänka, är det dessa roller den frånskilda mamman Vera (Sundbom) har anpassat sig till. Nu lever hon i symbios med exets dåliga sidor i hans frånvaro och skuldbelägger barnen.

Wik har bland annat arbetat som rollsättare på Ruben Östlunds långfilmer, och hennes satir är mindre gapflabbig (a-)romantisk komedi än just den slags sociologi-i-tablåform som flera västkustregissörer har tagit till sina hjärtan.

Det kan vara effektivt – som när en narcissistisk ex-fru skulpteras fram genom att hennes omgivning är nerklippt till bara händer. Men det kan lika gärna bli platt eftersom stillastående tablåer har en tendens att skapa högre förväntningar på varje bildruta. De uppfylls alltför sällan här.

Formen i ”Exfrun” ger en känsla av ofärdighet. Det märks i kontinuitetsmissar och i manuset, som stundtals lider av att det känns som läsövning på genusvetenskapen istället för dynamiskt drama. (Att en dansk får ta den otacksamma rollen som uttalat ojämnställd man är för övrigt irriterande – kanske för att resultatet känns slappt stereotypt.)

Men mycket tas igen tack vare välskriven dialog, gott öga för beteende och av skådespelare som Nina Zanjani och Maria Sundbom. Zanjani spelar kontrollfreak så väl att man är rädd att hon ska bita sprickor i tänderna. Och man måste ha hört Sundboms Vera ljuga för barnen för att inse exakt hur nära grannar intimitet och dysfunktionalitet är.

Se mer. Tre filmer om relationer från helvetet: ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” (1966), ”Faces” (1968), ”The ice storm” (1997).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.