Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-18 18:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-asterix-den-magiska-drycken-ar-actionspackad-men-sjallos/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Asterix & den magiska drycken” är actionspäckad men själlös

”Asterix & den magiska drycken”. Foto: SF

Den första ”Astérix”-filmen som inte bygger på något seriealbum handlar om en hejdlös kamp om ett hemligt superrecept. Mycket action och slapstick men ganska själlöst, skriver Mårten Blomkvist.

Rätta artikel

Druiden Miraculix börjar bli för gammal för att klänga i träden under insamlingen av bär och blad han behöver till sina dekokter. En yngre druid måste läras upp, så att inte de tappra gallernas by en dag står utan den magiska drycken som ger superstyrka.

Med vrickad fot får Miraculix bäras på Obelix rygg när de tillsammans med Astérix ger sig ut för att leta upp den nya talangen. En gammal fiende till Miraculix ser detta som ett tillfälle att komma åt druid-mästarens superhemliga recept.

Låter det ganska platt? Skyll inte på Astérix-papporna René Goscinny och Albert Uderzo. Detta är den första Astérix-filmen som inte bygger på något av seriealbumen om de till Caesars ilska oövervinnerliga gallerna. Förmodligen är det därför ”Astérix: Den magiska drycken” känns så på en gång som ok, och själlös.

Regissörsduon Alexandre Astier och Louis Clichy gjorde den betydligt mer lyckade ”Astérix - Gudarnas hemvist” 2014. Där kände man igen albumens roande dumsluga romare och galler. Här är det mer action- och musikfyllt. Basen är sliten animations-slapstick: vild jakt får tvärt slut när tjocka Obelix fastnar i trång passage, luckor öppnas och figurer faller ner med håret på ända, saker exploderar och ger svärtade nyllen och resignerad blick mot publiken.

Det är gags som arbetades fram av Droopy och Tom och Jerry och deras kollegor på 1940-talet. Gallerna och romarna i albumen har alltid haft talang för den sortens komik fast den har inte varit huvudsaken, som här.

I ”Astérix: Den magiska drycken” är Astérix och Obelix närvarande som grafiska figurer men knappast som personligheter. Det känns som att se merchandise på turné.

Se mer. Tre andra europeiska animerade familjefilmer: ”Flåklypa Grand Prix” (1975), ”Havets sång” (2014) och ”Fåret Shaun – filmen” (2015).

Läs fler filmrecensioner i DN