Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension av ”Havets sång”

Ur ”Havets sång”.
Ur ”Havets sång”.

”Havets sång” hämtar kraft ur keltiska sagor. I centrum står en selkie, hälften säl och hälften människa. Mårten Blomkvist ser en irländsk familjefilm med stor konkurrenskraft.

Animation
4

”Havets sång”

Regi: Tomm Moore.

Manus: Will Collins. Dubbningsregi: Mattias Söderberg. Svenska röster: Leon Pålsson, Lina Bergfalk, Myrra Malmberg m fl. Längd: 1 tim 33 minuter (barntillåten).

Detta var annorlunda: en animerad, icke 3D-film, gjord av en irländsk regissör och genomsyrad av irländsk folklore.

Det är en av de vackraste filmerna på bio just nu. Den visas på Zita men skulle också kunna rulla på något framsynt konstgalleri.

Ben och hans lillasyster Saorsie bor med pappa i ett fyrhus på en ö. Mamma försvann mystiskt ut i havet när Saorsie föddes, och Saorsie har aldrig börjat tala.

Farmor gillar inte att barnbarnen bor så utsatt. Hon tar dem till sig i stan.

Men Ben och Saorsie vill hem. De rymmer, och det är under färden tillbaka de möter sagoväsen ur gamla keltiska berättelser, och får veta att Saorsie är en selkie, hälften säl, hälften människa.

Detta är regissören Tomm Moores andra långfilm, och som den första, den ej Sverige-visade ”The secret of kells” (2009), blev även ”Havets sång” nominerad till en Oscar för bästa animerade långfilm. Inte illa för en regissör som ännu inte fyllt fyrtio.

I en intervju har Moore talat om hur han inspirerats av japansk animerad film. Där är människorna ofta enkla figurer medan miljöerna är rika och frodiga. I ”Havets sång” har han lyckats skapa just en sådan yppig och färgstark sagovärld. Bilderna lever och andas och skiftar ständigt skepnad, medan det rara syskonparet ilar igenom dem. Med en enorm känsla för detaljer visar Moore vad 2D-animation kan åstadkomma - till exempel en ljuskägla som från fyrtornet sveper ett helt varv, och då den vrids mot oss i salongen verkligen tycks stråla ut ur duken.

Fyren och klippan är tydligt stiliserade, men det där blänket från lampan känns plötsligt helt realistiskt. Det är omtumlande.

Till stor del är det Moores förmåga att på detta sätt inlemma verkligheten som gör hans sagovärld så förhäxande. I en tidig scen är Ben och Saorsie på stranden; måsskrin, håret som rufsas av blåsten, och vågornas gång gör att man nästan erfar doften av saltvatten i bilden.

Den europeiska filmindustrin har länge försökt hävda sig på den animerade filmens område, så dominerat av amerikanerna. ”Havets sång” är en av de filmer som lyckats bäst.

Den generar kanske inte Pixar-kassor. Men den känns, doftar och smakar europeiskt.

Bonusupplysning till trivia-älskare: Ben och Saorsies far tar stundtals ett glas på en pub som heter Ó Mórda - det är patrioten Tomm Moores efternamn på iriska.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.