Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-18 17:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-blindspotting-arg-och-rolig-identitetskarusell/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Blindspotting” arg och rolig identitetskarusell

Rafael Casal och Daveed Diggs i ”Blindspotting”.
Rafael Casal och Daveed Diggs i ”Blindspotting”. Foto: Nonstop Entertainment

Amerikanska ”Blindspotting” är en osmält blandning av stilar. Men Rafael Casal som spelar Miles är lysande och helheten är en arg, rolig och oväntad film, tycker Kerstin Gezelius.

Kerstin Gezelius
Rätta artikel

Collin har tre dagar kvar på sin villkorliga dom. Absolut ingenting får hända, för då hamnar han i fängelse igen. Tyvärr har hans bästa polare komplex för sin olyckliga hudfärg – vit – och överkompenserar med silvertänder, pistolviftande och hipsterhat.

Det låter som ett rafflande upplägg för en actionkomedi av det farsartade slaget. Den uppskruvade inledningen i en discobelyst bil som visar sig vara fullproppad av vapen infriar löftet och det verkar rätt klart vad slutskämtet ska bli: Collins rumpa i buren. Ha ha.

Humorn fiskar efter en viss publik, med överspel och halvbakta skämt om gentrifieringen; veganburgare, gangsterbilar som växlar om till Uber och närbutiken som plötsligt säljer grönkålsjuice.

Men överdrifterna får snabbt ett drag av surrealism och skildringen av Collins och Miles vardag i Oakland är alldeles för känslosam för att man ska kunna flabba länge. När kompisarna dessutom plötsligt börjar tala i rim så att vissa scener utvecklar sig till musikal utan musik, tappar man helt genreorienteringen. 

Rafael Casal och Daveed Diggs i ”Blindspotting”.
Rafael Casal och Daveed Diggs i ”Blindspotting”. Foto: Nonstop Entertainment

Manuset, skrivet av de båda huvudrollsinnehavarna Daveed Diggs och Rafael Casal, är listigare än man först tror och det lite planlösa berättandet har en mörk kärna: brottet som begicks och som Collin suttit fängslad för. Den kyliga flickvännen har haft sina skäl att inte besöka honom i fängelset. Miles har haft sina för att hälsa på honom desto oftare. 

Regin är ojämn. ”Sorry to bother you” och ”Get out”, som också fångade den psykosframkallande upplevelsen av att bara genom sin hudfärg vara lovligt villebråd, var genomförda och stiliserade satirer även om de tänjde på gränserna. 

“Blindspotting” är en mer osmält blandning av stilar, mindre vattentät. Ibland känns det bara som om man lagt ett “coolt” raster på en ganska enkel kompisfilm. Men Rafael Casal som spelar Miles är lysande och helheten är en arg, rolig och oväntad film som sätter en fantastisk snurr på den vit-svarta identitetskarusellen och vågar sätta sin egen coolhet på spel om och om igen. 

Se mer: San Fransiscos fattiga tvillingstad Oakland i rampljuset: ”Fruitvale station” (2013), ”Black Panther” (2018) och ”Sorry to bother you” (2018).