Filmrecension: Knagglig väg mot annan framtid i ”Trädgårdsgatan” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: Det sociala arvet väger tungt i ”Trädgårdsgatan”

Simon J Berger och Karin Franz Körlof.
Simon J Berger och Karin Franz Körlof. Foto: Særún Norén/Lucky dogs

I långfilmsdebuten ”Trädgårdsgatan” möter vi en kantstött kvartett som gör sitt bästa för att leka lycklig familj. Eva af Geijerstam har sett en film om de villkorade möjligheterna att bryta mot det sociala arvet. 

3

Drama

”Trädgårdsgatan”

Regi: Olof Spaak

Manus: Gunnar Järvstad

I rollerna: Karin Franz Körlof, Simon J. Berger, Emil Algpeus, Nike Ringqvist m.fl.

Längd: 1 tim 50 min (från 15 år)

De stinna skånska vetefälten väntar rasslande på skörden. Barnen Elin och Erik har sommarlov på var sitt håll. Men det är inte om dem det i förstone handlar, utan om deras närmaste vuxna, om Elins mamma Linda och om Eriks pappa Peter.

För att tjäna pengar till underhållet av bådas behov av sprit och narkotika, säljer sig Linda till ödsliga män runt Österlen. Elin får vänta i bilen utanför husvagnar och gårdar ibland med Peter som är chaufför med basebollträ till beskydd.

Det är sensommar. Redan i inledningen, slås tonen an till Anders E. Larssons nästan skräckfilmsladdade musik. Nyheter om klimatkatastrofer sipprar då och då in via tv: inte bara slår orkanen Katrina till mot New Orleans, utan extremhetta och skogsbränder härjar i Sverige. På så vis aktualiseras filmen, något att tacka den långvariga och knepiga finansieringsprocessen för, tillkommen som den är utan produktionsstöd men med egna insatser och crowd-funding.

Olof Spaaks regidebut ”Trädgårdsgatan” är alltså ingen sommarljus historia om barn som firar magisk sommar i semesterparadiset, utan om barn som är prisgivna åt splittrade familjer, åt frånvaron eller närvaron av kärlek och omsorg, men som ändå lyckas överleva mot alla odds. Eller om man så vill: om de strängt villkorade möjligheterna att bryta mot det sociala arvet.

Mest uppenbart bärs bördan av Erik (en grubblande och tigande Emil Algpeus), på gränsen till puberteten. Han ser och hör allt inte bara i sin mammas nya familj, regerad av en sträng Jehovas vittne-patriark, präglad av förbud och bestraffning.  Två nya småsyskon och med ett tredje på gång har han all anledning att känna sig oönskad.

När Peter får uppdraget att renovera en gård och kan flytta in tillsammans med Linda och Elin, hämtas också Erik med.  De gör tillsammans ett rörande och bitvis ångestladdat försök att leka lycklig familj. Erik hör och ser allt, de heta fysiska kärleksmötena mellan Linda och Peter och när drogsuget gör sig påmint misshandeln och svartsjukan, då endast speglat genom Eriks reaktioner med kameran på respektfullt avstånd. Hans nattliga flyktförsök tillsammans med den ljust omedelbara och sorglösa Elin (Nike Ringqvist) blir till symboltyngda eldar av hopsamlat vrakgods på stranden som ett slags besvärjelser av hans inre kaos.

Det är han och hans heta moderslängtan som kommer att dröja kvar längst i minnet av kvartetten på den skånska slätten och dess knaggliga väg mot en annan möjlig framtid. 

Genom honom höjer sig ”Trädgårdsgatan” från några omisskännliga melodramatiska inslag.

Några ord måste till om Karin Franz Körlof i rollen som Linda, så diametralt annorlunda mot hennes förra stora roll, som Lydia i Pernilla Augusts ”Den allvarsamma leken”.  Här är hon lika övertygande: ilsken, nervig och så småningom bestämd på att få ordning på både sitt och Peters liv.

Och Simon J Berger gör vad han kan av slarvern Peter med dålig impulskontroll, i pendlingarna mellan rusig frihetskänsla och förtvivlad ånger.

Allt sammantaget framstår det som en obegriplighet att ”Trädgårdsgatan” inte ansågs vara värdig filmstöd, och desto större blir tacksamheten för att det fortfarande finns filmare som lyckas genomföra sina projekt trots denna oförklarliga snålhet.

Se fler tidlösa svenska filmer om barn: "Elvis! Elvis!" (1977), "Den åttonde dagen" (1979), "Flickan" (2009).

Intervju med personerna bakom filmen: ”Efter att vi kämpat så mycket i motvind fick vi ett kvitto på filmens kvalitet” 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.