Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-18 17:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-dramatisk-ballongfard-i-flykten-fran-ddr/

Filmrecensioner

Filmrecension: Dramatisk ballongfärd i ”Flykten från DDR”

David Kross i ”Flykten från DDR”. Foto: Marco Nagel

Historien om två östtyska familjer som luftseglade över järnridån med luftballong är som gjord för en filmthriller. ”Flykten från DDR” suger ut varje spänningsladdad sekund ur den dramatiska flykten.

En septembernatt 1979 lyfte en hemmabyggd luftballong från de vidsträckta skogarna i södra Thüringen, dåvarande Östtyskland. Ombord fanns familjerna Strelzyk och Wetzel. Med gynnsamma nordliga vindar lyckades de föra ballongen över den hårt bevakade gränsen till Västtyskland. Det är fortfarande den mest spektakulära och internationellt uppmärksammade flykten från DDR.

Redan ett par år senare återberättades den dramatiska resan i Disneyproduktionen ”Flykt i natten” i regi av Delbert Mann.

Historien är verkligen som gjord för en filmthriller. Inte endast för att luftballongen är ett fantasieggande färdmedel, ibland tyst glidande, ibland med plötsliga pysande eldslågor från gasbrännarna.

Dessutom hade Peter Strelzyk (Friedrich Mücke) redan gjort ett misslyckat försök, Stasi hade upptäckt den havererade ballongen i en skogsglänta och var dem i hälarna.

I denna nya version suger regissören Michael Herbig ut varenda spänningsladdad möjlighet ur sekundjakten som följer. Så mycket tid för ett ”före” och ”efter” gives inte för huvudpersonerna i de bägge familjerna. 

När man ser till familjernas vidare öden före och efter flykten hade man önskat sig mindre patos, mindre musik och mer fördjupning.

Visserligen strösslar Herbig då och då, såsom i förbigående, med information om villkoren i DDR. Den lokala Stasi-chefen, grannen hemma i Pössneck får sin tv fixad av Strelzyk så att han obehindrat kan se underhållning från väst och erbjuder som gentjänst en semestertripp till Östberlin. Att undvika militärtjänsten betraktas som landsförräderi. Och hela tiden lurar paranojan och angiveriet bakom knuten och den oroande bordunbasen på ljudbandet.

Men de avgörande motiven till flykten förblir något oklara – förutom yngste sonen Strelzyks dröm om en BMX-cykel.

Den ende som ges en fördjupad profil är den filosofiskt lagde Stasi-officer (Thomas Kretschmann) som fullt medveten om ballongflyktens propagandistiska värde leder jakten efter de blivande flyktingarna genom tygbutiker, apotek och motvilliga underordnade.

”Det är gränser som gör oss till det vi är”, säger han eftertänksamt, medan pappa Strelzyk endast tillåts utropa ”Vi har ju vår dröm!”, när hans fru börjar tvivla och tveka.

Som en spänningsladdad introduktion till det stundande 30-årsjubileet för murens fall må den duga. Men när man ser till familjernas vidare öden före och efter flykten hade man önskat sig mindre patos, mindre musik och mer fördjupning. Och en röst åt de många som dog under sina flyktförsök.

Se mer. Tre andra filmer om gamla öst: Frank Beyers Spur der Steine (1966), Reinhard Hauffs Der Mann auf der Mauer (1982), Florian Henckel von Donnersmarcks De andras liv (2007).