Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Efter Inez” – sorgedokumentär som blir en film om kärlek

Denize, Filip och deras döda dotter i ”Efter Inez”.
Denize, Filip och deras döda dotter i ”Efter Inez”. Foto: Ellinor Hallin

Eva af Geijerstam har sett Karin Ekbergs dokumentär ”Efter Inez”

4

Dokumentär

”Efter Inez”

Regi, manus: Karin Ekberg

Längd: 1 tim 16 min (från 11 år). Språk: svenska.

Hon heter Denize. Han heter Filip. Deras döda dotter ska komma att ges namnet Inez.

Det är mycket stilla i sjukhusrummet där deras långa resa genom sorgen tar sin början.

Karin Ekberg går nära, nära med sin kamera utan påträngande gester eller dramatiseringar. Och man tänker att det naturligtvis är så döden måste tas emot som den djupt privata angelägenhet den är: tyst, med ömma och försiktiga händer om varandra och om den lilla människan i sjukhusfilten, ett långt farväl.

Först långt senare ska frågan kunna ställas utan att någonsin få ett definitivt svar: Varför slutade Inez andas strax innan hennes liv skulle börja?

Det fanns en tid då människor som drabbades av just denna sorg omgavs av tystnad eller handfallen hurtighet. Så är det oftast inte längre: Denize och Filip får hjälp inte bara genom att få stanna i några dagar på sjukhuset, med enskild terapi och i en samtalsgrupp någonstans vid havet där föräldrar med samma erfarenhet samlas för att prata, gråta och ta ceremoniellt avsked av sina döda barn.

Karin Ekberg bibehåller sin närhet och lugna andning, sällsamt nog utan att sentimentalisera trots tårar och snabbt förbiglidande kritiska ögonblick.

I motsats till hennes förra film ”Att skiljas”, som skildrade de egna föräldrarnas skilsmässa, utvecklas ”Efter Inez” till en film om kärlek med rent av biblisk resning.

Denize och Filip förblir vid varandras sida, de genomgår alla praktikaliteter – namngivning, begravning, gravstensbeställning – utan att kärleken sviktar. Samtidigt förstår vi att de har skilda sätt att sörja. Inte minst att män – Filip är byggnadsarbetare som går tillbaka till jobbet för tidigt – har svårare att erkänna sin förlust än kvinnor.

Om detta kan man givetvis tvista, liksom om varför en del frågor om omgivningens reaktioner förblir hängande i luften.

Men det får följa av de många ambitiösa samtal som är planerade i samband med visningarna av ”Efter Inez”.

För oss som ser den enskilt kvarstår Denizes, Filips och Karin Ekbergs insikt om att kärleken uthärdar allt och är störst av allt. Så småningom kommer det hoppfulla beviset och han får namnet Alfred.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.