Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: Franska ”Huset vid havet” pendlar mellan hopp och förtvivlan

Ariane Ascaride och Jean-Pierre Darroussin som syster och bror i ”Huset vid havet”.
Ariane Ascaride och Jean-Pierre Darroussin som syster och bror i ”Huset vid havet”. Foto: Triart

Marseilleskildraren Robert Guédiguian är tillbaka på välkänd mark och samlar sitt trogna gäng av favoritskådespelare, inklusive frun Ariane Ascaride, för ett kammarspel och om tre politiskt deprimerade syskon.

4
DRAMA
”Huset vid havet”
Regi: Robert Guédiguian
Manus: Robert Guédiguian , Serge Valletti . I rollerna: Ariane Ascaride , Jean-Pierre Darroussin , Gérard Meylan , Anais Demoustier med flera. Längd: 1 timme, 47 minuter (från 7 år). Språk: franska.

För länge sedan fanns begreppet ”omtycklig”. Få filmskapare kan som fransmannen Robert Guédiguian förklara innebörden.

Det betyder inte insmickrande. Desto mer om att utan större gester sprida en form av medmänsklig värme och med en lågmäld och övertygande argumentationsmetod tackla större ämnen genom kärleksfulla när­porträtt av människor i såväl arbets- som familjelivet.

Det har under åren kunnat röra sig om solidariteten som är under attack av en alltmer koncentrerad ekonomisk makt, om en hårdare social skiktning som kastar ut människor i misär, en byråkrati som förlorar sina mänskliga dimensioner, ett konsumtionssamhälle som bäddar för korruption.

Foto: Triart
Till en brant vik, en calanque, vid Medelhavet samlar Guédiguian än en gång sina favoritskådespelare, som i olika roller varit hans ”vanliga” människor.

Marseille med omgivningar har oftast och ända från början varit Guédiguians vanligaste spelplats. Det är också där han är som bäst.

Till en brant vik, en calanque, vid Medelhavet samlar han än en gång sina favoritskådespelare, som i olika roller varit hans mänskliga fixpunkt, hans ”vanliga” människor.

Det känns som för allra sista gången.

I den lilla avfolkade fiskebyn samlas tre syskon för att bestämma framtiden för sin pappa och så ­småningom skifta arvet efter honom, en villa med av pappan egenhändigt byggd och anslående altan med utsikt över vattnet, där endast en munter ung fiskare ännu håller ut.

Från Paris kommer skådespelaren (Ariane Ascaride) vars karriär och äktenskap råkat ut för svårigheter och den sarkastiske affärsmannen (Jean-Pierre Darroussin) med åldersångest – fylld av förakt för de få som stannat kvar – och purung flickvän (Anaïs Demoustier).

Sälja villan, eller inte sälja?

Exploatörerna av den redan hårdexploaterade kusten knackar på dörren, också till fiskrestaurangen där en bror (Gérard Meylan) och hans fru hårdnackat vägrat ge efter för något nytt modernare cuisine trots att kundunderlaget sviktat under många år.

Som uppslukade av tidvattnet jagas de alla av minnen av barndomens och ungdomens lyckor och olyckor, av havet som både vän och fiende, av åldrandets plågor när man inte längre tycker sig se någon framtid och ingen längre håller stigarna upp över klipporna öppna. 

Robert Guédiguian förtiger inte heller Medelhavets roll som flyktväg och för de mer självupptagna av syskonen blir några strandade flyktingbarn den vändpunkt som skänker dem mening inför de kommande besluten. 

”Huset vid havet” må ha sina svagheter.

Men det är just Robert Guédiguians än en gång demonstrerade förmåga till både ett slags ”trots allt” och ett ”trots allt inte”, hans kombination av mörkaste pessimism med strimmor av hoppfull optimism som gör honom, just det, så genuint omtycklig.

Se mer. Tre filmer om Robert Guédiguians Marseille: ”Den lugna staden” (2000), ”Marie-Jo och hennes två älskare” (2002), ”Snön på Kili­manjaro” (2011).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.