Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: Franska ”Revenge” skildrar kvinnlig hämnd tvärsäkert

Franska ”Revenge” skildrar kvinnlig hämnd. DN:s Kerstin Gezelius ser en av genrens säkraste filmer på länge.

4
Drama
Revenge
Regi, manus: Coralie Fargeat
I rollerna: Matilda Lutz, Kevin Janssens , Vincent Colombe , Guillome Bouchède . Längd: 1 tim 48 min (från 15 år). Språk: franska.

”Varför tycker du inte om mig?” är aldrig en behaglig fråga att få. Ett kränkt, farligt ego sticker upp sitt reptilhuvud ur en mörk, blöt pöl av underläge.

Vackra, lättklädda och nöjeslystna Jen har lämnats ensam i ett hus långt ute i en öken tillsammans med sin älskares två medelålders jaktpolare. Kvällen innan fick de skoja med henne och stirra på henne. 

Då var hon trygg i förvissningen om att hennes älskare var alfahannen och skulle hålla de underlägsnare exemplaren borta. Men nu är han inte där och Stan, som i går var en komisk men vänlig figur, har en helt annan blick nu när han undrar varför hon inte gillar honom längre.

Det är ett skräckögonblick på nivå med den berömda ”Which way are you going?”-scenen i Quentin Tarantinos ”Death proof”, men det är samtidigt unikt. Skådespelaren Vincent Colombe ger inte Stan en tillstymmelse till demonisk charm. Han är bara ynklig men anser sig ändå ha rätten. Grabbarna, pengarna och vapnen är ju på hans sida. 

Han tar fel om vapnen. ”Revenge” är en renodlad ”rape & revenge”-film (kvinnohämnarfilm på svenska): våldtagen (eller någon variant på det) kvinna lämnas att dö, återskapar sig själv under fruktansvärt smärtsamma former och hämnas på förövarna. 

Regissören Coralie Fargeat följer genrekonventionerna och balanserar skickligt pornografiska element med hardcorefeministiska stridsrop som går rakt in i nervsystemet. 

I en av de allra första bilderna sitter den strålande vackra Jen (en uttrycksfull Matilda Lutz) bakom sin rika älskare i en helikopter. Han fokuserad bakom spegelglasögon, hon lojt sugande på en klubba. Hon är inte mindre vacker när hon, insmetad i blod och jord, krälar in i en grotta och utför en sanslös operation på sig själv i ett ljud-, musik- och bildhallucinationsmontage som slår det mesta. 

Att regissören Coralie Fargeat trots det inte en enda gång – på nästan två timmar av avklädd och laddad, bloddränkt action – slinter med kameran och hamnar fel är en makalös bedrift. 

Precis som Tarantino verkar hon inspirerad av Sergio Leone, men inte av det humoristiska elementet  utan det mytologiska och visuella. Och hon går hela vägen, med briljant fallos- och vaginamystik och med nästan osynliga men komplexa referenser, till den klassiska mytologins labyrinter, monster och människooffer. 

Om Fargeat kommer att bli en ny kultregissör eller ”bara” har skapat en av de säkraste kvinnohämnarfilmerna någonsin för att sedan byta uttryck är för tidigt att säga. ”Revenge” är i alla fall två timmars stenhård, fängslande och extremt blodig underhållning.

Se mer: Tre andra klassiker i samma genre: ”I spit on your grave” av Meir Zarchi (1978), ”Ms 45” (”Hämndens ängel”) av Abel Ferrara (1981) och förstås ”Kill Bill” av Quentin Tarantino (2003).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.