Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 05:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-green-book-gor-feel-good-av-rasistisk-narhistoria/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Green book” gör feel good av rasistisk närhistoria

Mahershala Ali och Viggo Mortensen åker ut på resa i ”Green book”
Mahershala Ali och Viggo Mortensen åker ut på resa i ”Green book” Foto: Patti Perret

Julens feel good-film ”Green book” tar spjärn mot USA:s rasistiska närhistoria, en roadmovie där Viggo Mortensen och Mahershala Ali gestaltar en oväntad vänskap.

Helena Lindblad
Rätta artikel

New York 1962. Den stockkonservativa och inte så lite rasistiska sluggern Tony Lip Vallelonga tappar som vanligt humöret och blir av med jobbet som vakt på nattklubben Copacabana. När han blir erbjuden ett nytt knäck som chaufför åt en doktor blir Tony upplivad och ser äntligen en ny chans att försörja familjen. 

Men när han upptäcker att ”doktorn” i själva verket är en högutbildad, klassiskt skolad pianist med fin adress på Manhattan – och dessutom svart – backar Tony tillbaka ända hem till Bronx.

Men naturligtvis far den omaka duon ut på turné på vägarna tillsammans, långt ner i den djupaste södern. Naturligtvis blir det också åtskilliga högljudda kultur- och klasskrockar som resultat av den omvända maktordningen. Precis som i alla road-movie-filmer blir resan från norr till söder ett uttryck för personlig utveckling.

Titeln anspelar på en reseguide som Tony plockar med sig, en sorts manual (uppenbarligen autentisk) för svarta som vill försöka sig på resa någorlunda tryggt i det segregerade landet med tips om lämpliga boende och matställen som accepterar svarta gäster. 

Regissören Peter Farrelly (”Dum och dummare”, ”Den där Mary”) har inga känsliga nypor direkt, han gör inga konstnärliga omvägar utan kör rakt på med full fart framåt. Men den samspelta duon i centrum tar på ett fint sätt spjärn mot den skamfyllda historien och ger filmen det lyft den så väl behöver; från känslan av massproducerad ”trycka-på-knappen”- underhållning till något mer beständigt och tänkvärt.

Mahershala Ali (Oscarsbelönad som kärleksfull knarklangare i ”Moonlight”) bekräftar sin position som en av de amerikanska skådespelare med starkast lyskraft just nu (ses snart i ”True detective 3”). Ali gör den ofta överlägsne, lite gåtfulla men ock lågmält stridbara musikern Don Shirley med stark närvaro och känsligt uttryckt sårbarhet. En bra kontrast till Viggo Mortensens mer grovhuggna rollfigur, en gammal raserimissbrukare som dras med ursega fördomar. 

Mortensens Tony med omfångsrik pappamage är en udda karaktär som på ett överraskande sätt sticker ut lite i Mortensen långa katalog av mer eller mindre hjältemodiga romantiker. Här är det Tony som måste få hjälp med att uttrycka känslor, och var äktenskap får ett lyft när hans musikerboss hjälper till att skriva kärleksbreven hem.

Verklighetsbaserade ”Green book” bygger på en bok om den oväntade vänskapen av Tony Lip (som efter sitt chaufförsjobb blev skådespelare med maffiaspecialitet). Det är ingen film som kommer att överraska någon, men glädja desto fler. 

Julens bästa feel good-film tar trots sitt enkla tilltal ett bestämt grepp om USA:s rasistiska historia och anknyter med både kamplystnad och värme till den strida ström av filmer på senare år som förhåller sig till den svarta historien som ”The help”, ”Selma”, ”Dolda tillgångar”, ”Fences” och så vidare.

Se mer. Tre andra sevärda dramer med Viggo Mortensen: ”Vägen” (2009), " A dangerous method” (2011) och ”Captain Fantastic” (2016).