Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-har-nagon-bestallt-ett-mord-pa-familjen-addams/

Filmrecensioner

Filmrecension: Har någon beställt ett mord på ”Familjen Addams”?

Wednesday och Morticia Addams. Foto: Metro Goldwyn Mayer Pictures

Animerade ”Familjen Addams” tar udden av den makabert okonventionella klanen. I stället blir det en industrikökspyttipanna av schabloner från decennier av rynkfritt slätstruken familjeunderhållning.

Addams-dottern Wednesday slår sig ihop med en skolkamrat och tillsammans avslöjar de en skurkaktig mäklare/tv-stjärna?

Är detta en film eller ett beställningsmord på Addams-klanen?

Den klämmiga tonen i senaste filmen om familjen är långt ifrån stämningen i de spindelvävsbemängda salongerna i spökhuset som New Yorker-tecknaren Chas Addams en gång i tiden utformade för den urspårade klanen. Han manade i sina skämtteckningar fram den makabra familjen Addams som en motvikt till präktighet och konvention. Ondskan glittrade i Addamsögonen. Familjen samlade sig kring sådant som att hälla kokande olja över grannar som fått för sig att sjunga julsånger utanför porten.

När det gäller filmatiseringar förknippar nog de flesta familjen Addams med de tidiga nittiotalsfilmerna av Barry Sonnenfeld där Angelica Huston gjorde ett oförglömligt porträtt av matriarken Morticia och Raul Julia spelade hennes make.

I regissörerna Greg Tiernans och Conrad Vernons animerade film har Gomez, Morticia och de andra kvar sina speciella kläder och utseenden. Historien är dock en industrikökspyttipanna av schabloner från decennier av rynkfritt slätstruken familjeunderhållning.

Vi har genrens typiska lömska girigbuk, en gåpåig heminredare/mäklare som från sitt nyuppsmällda villasamhälle vill röja undan allt udda som stör. Vi får en scen från de amerikanska ungdomsfilmernas eviga skolkorridor med det elaka balla gänget, flickor denna gång. Vi har en son – Pugsley – som oroar sig för att inte kunna leva upp till mammas och pappas förväntningar. Pugsley ska klara släktens mandomsprov, en obegriplig sabelmazurkadans.

Hur kunde familjen låta sig dras in i denna slätstrukna predikan om försoning laget runt?

Så är det uppdukat. Här serveras sedelärande läxor. Det är bara för oss att tugga i oss de överraskningsfria nyttigheterna ur Förnumstighetens kokbok. Det excentriska har minsann sin plats och under ytan är vi alla lika. 

Den försagda flickan som tuffa tonårstjejer sätter sig på har kvaliteter som ger henne en beskyddande toppenkompis. Och om en son i något avseende misslyckas med att leva upp till familjens förväntningar, ja, då kan han säkert något annat som visar sig jätteviktigt och får alla att hurra för honom. Alla dygder får sin belöning.

Det enda som händer när samma familje- eller ungdomsfilm ska göras för 151:a gången, och den bisarra familjen Addams ska passas in i scenerna, är att det blir sällsynt rörigt. Familjemedlemmarna ska vara freaks som ger verklighetens folk skrämselhicka. Samtidigt ska den asociala outsiderklanen ställa allt till rätta, vara moraliska föredömen, och till slut inta hedersplats i granngemenskapen.

Hur kunde familjen låta sig dras in i denna slätstrukna predikan om försoning laget runt? Var oljan slut när Tiernan och Vernon ringde på?

Se mer. Tre andra och bättre animerade filmer med excentriker och outsiders: ”Alice i Underlandet” (1951), ”Mary & Max” (2009), ”Mitt liv som Zucchini” (2016).

Läs fler filmrecensioner i DN