Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-hogsta-betyg-till-nyskapande-the-favourite/

Filmrecensioner

Filmrecension: Högsta betyg till nyskapande ”The favourite”

Bild 1 av 3 Olivia Colman i ”The favourite”.
Foto: Yorgos Lanthimos
Bild 2 av 3 ”The favourite”
Foto: Yorgos Lanthimos
Bild 3 av 3 ”The favourite”
Foto: Atsushi Nishijima

Tiofaldigt Oscarsnominerade ”The favourite” iscensätter ett passionerat triangeldrama vid det brittiska 1700-talshovet samtidigt som den väcker nytt liv i den klassiska kostymfilmen. Strålande, roligt och dansant, tycker Jane Magnusson.

Rätta artikel

Drottning Anna av Storbritannien var gravid 17 gånger. Ibland födde hon bara blod, ibland ett utvecklat foster. Några barn levde ett par dagar, men det blev aldrig någon tronarvinge. Huset Stuart dog ut med henne.

I filmen om henne, makalösa ”The favourite”, har drottningen (Olivia Colman) slutat att hoppas på barn. Det är början av 1700-talet och fysisk och psykisk ohälsa har gjort drottningen snurrig och labil – all denna makt väger tungt på hennes slokande puffärmsprydda axlar. Hon har mantel och bärs omkring i bärstol men vill helst vara ett barn själv när hon försvinner längre och längre in i dimman. 

Hon får hjälp att glömma bort sina plikter av lady Sarah Marlborough (Rachel Weisz) som handfast styr drottning bort från allt besvärligt. Regenten behöver inte läsa på, genomföra offentliga framträdanden eller fatta beslut.

Egentligen är det lady Sarah som styr landet och gör vad som helst för att behålla drottningens gunst och få henne på gott humör. Men med tjuvnyp och förolämpningar är hon ändå rätt så elak mot sin sorgsna och kärlekstörstande regent.

Lady Sarahs attityd blir ett problem när hennes avlägsna fattiga kusin Abigail (Emma Stone) dyker upp i det kungliga palatset. Hon är en före detta adelsdam vars far spelade bort förmögenheten, anseendet och familjen. Abigail sålde han till en fet tysk för att kvitta sina skulder och nu är hon desperat, hon måste få tak över huvudet och mat för dagen.

Olivia Colman i ”The favourite”. Foto: Atsushi Nishijima

 

Abigail måste använda alla språk hon lärt sig, alla intriger hon hört talas om och alla strategier hon kan för att bli kvar på slottet. En långsamt mullrande och helt strålande gestaltad maktkamp börjar utspela sig mellan Sarah och Abigail.

Den grekiske Yorgos Lanthimos slog igenom med den obeskrivligt och underbart märkliga ”Dogtooth” (2009). En brutal film om en familj som låst in sina barn för att skydda dem från världen.

I ”Dogtooth” finns en pastisch på ett dansnummer ur ”Flashdance”, jag tänker på den dansen när jag ser Lanthimos versioner av 1700-talsdans i ”The favourite”. De funkar i filmen men stämmer förstås inte alls. Ändå tänker jag: Jaja, klart det var så här man dansade då. 

Även om handlingen är relativt normal för att vara en film av Lanthimos så förhåller han sig till filmmusik och rörelse på ett sätt som gör att det känns som vi är på en annan planet.

Replikerna är 1700-talsmässiga men innehåller dagens visdomar. Vi är vid det engelska hovet men ibland är det som om Helan och Halvan gör besök i palatset. Då och då känns det som om Stanley Kubrick gjort en paus i inspelningen av ”2001: ett rymdäventyr” för att hälsa på.

Kampen mellan kvinnorna är smutsig och eländig. Vore berättelsen mer städad skulle Rachel Weisz roll gå att jämföra med Glenn Closes dito i ”Farligt begär”. Men nej, de är egentligen helt olika.

Det känns som om Lanthimos äntligen lyckats blåsa nytt liv i kostymfilmen. Även när filmer i genren varit bra har de ändå ofta känts för stela och främmande.

Nu plötsligt begriper jag en 1700-talsregent och hennes rivaler. Och snubbarna? Så otroligt roligt att det är män som hattar omkring översminkade och i allt större peruker. Medan kvinnorna blir skarpare och svårare och smartare och mäktigare.

Detta passionerade triangeldrama har fått tio Oscarsnomineringar och är värd varenda en.

Se mer. Tre andra filmer av Yorgos Lanthimos. ”Alper” (2011), ”The lobster” (2015), ”The killing of a sacred deer” (2017).