Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 14:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-hogtflygande-drommar-om-ett-fredligt-irak-i-ovan-babylon/

Filmrecensioner

Filmrecension: Högtflygande drömmar om ett fredligt Irak i ”Ovan Babylon”

Bild 1 av 2 Ballongflygning i ”Ovan Babylon”.
Foto: Lucky dogs
Bild 2 av 2 ”Ovan Babylon”.
Foto: Lucky dogs

Irakiern Murtada Al-Hachami drömde om att ge sitt krigshärjade hemland Irak ett nytt ansikte med hjälp av en ballonflygarfestival. Den svenske journalisten Folke Rydén följde med och dokumenterade det svåra projektet. ”Ovan Babylon” bränner till men vinglar betänkligt mellan olika teman.

Rätta artikel

Irakiern Murtada Al-Hachami hade en dröm. Med hjälp av sjutton internationellt sammansatta team ville han skapa sitt krigsdrabbade hemlands första festival för luftballonger. Närmare bestämt i Babylon, den historiska plats som en gång rymde en av den mänskliga civilisationens vaggor.

För fem år sen tog han kontakt med sin svenske kollega, journalisten Folke Rydén, som följt projektets vingliga och svåradministrerade väg för att sprida Murtadas budskap om fred och kärlek. 

Med hjälp av tysta, färggranna och majestätiskt seglande ballonger skulle luften symboliskt återerövras för mer civila nöjen och drömmar än de ständigt upprepade rapporterna om bomber, krig och dödsoffer. Under tiden eskalerade striderna, inte minst mot IS och av säkerhetsskäl reducerades de villiga ballongflygarna från sjutton team till fyra.

”Ovan Babylon” rymmer flera filmer i en. Till skillnad från den guldbaggenominerade dokumentären ”The Deminer” (2018) som koncentrerat följde den kurdiske översten Fakhir Berwaris envisa kamp för att desarmera minor – krigets dödliga rester - i norra Irak, vinglar ”Ovan Babylon” mellan flera teman. 

Filmen vill på en gång porträttera Murtada och hans längtan till det land han en gång tvingats fly ifrån, skildra ballongflygarna och alla deras praktiska problem, irrvägarna i den snåriga irakiska byråkratin och ovanpå allt krydda dem med fragmentariskt drömska vyer över Babylon utan att närmare förklara deras betydelse och vad vi faktiskt ser.

Varje tema förblir en smula förvirrande och outfört.

”Ovan Babylon”. Foto: Lucky dogs

Visst bränner det till ibland, som när de fyra teamen mot sin vilja blir instängda på ett hotell i Karbala i väntan på sina ballonger, som fastnat på fel flygplats och en bilbomb exploderar alldeles i närheten. Ska de hinna få tillbaka dem innan den annonserade festivalen ska äga rum? Missnöjet gror och deltagarna försöker hålla optimismen vid liv. Det krävs diplomati för att beveka den lokala administrationen att se till att de kommer på plats. Till sist kommer utryckningen för att fylla ballongernas tömda gastuber för att alls få dem att lyfta.

När de till sist svävar mot kvällshimlen upptäcker man filmens dittills största tomrum: de tänkta åskådarna, själva publiken, som äntligen strömmar till. Varför så begränsad plats för det civila och fredslängtande Irak som ändå finns? När några av invånarna får ansikten och röster så kanske ”Ovan Babylon” ändå fyller sitt mest uppfordrande och avsedda syfte.

Se mer. Tre andra högflygande filmer: ”Den röda ballongen” (1956), ”Kärlek 65” (1965), ”Flyga drake” (2007).

Läs fler filmrecensioner i DN.