Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: ”I am not a witch” skildrar en parallell verklighet full av vidskepelse

Namnlös och ensam dyker en nioåring (Maggie Mulubwa) plötsligt upp i en liten by nära Zambias huvudstad Lusaka. Hon är en gåta.

3
Drama
"I am not a witch"
Regi, manus: Rungano Nyoni .
I rollerna: Maggie Mulubwa , Gloria Huwiler , Henry BJ Phiri m fl . Längd: 1 tim 33 min (från 11 år). Språk: engelska, chewa , nyanja .

När en kvinna på väg hem från källan snubblar på släta marken och tappar sin tunga vattenhink, och sedan ser flickan titta på henne, förstår hon: barnet är en häxa.

Flickan förvisas till ett häxreservat. De äldre kvinnor som redan finns där ger henne namnet Shula. En klotrund statstjänsteman (Henry BJ Phiri) tycker att en raritet som en barnhäxa borde kunna bli en lönsam affär, och börjar forsla runt henne för att hon ska peka ut tjuvar och framkalla regn. Fast Shula är tyst och sluten och gör sig inte i tv:ns pratshow eller hos farmare med torra åkrar.

”I am not a witch” är ett lite ojämnt men minnesvärt porträtt av en med den verkliga världen parallell värld av vidskepelse. Debuterande regissören Rungano Nyoni är född i Zambia men uppväxt i Wales, dit hennes familj flyttade när hon var åtta. Nyoni har gjort research i verkliga zambesiska häxläger, och vill attackera häxtron med bister humor. 

Rungano Nyon: De skrattade åt att bli utpekade som häxor

Fotografen David Gallegos bilder har ofta en ”Mad Max”-touche. De förmenta häxorna är förvisade till ett flackt, förtorkat landskap.  Kvinnorna är fästa vid långa vita band som ska hindra dem att flyga iväg. Banden är lindade på enorma trådrullar, och när kvinnorna på ett stort bilflak transporteras till arbete, följer rullarna med, trädda på långa stolpar som sticker ut från flaket. Ibland undrar man vad som är hämtat direkt ur verkligheten, och vad Nyoni kanske lagt till.

Maggie Mulubwa är ett fynd. Hon är i bild nästan hela filmen, och hon har knappt några repliker, så filmen hänger på hennes utstrålning. Den missar man inte. Mulubwa har en stadig, neutral blick. Ansiktet röjer sällan känslor. Man förstår att kvinnan i filmens inledning får hjärtat i halsgropen när hon finner sig betraktad av detta mystiska barn.

Filmens andra stora sevärdhet är Henry B J Phiri. Han är mannen som faderligt tilltalar kvinnorna i Shulas läger med ”När vi samarbetar, vi statsjänstemän och ni häxor...” och som pratshowgäst halar fram en äggkartong och börjar tala om särskilt bra ägg som fått extrakraft av Shulas trollerier. Phiri är tv-stjärna i Zambia; det är roligt att få se honom, det är inte alla komiker som passar för export. Det gör Phiri, och han passar dessutom bra i en film som effektivt visar att skrock kan vara löjligt och samtidigt livsfarligt, ännu i vår tid.

Se mer: Tre andra verklighetsbaserade filmer om häxtro: Benjamin Christensens "Häxan" (1922), Ken Russells "Djävlarna" (1971), Robert Eggers "The witch" (2015).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.