Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: Iskall tristess i Alfredsons ”Snömannen”

De måleriska bilderna från ett snötäckt Norge största behållningen, skriver Helena Lindblad i sin recension av ”Snömannen”

2

Thriller

”Snömannen”

Regi: Tomas Alfredson

Manus: Peter Straughan, Hossein Amini. I rollerna: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Jonas Karlsson m fl. Längd: 2 tim (från 15 år). Språk: engelska.

”Snömannen” är den första av succéförfattaren Jo Nesbøs Harry Hole-deckare som blir film, sex år efter nyheten om att självaste Martin Scorsese fångats av den traumatiserade Oslopolisen som bara kan hålla spritbegäret stången genom att jaga överjävliga seriemördare. Men Nesbø är knappast okänd i filmvärlden, hans ”Huvudjägarna” förvandlades 2011 till en anarkistiskt genreöverskridande film med helt crazy rollfigurer.

Hole är ingen direkt originell karaktär i deckarvärlden – även om han hellre lyssnar på tuff rock än opera. Men Nesbø vinner på att han är en driven berättare och en osedvanligt skicklig intrigmakare.

Det är inte svårt att förstå lockelsen att filmatisera just ”Snömannen”, en gastkramande blodig thriller där Harry Hole ger sig ut på jakt efter en mördare som tar livet av otrogna småbarnsmammor när det börjar falla nysnö. Ingen som läst boken kan längre ha samma mysiga inställning till snögubbar.

Det är svårare att förstå att ”Snömannen” som film är så – tråkig. Det lät så spännande att Tomas Alfredson skulle följa upp sina succéer ”Låt den rätte komma in” och ”Tinker, tailor, soldier, spy” med en tvättäkta nordic noir-thriller, utrustad med en imponerande och originellt sammansatt stjärnparad.

Men det blev dessvärre inget himmelskt möte. Snarare två timmars osammanhängande berättande utan något riktigt fokus. De som läst boken, även om storyn är ändrad i många detaljer, vet vem som är mördaren. De som varken hört talas om ”Snömannen” eller Harry Hole lär ha svårt att pussla ihop meningen med mysteriet med den snöfixerade mördaren.

Här finns som sagt hur många bra skådespelare som helst, från Fassbenders intensivt närvarande mordutredare som nästan stinker gammal vodka genom filmduken. Rebecca Ferguson, som den personligt involverade kollegan Katrine Bratt, har också fin närvaro, liksom Charlotte Gainsbourg i rollen som Holes före detta men knappast glömda flickvän. Och varför inte nämna J K Simmons som brudjagande, megaloman företagsledare som drömmer om ett vinter-OS för sin hemstad, eller David Dencik i ytterligare en lyskraftig svinroll som moraliskt tvivelaktig läkare.

Även om alla är kul att se var och en för sig, uppstår aldrig någon direkt kemi mellan de olika stjärnorna som ofta ser lätt vilsna ut. Det bästa är hur Alfredson använder sig av de måleriska scenerierna hämtade från ett vintrigt Norge; från Oslos snötäckta statyer till svindlande vyer över imposanta bergslandskap med många nyanser av vitt.

Här finns också många retrodoftande, stilfulla interiörer som bär vittnesbörd om den svenske regissörens förmåga att skapa ett suggestivt och poetiskt förhöjt bildspråk. En visuell fest, men utan den laddning och det känslomässiga engagemang som krävs för att sticka ut i en sliten genre.

Se mer:

Tre andra filmer med vintertema: ”The shining” (1980), ”Fröken Smillas känsla för snö” (1997), norska ”En iskall jävel” (2014).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.