Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 08:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-john-wick-3-ar-ett-enda-stort-fantasilost-slagsmal/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”John Wick 3” är ett enda stort fantasilöst slagsmål

Keanu Reeves i ”John Wick 3” blir jagad och slagen av hundratals människor. Foto: Niko Tavernise

Keanu Reeves tidigare yrkesmördare får det hett om öronen för tredje gången. ”John Wick 3” är ett enda utdraget slagsmål som bryter mot actionfilmens heligaste regel – upprepa aldrig samma trick två gånger.

Rätta artikel

Den tredje filmen om före detta yrkesmördaren John Wick är från första rutan till sista en film där hundratals människor jagar Keanu Reeves och slår honom. Direkt efter ”Matrix revolutions” 2003 hade jag velat se den här filmen. Sexton år senare vill jag ha mer än bara en lång film där Keanu Reeves blir ansatt med nävar, dropkicks, knivar, pistoler och bilar.

Därmed är jag ur målgruppen för ”John Wick 3” med Keanu Reeves i titelrollen. Den är avsiktligt upplagd som ett i princip kontinuerligt megasuperslagsmål. John Wick, vars fajt med hela världen började när skurkar dödade hans hund i ”John Wick” (2014), har brutit mot en hedersregel som satts upp av ett mystiskt, kultliknande brottslingsnätverk. Han har blivit ”bannlyst”. Alla New Yorks hemliga medlemmar i nätverket, från sushikockar till uteliggare, uppmanas att döda Wick, för ett arvode på 14 miljoner dollar.

Wick kan inte gå runt ett hörn utan att överfallas av en svärm av kung fu-experter med stiletter och machetes. ”John Wick 3” framställer det som att mord är New Yorks vanligaste extraknäck, nära nog obligatoriskt.

Så i över två timmar ägnar sig Keanu Reeves åt att löpa från fajt till fajt. På slutet kommer en utdragen strid som pågår i bortåt femton minuter. Det ser ut som om regissören, före detta stuntmannen Chad Stahelski, vill sätta någon sorts rekord i mängd närstrid per spelminut.

Varje gång är John Wick den enda som fattar att man kan gömma sig bakom pelarna. Förföljarna klampar alltid fram mitt i gången och blir totalt överraskade.

Det kan vara en tanke men Stahelski är helt inne på kvantitet och har inte fantasi nog att inte upprepa sig. Alla lönnmördare tycks ha samma idé: ta på svarta kläder och rusa mot John Wick med en kniv och hoppas på det bästa.

Stahelski är som en trollkarl som bryter mot den grundläggande regeln att aldrig låta publiken få se samma trick en gång till. När samma mönster upprepas om och om igen får man farligt bra tillfälle att notera knepen. Man lägger märke till den bråkdel av en sekund då Wicks motståndare stannar upp och väntar in snytingen. Man hinner börja notera hur skurkar som landat på rygg dröjer ett ögonblick med att ta sig upp så att Wick hinner komma i position för att golva dem igen.

Man observerar att arkadliknande miljöer med pelare återkommer. Varje gång är John Wick den enda som fattar att man kan gömma sig bakom pelarna. Förföljarna klampar alltid fram mitt i gången och blir totalt överraskade när Wick hoppar fram och börjar vrida armarna av dem.

”John Wick 3” vill vara en värsting till actionfilm. Den blir en actionfilmspoiler.

Se mer. Tre andra Keanu Reeves-filmer: ”Bill & Teds galna äventyr” (1989), ”Matrix” (1999), ”Speed” (1994).