Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: Käpphästfilm som botar metoo-depression

Känslostarkt om något som är mer än en hobby. Helena Lindblad om ”Hobbyhorse Revolution”.

4

Dokumentär

"Hobbyhorse revolution"

Regi, manus: Selma Vilhunen

Medverkande: Mariam ”Aisku” Njie, Elsa Salo, Alisa Aarniomäki. Längd: 1 tim 28 min (barntillåten) Språk: finska

 

 

 

Ska ni bara se en finsk dokumentär om käpphästar i år så är det ”Hobbyhorse Revolution”. Jag menar allvar. Eller låt mig säga så här istället: Vill ni bara se en av årets bästa dokumentärer så se ”Hobbyhorse revolution”.

Ja, det handlar om käpphästar i bokstavligt mening. Och nej, det handlar inte om leksaker för småbarn. Om ni inte tror mig, så titta på youtube som är fullt av kreativa vittnesmål.

För de finska tonårstjejerna i ”Hobbyhorse revolution” är käpphästarna så mycket mer än ett stoppat gosedjur på ett kvastskaft. Och så mycket mer än en hobby. Käpphästarvärlden representerar, för att tala med Virginia Woolf, ett eget rum. Ett trygg och fredad zon utan mobbning, utanförskap, ångest och familjeproblem. En ganska stor värld dessutom. Enligt filmen finns det tiotusen aktiva utövare i Finland.

Selma Vilhunen, som Oscarsnominerades 2012 för sin kortfilm "Do I have to take care of everything?" har följt en grupp flickor som envist, och mot alla odds, kämpar för sitt brinnande intresse.

Först blir man lite konfunderad. Varför rider de här hästälskande tjejerna inte rider på riktiga hästar när de är så måna om att replikera riktiga dressyr- och hoppningstekniker? 

Sedan blir man förbannad över när de berättar om hur framför allt killar i skolan och på fritiden har försökt förstöra för dem. Sedan blir man otroligt rörd över hur mycket låtsasdjuren och tävlingarna betyder (ja, det finns till och med finska mästerskap i käpphästridning) för att bygga upp deras sviktande självförtroenden. När gänget tokrider i skogen till Sia "Chandelier" kommer tårarna. Till sist blir jag så in i själen glad och upplivad av hur en grupp utsatta flickor, som varit så livrädda för omgivningens förakt, tar plats rent bokstavligt med en stor uppvisning mitt i stan.

"Hobbyhorse revolution" är publikfriande på det rätta sättet: intensiv, närgången och känslostark. Ett feministiskt befrielseprojekt i ord och bild. Den perfekta medicinen för alla som är metoo-deprimerade.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.