Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 08:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-kultfest-i-dubbelgangarskrackisen-svart-cirkel/

Filmrecensioner

Filmrecension: Kultfest i dubbelgångarskräckisen ”Svart cirkel”

Christina Lindberg i ”Svart cirkel” Foto: Njutafilms

Tarantinos svenska älsklingsskådis Christina Lindberg gör comeback på vita duken som mässande magnetisör. ”Svart cirkel” saknar konventionella kvaliteter men kan funka för tittare med känsla för kult.

Om Quentin Tarantinos ”Once upon a time in Hollywood” återkallar en brytningstid i den amerikanska drömfabriken, så kretsar Adrián García Boglianos ”Svart cirkel” kring andra filmhistoriska referenser. Det är en skräckfilm om en hypnotisk vinylskiva inspelad av en övervintrad magnetisör, en kvinna som i sin tur får ta sig an ett par systrar (Felice Jankell, Erica Midfjäll) som fastnat i en dragkamp med sina dubbelgångare.

Och här skymtas filmaffischer för ”Rymdinvasion i Lappland”, den svensk-amerikanska monsterfilmen från 1959, medan ”Kattorna” från 1965 flimrar förbi på en tv-apparat. För att inte tala om att Christina Lindberg, mest känd för exploitationklassikern ”Thriller – en grym film” från 1974, gör comeback som skådespelare efter tre decennier.

Det blinkas alltså till svenska filmer som mötte njugg kritik vid premiären, avfärdade som spekulation eller sensationalism, men som omfamnats av andra filmkännare. Personerna bakom ”Svart cirkel” sällar sig utan tvekan till denna skara fantaster (liksom Tarantino som för 15 år sedan apostroferade ”Thriller” i ”Kill Bill”).

Det är förmodligen ett plus om åskådaren också har en förkärlek för marginaliserad genrefilm, eftersom ”Svart cirkel” saknar konventionella kvaliteter. Det är exempelvis ingen film man ser för dess dramaturgiska stringens, även om den knappast är mer rörig än ”Snömannen”, som hade en mångdubbelt större budget. Alla med känsla för kult får dessutom njuta av ett besök på Stockholms psykomagnetiska forskningsinstitut.

Den argentinsk-mexikanske regissören och manusförfattaren har förstås också haft italiensk giallofilm för ögonen när han komponerat den här färgstarka historien. Tematiken med dubbelgångare är förstås passande för en film som själv är så beroende av sina inspirationskällor. Ibland hakar ”Svart cirkel” onekligen upp sig, men det är också udda och underhållande.

Magnetisören Lena (Lindberg) mässar att systrarna ska leta efter navelsträngen till sina kopior. ”Du måste hitta ditt ursprungs vatten”, lyder en typisk replik. Det är svårt att tänka sig ett bättre credo för en knäböjande skräckfilm, som hämtar näring från sin kärlek till genren. 

Se mer. Tre andra filmer med och om Christina Lindberg: ”Anita” (1973), ”Sängkamrater” (1974), SVT-dokumentären ”Christina Lindberg”. (2018). 

Läs fler filmrecensioner i DN