Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: ”Kusama Infinity” skildrar ett våldsamt födgeni mot alla odds

Den japanska konstnären Yayoi Kusama har varit verksam sedan 50-talet.
Den japanska konstnären Yayoi Kusama har varit verksam sedan 50-talet. Foto: Nonstop Entertainment

Yayoi Kusama gjorde supersuccé på Moderna museet. Nu kommer dokumentären om den psykiskt sköra japanska konstnären som lyckades mot alla odds.

3

Dokumentär

”Kusama Infinity”

Regi, manus: Heather Lenz

Medverkande: Yayoi  Kusama, Alexandra Munroe, Francis Morris, Akira Iinuma m fl. Längd: 1 tim 16 min (från 7 år), Språk: japanska, engelska

 

För två år sedan fylldes Instagram av polkaprickar. Varenda kotte tycktes vallfärda till Moderna i Stockholm och bombade sociala medier med selfies i de prickiga, färgstarka rummen som speglade sig mot oändligheten.

Det var första gången som den nu snart nittioåriga japanska konstnären och pr-geniet Yayoi Kusama ställdes ut i helfigur i Sverige. Win-win för både museet och henne. 

Så har det förstås inte alltid varit. Historien om den färgstarka Kusamas långa liv är som ett Hollywoodmanus fullt av oväntade vändningar. Den nya dokumentären ”Kusama Infinity” kommer kanske inte med så mycket nytt, men sammanfattar på ett både gripande och tankeväckande sätt hennes livsresa där det länge blåste betydligt mer motvind än medvind.

Mellankrigsbarnet Yayoi Kusama, uppväxt i atombombernas skugga, blev konstnär mot familjens vilja och tog sig till USA på 50-talet med pengar insydda i kimonon eftersom det var förbjudet att föra ut valuta från Japan. 

Hennes födgeni måste vara bäst i hela den samtida konsthistorien. Den psykiskt sköra japanskan lyckades få support av Georgia O'Keeffe, dejta Joseph Cornell och hyllas av Donald Judd. När hon inte fick ställa ut på Venedigbiennalen stal hon ändå showen med ett bollhav av 1500 specialgjorda spegelglober. Hon var som gjord för det happeningälskande konstlivet i New York där hon bland annat åstadkom åtskilliga nakenchocker och förrättade gayvigslar.

Ändå var hon alltid fel. Kvinna. Asiat. För mycket. För galen. Under årtionden ville ingen ställa ut henne. Först som pensionär fick hon upprättelse. ”Kusama Infinity” ger enkritisk bild av en konstvärlden inbyggda sexism och konservatism, samtidigt som undertexten säger att Kusama förmodligen behövde alla de här motgångarna för att fortsätta göra allt mer intressant konst, betydligt längre än de flesta. ”Jag vill se slutet innan jag dör”, som hon så fint sammanfattar sin livshållning.

Tre andra dokumentärer för konstälskare:

”Guest of Cindy Sherman” (2008), ”Louise Bourgeois” (2008), Marina Abramovic: The artist is present” (2012).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.