Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 13:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-livspussel-gar-sonder-i-nar-livet-vander/

Filmrecensioner

Filmrecension: Livspussel går sönder i ”När livet vänder”

Bild 1 av 3 Romain Duris i ”När livet vänder”.
Foto: Lucky Dogs
Bild 2 av 3 ”När livet vänder”
Foto: Lucky dogs
Bild 3 av 3 ”När livet vänder”
Foto: Lucky dogs

Socialrealistiska, belgiska ”När livet vänder” skildrar för en gångs skull en mamma som lämnar familjen och en pappa som får kämpa med ett trasigt livspussel. Uppfriskande och tankeväckande drama om kamp för en värdig tillvaro i såväl det lilla som det stora livet.

Rätta artikel

En kvinna (Lucie Debay) försvinner oförklarligt och utan spår från sin familj. Bakom sig lämnar hon mannen Olivier (Romain Duris från ”Mitt hjärtas förlorade slag”) och sina bägge barn: en nioårig son och en sexårig dotter.

Men först har hon omsorgsfullt försäkrat barnen om sin osvikliga kärlek, läst godnattsagorna, tagit hand om sonens brännskador som han fått efter att ha vält en kastrull kokande vatten över bröstet och förberett maten åt maken.

Han är förman på ett jättelikt varulager med mycket övertid. Datoriserade tidsstudier övervakar och mäter varje arbetares prestationer där de sorterar, etiketterar och löper mellan de oändliga hyllraderna.  Anställningstryggheten är ytterst relativ. Graviditet eller ålder är skäl för uppsägning. Fackligt arbete är av ondo.

Oliviers position leder till oavbrutna lojalitetskonflikter.

Det krävs inte mycket fantasi för att påminnas om de nyligen avslöjade arbetsförhållandena hos en av våra egna storhandlare i fritidsvaror.

Belgaren Guillaume Senez vill mer än att gissla det moderna storindustriella arbetets iskalla villkor i ”När livet vänder”. Han vill också sätta fingret på familjelivets vardag i dess skugga, där kvinnan visserligen arbetar – här på deltid i en modebutik - men också ansvarar för att barnen kommer till skolan i tid och att det finns annat än flingor i skåpen.

Att denna älskade mamma och fru plötsligt är försvunnen skapar ett praktiskt tomrum och en saknadens känslomässiga förvirring hos både Olivier och de bägge barnen. Allt fångas med känsligt säker hand och utan brösttoner av Senez. Inte minst låter regin tystnader och gester tala när andra kvinnor solidariskt rycker in. Oliviers egen mamma rycker in som barnvakt. Hans arbetslösa skådespelande syster Betty sätter färg på sonens födelsedag med ett lyckat barnkalas. Arbetskamraten Claire erbjuder en stunds kärlekströst.

De flesta är goda människor som gör så gott de kan, men var och en lider också av en egen plåga.

Men det blir mycket flingor på matbordet och allt större svårigheter för Olivier att klara både konflikterna på arbetet, omsorgerna om barnen och sökandet efter sin försvunna fru. Att följa med i detta stillsamma drama direkt ur en igenkännbar verklighet är i bästa mening uppfriskande och tankeväckande.

”När livet vänder” är alltså ingalunda en thriller om en försvunnen kvinna. Senez låter oss i stället formulera egna frågor i takt med den övergivna familjens allt större saknad. Med framgång kombinerar han den stora världen med den lilla. Och slutar med ett minnesvärt och rörande utropstecken.

Se mer. Tre andra filmer om kärlek och fackföreningsliv: Andrzej Wajdas ”Järnmannen” (1981), ”Norma Rae” med Sally Field (1979), Ken Loachs ”Bröd och rosor” (2000). 

Läs fler filmrecensioner i DN