Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-23 02:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-maggie-gyllenhaal-lyser-i-the-kindergarten-teacher/

Filmrecensioner

Filmrecension: Maggie Gyllenhaal lyser i ”The kindergarten teacher”

Bild 1 av 2 Parker Sevak och Maggie Gyllenhaal i ”The kindergarten teacher”.
Foto: Nonstop
Bild 2 av 2 "The kindergarten teacher"
Foto: Nonstop

Vem drömmer inte om att upptäcka ett underbarn? I thrillerliknade ”The kindergarten teacher” blommar Maggie Gyllenhall i rollen som självpåtagen mentor åt ett femårigt poetiskt snille.

Helena Lindblad
Rätta artikel

Indiedrottningen Maggie Gyllenhaal skulle kunna vara med i nästan vad som helst och alltid kännas som en favorit. Så har det varit sedan kultfilmen ”Secretary” från 2002 och fortsatt via ”Sherrybaby”, ”Away we go”, ”Crazy heart”, ”Hysteria”, ”The honourable woman” och senast HBO:s porrkulturhistoriska ”The Deuce”.

I ”The kindergarten teacher” agerar hon ut hela sitt imponerande register. Här spelar Gyllenhaal en intellektuellt svältfödd förskolepedagog som tror sig upptäcka ett litterärt underbarn. 

Filmen är en amerikansk remake av israeliska ”Haganenet” från 2014, men känns som om den är skriven för Gyllenhaal. En perfekt roll för någon som specialiserat sig på att låta en sorts lågande dekadens dölja sig under en kontrollerad yta. 

Rollfiguren Lisa Spinelli arbetar sedan länge på samma förskola på Staten Island. Det innebär inga utmaningar, men hon utför jobbet med kärlek och omsorg – något som regissören Sara Colangelo gestaltar i känsligt uttolkade scener.

Familjelivet hemma är däremot helt stumt, de nästan vuxna barnen är aggressivt ointresserade av hennes omsorger. En kvällskurs i poesi inne på Manhattan tycks vara det enda som får Lisa att känna sig levande.

När 5-åriga Jimmy Roy i ett transliknande tillstånd börjar recitera egna dikter tänds en eld inom Lisa.  Det är inte bara det att barnets poesi är så mycket bättre än hennes egen. Hon blir galen av upphetsning över att, kanske, ha upptäckt en liten lyrisk Mozart för 2010-talet.

Jimmy Roys lätt övernaturliga förmåga ställer Lisas stillsamma liv på spel. Det får henne att spränga sina burar, till och med uppvaktas av den heta poesiläraren, kongenialt spelad av Gael García Bernal. 

Under resans gång förvandlas det stillsamma inre dramat till något av en gastkramande thriller. Det blir bitvis lite väl mekaniskt. Men den intensiva längtan efter att bli del av något ett större, vackrare och mer poetiskt liv som Maggie Gyllenhaal utstrålar glömmer man inte. Den är inte alltid vacker. Men smått magisk.

Se mer. Tre andra filmer om underbarn: ”Little man Tate” (1991), ”Billy Elliott” (2000), ”My child could paint that” (2008).