Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 02:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-majestatisk-deneuve-dostadar-i-claire-darling/

Filmrecensioner

Filmrecension: Majestätisk Deneuve döstädar i ”Claire Darling”

Bild 1 av 3 Catherine Deneuve gör rent hus i ”Claire darling”.
Foto: Folkets bio
Bild 2 av 3 ”Claire darling”.
Foto: Folkets bio
Bild 3 av 3 ”Claire darling”.
Foto: Folkets bio

En åldrad slottsfru på franska landsbygden känner slutet närma sig och börjar döstäda. Catherine Deneuve är majestätisk i ”Claire Darling” där hon spelar mot sin verkliga dotter Chiara Mastroianni. En övertydlighet tar dock loven av det potentiellt gripande försoningsdramat.

Rätta artikel

Änkan Claire Darling (Catherine Deneuve) vaknar kallsvettig mitt i natten helt övertygad om att detta blir hennes sista dygn i livet. På morgonen ordnar hon en loppis på det lilla slottet där hon bor för att bli av med stora delar av bohaget. 

Exklusiva 1800-talsmöbler, mekaniska dockor och drivor med halvfranska band slumpas bort på gården för bara några ören. Den franska titeln, som ordagrant lyder ”Claire Darlings sista galenskap”, skvallrar om omgivningens misstankar. För nu har väl den gamla gaggiga damen ändå gått och blivit helt knäpp? 

Hennes barn syns först inte till. För oss andra vill säga, själv talar Claire titt som tätt med sin avlidne son, men snart dyker den frånvarande dottern upp på gårdsplanen för att se om hon kan rädda familjealbumen från alla de tillskyndande fyndarnas klor. 

Först skymmer de vackra sakerna sikten för det verkliga dramat om en obearbetad familjetragedi men snart blir laddningen i de kitschiga elefantklockorna och diamantringarna en ingång till det förflutna där förklaringen till den såriga mor- dotterrelationen ligger. 

Det finns flera metanivåer i det här projektet. Catherine Deneuve är majestätisk i rollen som Claire, som liksom hon själv (Deneuve fyller 76 i år) närmar sig livets sista trimester. Det är en association som ger filmen ytterligare en melankolisk dimension. Dessutom spelar Deneuve mot sin verkliga dotter, Chiara Mastroianni. Hon är i sin tur så lik sin far, skådespelaren Marcello Mastroianni, att hon lika gärna kunde ha varit ett hologram av honom. 

Läs Nicholas Wennös intervju med den franska veteraktrisen Catherine Deneuve 

Chiara Mastroianni i ”Claire darling”. Foto: Folkets bio

Claires begynnande demens får henne att pendla mellan klarhet och förvirring. Hon glömmer ord, namn och ansikten. Deneuves reserverade spelstil passar bra för att gestalta någon som hela tiden måste förhålla sig skeptisk till omgivningen och sitt eget förstånd. 

Ibland blir förflyttningarna i tid och rum dock aningen otydliga, för trots att mycket av handlingen utspelar sig på 1980-talet är det egentligen bara porträttet av Johannes Paulus II i den lokala prästens sakristia som skvallrar om att vi befinner oss i en annan epok. De utsökta antikviteterna och den franska överklassens tidlösa klädstil ger heller inga ledtrådar.

Regissören Julie Bertuccelli säger sig komma från en lång tradition av prylsamlare och filmen är inspelad i hennes mormors ståtliga och belamrade hus. ”Claire darling” har en sensmoral som skulle få den japanska städgurun och Netflixstjärnan Marie Kondo att studsa upp och ner av glädje. 

Hennes livsfilosofi är ju att hitta inre frid genom att rensa i skåpen och bara behålla sådant som avger gnistor av glädje. Claire har med andra ord låtit tingen belamra hennes inre rum på bekostnad av relationen till dottern. 

Det är först när hon gör ”rent hus” som de kommer att kunna försonas på riktigt. Det blir tyvärr en rad väldigt övertydliga bilder som förtar den potentiellt gripande skildringen av en kvinnas bokslut med livet. 

Se mer. Tre andra filmer av Julie Bertuccelli: ”Breven från Otar” (2003), ”Trädet” (2008) och dokumentären ”Franska för nybörjare” (2010).

Läs fler filmrecensioner i DN.