Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Menashe” – gripande om familjekris i ortodox miljö

Kerstin Gezelius om "Menashe".

3

Drama

"Menashe"

Regi: Joshua Z Weinstein

Manus: Alex Lipschultz, Musa Syeed. I rollerna: Menashe Lustig, Yoel Falkowitz, Ruben Niborski, med flera. Längd: 1 tim, 22 min. (15 år). Språk: engelska, jiddish

 

“He tried to do his best, but he could not”, sjunger Neil Young i “Tired eyes”. Det sammanfattar ganska bra Menashes personlighet. Han är en överviktig änkling som jobbar i en livsmedelsbutik och har förlorat vårdnaden om sin son. Han försöker öppna sina trötta ögon, men den verklighet han lever i, de chassidiska kvarteren i Brooklyn, med sedvänjor, moral och kläder från 250 år tillbaka i tiden, gör det nästan omöjligt. För att verkligen vakna skulle han bli tvungen att ta sig igenom dubbla lager av världsfrånvändhet, den som utgör hans personlighet och den som utgör hans samhälle. 

Hans dröm om något annat är vag och oformulerad, hans enda sätt att opponera sig är att klanta till det. 

Det enda han vet säkert är att han vill ha tillbaka sin son från morbrodern. För det krävs att han gifter om sig, och han vill inte gifta sig med någon bara för att hon kan laga koshermat och städa. Han är omyndigförklarad av sin omgivning, sin chef, sina släktingar, sin döda hustrus släktingar och sin rabbin. 

Och de har en poäng. Hans försök att ta hand om sonen är gripande, men inte övertygande. Sonen vill vara med pappa men begriper någonstans själv att den stränga morbrodern har mer stabilitet att erbjuda. 

“Menashe” är både komedi och tragedi och dokumentär i en enda, Cassavetes-inspirerad utandning. Den går på ett unikt sätt rakt in i en chassidiska vardagen utan någon guide eller förklaring. Det vanliga New York, det modern, sekulära samhället, fladdrar då och då förbi i utkanten men har ingen som helst inverkan på på de svartkläddas liv. Menashes latinamerikanska arbetskamrat  skojar om att han borde komma på deras fester någon gång. Det skrattar de gott åt medan de krökar på lagret.

Tyvärr släpps den den icke jiddish-talande publiken inte hela vägen in, eftersom de religiösa sångerna, bönerna och liturgin, som utgör en mycket stor del av Menashes vardag, inte ansetts intressanta nog att översätta. 

Allt vardagligt och mellanmänskligt förväntas vi begripa, men när huvuden nickar och klagande böner stiger upp till himlen försvinner textningen och allt vi ser är något främmande där vi nyss, med den subtila regins hjälp, blivit hemmastadda. Det är en så stor miss att det nästan inte känns rätt att recensera filmen. Man utlovas en film om “trons väsen och priset för föräldraskap”. Vi får bara ta del av det senare. Den är censurerad. 

Det man trots allt förstår är gripande. Menashe påminner om HC Andersens lilla sjöjungfru med sin prinslika son, som är både tillgänglig och ouppnåelig och inspirerar honom att försöka bli människa. Som alla barn gör. Bara att de finns gör livet värt att leva. Men hur blir man värdig sitt barn?

Se mer. Tre andra filmer om judiskortodoxt liv:  "Holy rollers" (2010), "Eyes wide open" (2009), "Kadosh" (1999)

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.