Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-17 20:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-musikal-med-feel-good-kansla-i-svenska-a-music-story/

Filmrecensioner

Filmrecension: Musikal med feel good -känsla i svenska ”A music story”

Sångerskan Helen Sjöholm och musiken Anders Widmark står i fokus för ovanlig svensk filmsort, en musikal med feel good-känsla. Välgjord musikaliskt men filmisk lite taffligare, skriver Johan Croneman.

Anton Widebeck (Anders Widmark) är en drömmande, arbetslös musiker med principer: Han vill göra riktig musik, gärna jazz, han avskyr kommersiella tv-jippon som filmens ”Syltpopidolerna”. Hans 11-åriga dotter Moa (Victoria Rönnefall) drömmer däremot om just den tävlingen, i smyg anmäler hon sig, börjar skriva på en låt - och blir antagen.

Mamma Elisabet (Helen Sjöholm) bär på samma musikdröm som övriga familjemedlemmar, men hon kämpar på som musikpedagog och med familjens usla ekonomi - det leder till slitningar med den betydligt mer kompromisslöse pappan.

Könsmaktsordningen är med andra ord traditionell - och inte så lite sunkig. Möjligen är det också en av filmens poänger, men fan tro’t. Anders Widmarks manus har väldiga problem med att ta sig bort från en minst sagt gammalmodig familjemodell. Pappa drömmer stort, mamma gnetar och tjatar om smått. Känns det igen?

Definitionsmässigt är det en filmmusikal, man brister ut i sång i parti och minut, och text och musik driver på handlingen. Feel good är nog det bästa man kan koka ner det till, även om många av oss numera ofta höjer ett skeptiskt ögonbryn inför genren. Och: Ett varningens finger.

Det låter rätt hyggligt rakt igenom, som film betraktat är det mer taffligt gjort, med en dominerande och besvärande amatörmässighet. Ibland vill man helst bara blunda, dialogen är till exempel extremt styltig och scenografin lökig.

Helen Sjöholm har gjort några dramatiska nedslag på film och tv (”Simon och ekarna”, ”Så som i himlen”, jag har bestämt fått för mig att hon har något betydligt större i sig som skådespelare. Vi hoppas på det.

Se mer. Tre klassiska musikfilmer: ”Singin' in the rain” 1952, ”Sound of music” (1965), ”Hair” (1979).

Läs fler filmrecensioner i DN