Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 15:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-nicole-kidmans-nya-boy-erased-om-akut-homofobi/

Filmrecensioner

Filmrecension: Nicole Kidmans nya ”Boy erased” om akut homofobi

Lucas Hedges och Nicole Kidman i ”Boy erased”.
Lucas Hedges och Nicole Kidman i ”Boy erased”. Foto: Kyle Kaplan

Unge Jared har outats som homosexuell för sin extremkristna familj i Arkansas. Nu ställs han inför ett hårt val. Om han vill bli frisk från sin homosexualitet och genomgår omvandlingsprogrammet “Love in action”, så är han välkommen att bo kvar med sin familj. 

Kerstin Gezelius
Rätta artikel

Som extra bonus får han tillbaka Guds kärlek. Om inte, så får han klara sig utan både familj och Gud. Russel Crowe, som spelar Jareds far, bilhandlare och pastor i den livaktiga församlingen, får det att låta som om det är ett generöst erbjudande. Han ser på Jared över glasögonen med varm, lugn blick. Nicole Kidman, i rollen som mamman, trycker honom ömt mot sin spetsblus. 

De vill ha kvar honom. De älskar honom. Jared, en välnärd, atletisk ung man som än så länge mest har traumatiska erfarenheter av män, säger förstås ja. Men Lucas Hedges, som spelar honom, lyckas samtidigt utstråla så pass mycket sund intelligens att både han och vi förstår att projektet är dödsdömt.

Den briljanta titeln, den suggestiva musiken, klipprytmen, utsnitten, den dystra gråskalan, en plötslig skärpedragning som raderar ut familjen; allt man ser den första tjugo minuterna utlovar en fokuserad, läskig film om psykiskt och fysiskt övervåld, hardcorevarianten av Desiree Akhavans gripande “The miseducation of Cameron Post” på samma tema från tidigare i år.

I stället blir det lite tvärtom. Dysterheten i “Boy erased”, baserad på Garrard Conleys memoarer, förtar smärtan i ämnet. Manuset är för programmatiskt. Det är en historia vi inte borde vara särskilt bekanta med. Omvandlingsterapierna är ett relativt nytt fenomen, i alla fall i den skala de har vuxit fram under senare år. Ändå är det inte så omskakande som det borde vara. 

Vi har sett män malas sönder av tvärsäkra ledare förut. “Gökboet”,  “Full metal jacket” och “Döda poeters sällskap” satte dramaturgin. Man vet vem som kommer att krossas och vem som kommer att klara sig. Alla spelar sina roller ohyggligt väl, men liksom på räls. Xavier Dolan, mest känd som regissör själv, väcker visserligen nyfikenhet i rollen som desperat medpatient som svettas ut drama. Tyvärr är det ingenting filmen tänker ta hänsyn till. Den rullar förbi honom i expressfart mot slutet.

Det handlar om sexualitet, men stilen är så återhållen att den blir kysk. Formmässigt står “Boy erased” inte på pojkarnas sida.

Se mer. Tre andra filmer om destruktiv terapi och sektliv: ”Martha Marcy May Marlene” (2011), ”The master” (2012), ”Fair haven” (2016).