Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 14:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-nya-fast-furious-ar-knasaction-med-maktiga-effekter-och-medveten-komik/

Filmrecensioner

Filmrecension: Nya ”Fast & furious” är knasaction insvept i trippelironisk sentimentalitet

Bild 1 av 3 Dwayne Johnson och Jason Statham redo att rädda världen igen. Och gnabbas.
Foto: Daniel Smith/Universal Pictures
Bild 2 av 3
Foto: Universal Pictures/Universal Pictures
Bild 3 av 3
Foto: Daniel Smith/Universal Pictures

Inga sprickor, ingen sexualitet, ingen lukt och inga överraskningar. Men den beprövade charmen i att två skalliga farbröder bråkar som tvååringar samtidigt som de räddar världen håller, skriver Kerstin Gezelius.

De första Fast & furious-filmerna stank av bensin, bränt gummi och plast. Det var som om stuntmännen hade gjort sin egen film, på gott och ont med taffligt spel men viss charm. Komedin låg mest på det ofrivilliga planet. Alla tog street racing-kulturen på så blodigt allvar att man inte kunde låta bli att le.

Det var arton år sedan och vi befinner oss just nu mellan franchisens åttonde och nionde film. Som pausunderhållning levererar producenterna en spinoff: Hobbs & Shaw, där Dwayne Johnson och Jason Statham axlar sina populära roller för sjätte respektive tredje gången. De två karaktärerna har alltid hatat varandra men deras gnabb blir gulligare och gulligare för varje film som går. I nästa film blir de nog ihop. 

Dwayne Johnson och Jason Statham axlar sina roller som Hobbs & Shaw igen. Foto: Daniel Smith

Ända sedan street racing-temat skrotades och Hobbs blev en dominerande karaktär har filmerna blivit alltmer framgångsrika, osannolika och barnvänliga. Johnsons snälla utstrålning och jättekropp signalerar att han varken kan bli sårad eller såra oss. Plottarna och effekterna drar stadigt mot superhjältegenren, den här gången med en ”cybergenetiskt förstärkt” skurk (Idris Elba i läderdräkt och uttjatat minspel). Att Hobbs också verkar cybergenetiskt förstärkt när han springer nedför skyskrapor och håller helikoptrar i snöre som om de vore pappersdrakar låtsas man inte om. Eller kanske är det därför man har lagt in en sekvens där han söker upp sin maorifamilj och bildar en armé utan skjutvapen. För att vi ska påminnas om att han är människa, enkel och äkta.

En perfekt sommarfilm för den som gillar att gå in i en vakuumslimmad förpackning, skakas om i två timmar och spottas ut med tom skalle.

Regissören David Leitch gjorde succé med superhjältekomedin ”Deadpool 2”. Han är själv en av de här supermännen som är producenter, stuntmen, fotomodeller, sportsnubbar; reko killar med schysta värderingar och snygga käklinjer som tar Hollywood med storm. Han vet vad han gör. 

”Hobbs & Shaw” är rejäl knasaction med mäktiga effekter och medveten, inte ofrivillig komik. Den beprövade charmen i att två skalliga farbröder bråkar som tvååringar samtidigt som de räddar världen håller, även om det inte ger några klassiska scener som i förra filmen, där en bäbis i en bilstol var med under den mest actionspäckade sekvensen. 

Filmen har inga sprickor, ingen sexualitet, ingen lukt och inga överraskningar. Leitch har tänkt på allt och svept in det hela i en trippelironisk sentimentalitet. Han försöker till och med blidka hardcorefansen av de äldre filmerna med en rejäl biljakt. 

En perfekt sommarfilm för den som gillar att gå in i en vakuumslimmad förpackning, skakas om i två timmar och spottas ut med tom skalle.