Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: ”Phantom thread” – mäktigt om en sträng modeskapare

Daniel Day-Lewis gestaltar en rutinbesatt modeskapare i sin stora avskedsföreställning. Ett maffigt, melodramatiskt upplägg men med mer estetik än dramatik.

3
Drama
Phantom thread
Regi, manus: Paul Thomas Anderson
I rollerna: Daniel Day-Lewis, Vicky Krieps , Lesley Manville m fl . Längd: 2 tim 10 min (barntillåten). Språk: engelska.

Det finns något maffigt klassiskt över upplägget i "Phantom thread":

En stilig, sträng och framgångsrik modeskapare i 1950-talets London. Hans flinthårda syster som lever för att ordna allt i broderns liv, så som hon tror att han vill ha det. Och så en ung mild kvinna som inträder i modeskaparens sfär. Hon flyttar hem till honom, och försöker penetrera hans stenhårda yta, men möts av mordiska blickar när hon steker hans sparrisar i smör i stället för olja - ett illdåd!

Det andas melodram, man känner igen "Rebecca", Daphne du Maurier-romanen som Alfred Hitchcock filmade 1940. Daniel Day-Lewis har sagt att detta ska bli hans sista film, vilket bidrar till en dallrande stämning av Öde. 

Man kan tänka sig en dust manligt mot kvinnligt, disciplin mot kärlek, eller hur man nu vill beskriva det. Men detta är en Paul Thomas Anderson-film, så "Phantom thread" är två timmar med "På spåret"-frågan: "Vart är vi på väg?"

Anderson – ofta kallad PTA – har gjort sig känd för filmer som gör intryck men är svåra att greppa: "Magnolia" (1999), "There will be blood" (2007), "The master" (2012) och "Inherent vice" (2014) till exempel. De är gjorda med stor precision, och på något sätt sig själva nog. De tycks nästan ointresserade av att kommunicera med oss.

Det är inte obekant att regissörer värnar om sin gåtfullhet. Michael Haneke vill nog inte heller bli ertappad med en avsikt. Det speciella med PTA är att hans filmer tycks så enkla till att börja med. De handlar om män och – i någon mån – kvinnor på jakt efter rikedom, ära, upphöjdhet, kärlek. Man känner sig inbjuden att identifiera sig med rollfigurerna. Det är publikfavoriter i rollerna. Så ser man Andersons filmer lägga ut som för en lyxkryssning – och sedan börjar allting sakta driva ur kurs.

I "Phantom thread" anas ett mål för berättelsen. Daniel Day-Lewis modeskapare Reynolds är besatt av sina rutiner, av vilka en är att plocka upp någon ung kvinna, leva med henne ett tag, tills hon diskret skeppas ut av systern Cyril (Lesley Manville). Ska nya fyndet Alma (Vicky Krieps) lyckas bryta mönstret?

Men temperaturen höjs aldrig. Det blir många stilla frukostar där man kan iaktta hur Day-Lewis med precision tippar tekannan så att den fortfarande kan stå kvar på sin lilla platå medan koppen fylls. Han fångas sittande i sin vackra salong med sina långa ben spretande med nonchalant elegans, och otaliga gånger får han lägga sin skulpturala skalle på sned och bränna av sitt tusenwattsleende.

Det är som om man såg samma scen om och om igen, med bara små variationer. Både Manville och Day-Lewis är skådespelare som man gärna ser i nästan vad som helst. Det är svårare för Vicky Krieps. Hon är fången i rollen som ung och mild, även när hennes handlingar småningom visar kallblodig beslutsamhet.

Paul Thomas Anderson utnyttjar alla vackra miljöer väl – bisarrt nog har denna film där fotot spelar så stor roll ingen fotograf angiven, Anderson har fotograferat mycket själv och tyckte att ingen kunde tilldelas fotograftiteln, har han sagt.

Men dessa blomsteruppsättningar i vackra fönster, smakfulla möbler och pösande rockar till höstpromenader är uttjatade motiv. Den brittiska överklassen är hårdexploaterad på film och i tv. "Phantom threads" spiraltrappor, fönster med vackert infallande ljus och bord med dyrbara serviser blir ett estetikberg. Det lägger sig över berättelsen och pressar nästan allt syre ur den. 

En känsla av mäktighet är kanske det gemensamma för alla dessa Paul Thomas Anderson-massiv. Den frammanas även här, och är i och för sig något man kan bära med sig – om man orkar.

Se mer: Tre andra filmer med britter i klädbranschen: David Leans ”Vad kvinnor vill” (1954), John Schlesingers ”Darling” (1965), John Boormans ”Skräddaren i Panama” (2001).

Drama

”Phantom thread”

Regi, manus: Paul Thomas Anderson

I rollerna: Daniel Day-Lewis, Vicky Krieps, Lesley Manville m fl. Längd: 2 tim 10 min (barntillåten). Språk: engelska.

3

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.