Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-raffig-kulturvarldskomik-i-mellan-raderna/

Filmrecensioner

Filmrecension: Raffig kulturvärldskomik i ”Mellan raderna”

Bild 1 av 2 Juliette Binoche och Vincent Macaigne i ”Mellan raderna”.
Foto: Triart
Bild 2 av 2 ”Mellan raderna”.
Foto: Triart

Olivier Assayas nya relationsdrama ”Mellan raderna” utspelar sig i den franska kulturvärlden. En civilisationskritisk och rappt underhållande komedi om sex, lögner, seriesuccéer och ljudböcker.

Rätta artikel

”OMG Shazam...was so f** gooooood”. Det citatet, som i veckan toppade en filmannons för superhjältekomedin ”Shazam!” och tillskrivs realitystjärnan och bloggaren Bianca Ingrosso, fick många filmskribenter att kippa efter andan. Betydde det att filmkritiken är död på riktigt nu? 

Så illa är det inte, men influerarna är här för att stanna och de har som bekant ofta väldigt många fler följare än de etablerade medierna. Det hörs inga direkta influerar-citat i den franske regissören Olivier Assayas nya film ”Mellan raderna” (”Doubles vies”) – men här finns i alla fall nästan alla andra företeelser (e-handel, twitter, åsiktsbloggar, Instagram, sträcktittning med mera) som präglar det digitala skiftet i kulturvärlden.

Filmen – som också kunde ha hetat ”Sex, lögner och ljudböcker” – utspelar sig kring den medelålders förläggaren Alain Danielson (Guillaume Canet). Han har just bestämt sig för att göra slut med den stökige författaren Léonard Spiegel (Vincent Macaigne). Alain är less på Léonards fixering vid att förvandla sitt skabrösa kärleksliv till trendriktig – men ändå inte tillräckligt säljande – autofiktion. 

Situationen är knepig. De två herrarna är gamla goda vänner och umgås på parmiddagar. Alains fru, skådespelaren Selena (Juliette Binoche), visar sig ha särskilda skäl för att trots allt gilla boken. Den ratade författarens sambo Valérie, politisk sakkunnig på vänsterkanten, har i sin tur för mycket på jobbet för att orka bry sig. Hon har läst makens böcker och dragit sina egna slutsatser om hans trolöshet, men på franskt manér låtsas hon som om det regnar.

Alain irrar runt i sina dyra lammullströjor under snygga kavajer och vet inte vilket ben han ska stå på. Å ena sidan hoppar han i säng med förlagets nya unga digitala marknadsföringsproffs Laure som tycker att fysiska böcker är förhistoriska. Å andra sidan säger Alain att han känner sig som Gunnar Björnstrands prost i ”Nattvardsgästerna” som predikar för en tom kyrka. Han tror ju ändå på boken med stort B.

”Mellan raderna”. Foto: Triart

Även Selena brottas med ett avgörande skifte i sin värld. Egentligen kanske hon helst vill fortsätta spela Lars Norén på prestigefulla Théâtre de l’Odéon, men lockas av sin nya karriär som krimdrottning i en populär tv-serie där hon spelar en ”krishanteringexpert” inom franska polisen.

Olivier Assayas hamnade ur fokus med sina två senaste filmer. Ojämna ”Moln över Sils Maria” (2015) gjorde en för brant koppling med kvinnligt maktspel, kändiskultur och märkliga naturfenomen i alperna. Betydligt intressantare var den lågmälda psykologiska skräckisen ”Personal shopper” (2017) som aldrig ens kom på svensk bio trots att Kristen Stewart var helt fantastisk i rollen som nedstämd, Hilma af Klint-inspirerad andejägare.

Läs DN:s intervju med Olivier Assayas och Kristen Stewart

Med ”Mellan raderna” har Olivier Assayas lämnat metafysiken för en mer jordbunden relationsdramatik som klär honom så bra just nu. Filmen utstrålar ett gott humör och är släkt med den sene Alain Resnais och duon Agnès Jaouis /Jean-Pierre Bacris tidiga, bästa verk. Assayas har nästan alltid varit bra på att skriva intressanta kvinnoporträtt, Juliette Binoches roll här är inget inget undantag.

”Mellan raderna” är franskt pratig, ibland lite övertydligt docerande i de civilisationskritiska middagskonversationerna som äger rum i den bohem-chica parisiska medelklassen. Men dramat känns sällan högtravande, och ofta välgörande resonerande. Den avväpnande humorn som blandar högt och lågt tar udden av det som skulle kunnat bli för pretentiöst.

Den snuskiga associationen till Michael Hanekes film ”Det vita bandet” är extremt underhållande och blandas med referenser till Star Wars, lite politikersatir och en lustig felcitering hämtad från Giuseppe Tomasi di Lampedusas ”Leoparden”; det som handlar om att allt måste förändras för att allt ska fortsätta vara som vanligt. 

Möjligen är ”Mellan raderna” lite för tidstypisk för att hålla på sikt, men det lär inte komma någon roligare kulturvärldskomedi i år.

Se mer. Tre andra filmer med Juliette Binoche från senare år: ”Elle” (2011), ”I väntan på ett mirakel” (2015), ”Let the sunshine in” (2017).