Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 08:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/filmrecension-rott-kort-ger-hopp-at-den-iranska-kvinnokampen/

Filmrecensioner

Filmrecension: ”Rött kort” ger hopp åt den iranska kvinnokampen

Bild 1 av 2 ”Rött kort”
Foto: Folkets Bio
Bild 2 av 2 ”Rött kort”
Foto: Folkets Bio

”Rött kort” kretsar kring en iransk futsalstjärna som slåss för självbestämmande. Soheil Beiraghis film är ett underhållande och rättframt drama som ger hopp om förändring för iranska kvinnor, tycker Eva af Geijerstam.  

Afrooz (Baran Kosari) spelar futsal (en variant av fotboll) i Irans landslag. I några inledande fartfyllda scener ser vi hennes oförställda lycka när hon som lagkapten och stjärna fört laget till finalspel i de asiatiska mästerskapen. Men också hur hon och lagkamraterna med skärpa påminns av sin tränare om de stränga förhållningsreglerna strax före matchen: inget hår får skymta under hijaben, inga överdrivna gester, inga olämpliga uttalanden.

Vid incheckningsdisken på flygplatsen, på väg mot finalen i Malaysia, får hon veta att hennes man förbjudit henne att resa. Den möjligheten, bland många andra, ger fortfarande den iranska tolkningen av landets sharialagar åt männen. Verkligheten bekräftar att det finns många idrottande iranska kvinnor som på så sätt belagts med reseförbud av sina män.

”Rött kort” Foto: Folkets Bio

Besvikelsen blir enorm för Afrooz. Frågan om hur stark lagsammanhållningen egentligen är när en av kamraterna plötsligt inte längre får vara med ställs på sin spets. Bara Afrooz bästa vän (Sahar Dalatshahi) i laget blir vid hennes sida, medan klockan tickar mot absolut sista möjliga avresedatum.

Rättframt, pedagogiskt och i tydliga bilder radar regissören Soheil Beiraghi upp komplikationerna. Efter flera år som särbo vill Afrooz inte bara skiljas från sin självupptagna make, en populär pratvärd i tv (Amir Jadidi). Han har envist vägrat. En spansk klubb vill dessutom värva henne till futsalspel i Spanien, vilket ytterligare spätt på hans svartsjuka och hämndlystnad. Tränaren, styckets moraliska väktare och häxa (Leili Rashidi) idkar utpressning mot väninnan: ”bara du tar avstånd från Afrooz och följer med får du bli ordinarie.” Sådant är inte helt obekant ens i våra sportsammanhang.

Fotbollförbundet, som styr över futsal, är likgiltigt.

Ett efter ett radar Beiraghi upp exemplen på manliga inskränkningar av kvinnors självbestämmande, männens både ekonomiska och sociala överhöghet. Hon får exempelvis rådet från en kvinnlig jurist att vara allmänt underdånig och vänlig mot maken, avstå från alla anspråk, så att han godkänner skilsmässan. I en rörande bild av trots och självkänsla lyckas hon rädda sina prispokaler när maken tömmer hennes bostad på all annan inredning.

I ljuset av iranska kvinnors gryende ilska och motstånd mot de stelbent religiösa påbuden och till trots av den nyliga 38-åriga fängelsedomen mot människorättskämpen Nasrin Sotoudeh inger ”Rött kort” till sist ett underhållande och inte föraktligt hopp om förändring.

Se mer om kvinnor, fotboll och skilsmässor: ”Kvinnor offside” (2006), ”Nader och Simin – en separation” (2011) dokumentären ”Khartoum offside” (2019).