Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Filmrecensioner

Filmrecension: Ryska ”Saknaden” är bottenfrusen och makalöst vacker

Ryska ”Saknaden” är ett svart drama om ett barn som försvinner spårlöst med en grym kritik av ett samhälle som förändrats så snabbt att själen inte hinner med. En actionfilm i slow motion.

4

Drama

“Saknaden”

Regi: Andrej Zvjagintsev

Manus: Oleg Negin, Andrej Zvjagintsev. I rollerna: Marijana Spivak, Aleksej Rozin, Matvej Novikov. Längd: 2 tim, 7 min (tillåten från 15 år). Språk: Ryska. 

 

Behöver vi barn? Vad fyller de för funktion, efter att en rad reproduktiva och andra biologiska instinkter har satt dem till världen och tagit dem förbi bebisåldern? Djur bryr sig inte om sina ungar när de har diat färdigt. 

Att vi gör det beror kanske bara på indoktrinering. Vi tar på oss ett obetalt arbete som vi har lurats att tro är livets mening. Ungar är i vägen för karriären, för skönheten, för det fria sexlivet och för effektiviteten, alla de viktigaste inslagen i en modern människas liv. 

Om de inte kan sjunga som Beyoncé, användas i skönhetstävlingar eller skapa miljonsäljande appar före sexton års ålder - vad är poängen?

Aljosja är en blek pojke på tolv år och det är inget särskilt med honom. Han kan visserligen snitsigt kasta en pinne med ett långt plastband - varslande nog polisavspärrningstejp - högt upp i ett träd, men det är det ingen som ser.

Pinnen i trädet är hans stjärna på himlen, men också en nödsignal från någon som inte behövs. 

Det är det enda aktiva vi ser honom göra innan han försvinner spårlöst. Det och att gråta hjärtskärande och tyst när hans föräldrar grälar om var de ska göra av honom när de sålt lägenheten och skiljts åt. 

Ingen har plats för Aljosja. Pappan väntar barn med en ny, ung kvinna med nya romantiska illusioner och mamman är på väg upp för samhällsstegen till den nya, ekonomiska eliten via sängen. Aljosjas mormor, en satkärring som bor i en datja på landet bakom korrugerad plåt, vill inte underlätta sin dotters liv genom att ta sig an pojken. 

Den svenska, lite förskönade titeln på Andrej Zvjagintsevs nya film (engelska “Loveless” kommer närmare) är “Saknaden” och man förväntar sig att saknad ska slå till när Aljosja försvinner.

Att alla hårda ord ska smälta bort, kärleken ska välla fram, makarna ska  hjälpa varandra och äntligen inse att de inte kan leva utan sitt barn. 

Men det här är inget romantisk, amerikanskt drama där föräldrarna ångerfullt sitter på barnets säng och gråter med en nalle i famnen. Det är inte heller en thriller, där den desperata jakten parallellklips med pojken i livsfara hos någon ondskefull kidnappare. Istället går det Bergmaninspirerade skilsmässodramat över i en helt annan, märklig fas: Det “sovjetiska” kollektivet tar över, medlemmar av en nästan drömlikt väloljad och effektiv frivilligorganisation som hjälper föräldrarna med sökandet eftersom polisen inte har varken resurser eller intresse för att leta efter en unge på rymmen.

“Saknaden” är en bottenfrusen film, en grym om än något övertydlig kritik av ett samhälle som förändrats så snabbt att själen inte hunnit ikapp. Bara två gånger genomborras den av ren känsla (den första, helt oväntade, är oförglömlig och kommer tidigt i filmen) och den lider ibland av sina referenser till “stora” filmkonstnärer (Tarkovskij och Bergman). 

Men det här kollektivet av människor - som kanske själva söker en djupare mening med livet genom att hjälpa andra - är Zvjagintsevs egen vision. Han är så fascinerad av deras tysta, samlade intensitet när de sätter upp flygblad, genomsöker trappuppgångar och går skallgång i den kyliga förorten - märkligt lik våra egna med blekt vintergräs mellan grå höghus och gott om vilda skogsområden där barn kan försvinna - att han nästan tappa kontakten med dramats huvudpersoner. 

Det ger filmen en egendomlig slagsida, men det är makalöst vacker filmat, som en actionfilm i slowmotion.

Det blir till slut också kollektivet som utan ord berättar för föräldrarna, för polisen, för samhället, vad ingen orkar se eftersom det inte passar in i världsbilden: Att Aljosja är saknad. I ett land där rovdjursinstinkterna verkar ha fått ta över är flocken till slut är den enda samhällsbärande kraften, den enda som värnar om telningarna

Se mer. Tre andra ryska filmer som kan strömmas i Sverige: ”Ofullbordat stycke för mekaniskt piano” (1977),  ”Stalker” (1981), ”Den ryska arken” (2002).

Drama

Drama

“Saknaden”

Regi: Andrej Zvjagintsev

Manus: Oleg Negin, Andrej Zvjagintsev. I rollerna: Marijana Spivak, Aleksej Rozin, Matvej Novikov. Längd: 2 tim, 7 min (tillåten från 15 år). Språk: Ryska. 

4.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.